Veckan som gått 2

Veckan som åter gått har sett ungefär likadan ut som den förra. Målning blandat med solstol kan man sammanfatta den med. Ingen värme, som mest 21 grader men några fina dagar och några regniga. I natt har ett regnväder modell rejält dragit in som verkar stanna i flera dagar. Kan ställa till det med målningen.....och framför allt solningen....... :)
 
Framför allt är det det ena köksfönstret som vi hoppas kunna måla åtminstone två gånger, nu är det  bara inoljat med linolja. Vi bestämde att inte lyfta ur detta, utan renovera det på plats. Toalettfönstret däremot har plockats ut och är under bearbetning.
 
 

Veckan som gått

Oj oj oj, nu var det länge sedan det blev något inlägg här! Dagarna svischar förbi, fyllda av målning, gräsklippning och annat smått och gott, emellanåt till och med en stund i solstolen! Kvällarna lika så, varannan i bastun, varannan till småprat och en del catch-up på TV:n eftersom något vi följer missas under bastukvällarna.
 
Tillbaka i stugan sedan nu en dryg vecka och vi har väl först nu fått möjlighet att tag i projekten vi planerat för semestern, båda sådant som egentligen skulle gjorts för ett antal år sedan och nu verkligen SKRIKER åt oss!
 
I princip alla fönster vi har i husen här är i stort behov av renovering; färgen flagar och vi är rädda att träet inunder börjar vara/bli dåligt. Detsamma med fasaderna; alla behöver ny färg. Även där flagar färgen och träet spricket och överhuvud taget är det illa underhållet.
 
Men allt kan inte göras på en gång, och vi tar det värsta först. Värst bland fönstren, och viktigast för att de är dyrast att ersätta, är köksfönstren. Krångliga också med spröjsen.
 
Ett är nu urplockat och hålet igensatt med plast, funkar faktiskt även när det som i natt inte är många plusgrader.
 
 
Blir lite sämre utsikt, men men...
 
 
Redo för bearbetning.....tyvärr sprack några rutor, så idag blev det färd till fönsterdoktorn. Men vi lärde oss vad som INTE skulle göras. Till nästa fönster....
 
Stora ommålningsprojektet är garaget. Kära maken har tagit de stora ytorna, de som kan målas med stora, kraftfull penselföring och jag får ta de pilliga delarna; staketet i carporten. Det syns ganska tydligt bara på färgen att det var behövligt:
 

Och då är det ändå bara målat en första sväng.... Men i morgon kommer jag att bli färdig med den andra och sista omgången! Om vädret tillåter.
 
Vädret ja. Sommaren är ju inte den bästa. Ganska kylslagen, för att inte säga en av de sämsta på bra många år. Men ändå har vi väl väntat på den, den dåliga sommaren. Vi tycker oss ha haft förvånansvärt många bra, eller skapliga somrar i ganska många år nu. Så det var väntat. Men inte att både maj, juni OCH juli skulle vara så kalla. Maj och juni dessutom regniga.
 
Ändå, hittills, måste jag nog tycka att vi inte haft det fullt så dåligt som kunde befaras. Ingen värme, förutom den dagen med 29 grader när vi badade 6-7 gånger. Någon, några dagar här och där med regn, andra med hyfsat väder och några, som igår och idag, när det blev alldeles blå himmel fast de lovat annat.
 
 
En extra trevlig kväll fick vi också i veckan när kära makens, min också tycker jag, gamla kompis kom med sin annorlunda, men fina husbil och höll oss sällskap till dagen därpå!
 
Men såklart ska det alltid finnas smolk i glädjebägaren också. Av någon anledning tar sig en del människor friheten att göra som de vill, utan hänsyn till hur det påverkar andra. I det här fallet att göra sig ett promenadstråk tvärs över vår tomt, mellan våra hus. Det är svårt, stressande och jobbigt att behöva tala om vad som egentligen borde vara självklart och vi har försökt göra det på ett snällt sätt. Vi vet inte fullt ut än, men hoppas att budskapet gått fram. 
 
 
 
 
 
 
 

Den stora överraskningen

Ända sedan vi flyttade hit för snart nio år sedan har ju vår snälla granne Märta vattnat blommorna åt oss när vi varit på semester. Hon lovade att göra så även i år. Några dar innan vi skulle åka hade hon kört ett för hårt pass i trädgården och hade ont i ett ben. Både hon och vi trodde det skulle gå över, men hon hade fortfarande väldigt ont när vi åkte. Blev det inte bättre skulle hon strunta i våra blommor, kom vi överens om.
 
Blommor är ju ändå en världslig sak, går att ersätta.
 
När vi kom hem i torsdags, efter tre veckor borta, var blommorna trötta, men OK. Men småsakerna vi lämnat till Märta var kvar. Trodde att hon kanske tvingat någon annan vattna åtminstone en gång.
 
Dock när jag pratade med henne visade det sig att hon fått en ny höftkula inopererad och såklart inte kunnat vattna, och ingen annan har varit och vattnat våra blommor!
 
Förvisso har det inte varit någon tokvärme, ej heller stekande sol i flera dagar, MEN ÄNDÅ! De flesta av växterna står ändå i fönster och får därmed både värme och sol på sig.
 
Mest är det pelargoner, men jag har ett par växter som betyder lite extra och som hade varit tråkigt att förlora; dels min novemberkaktus som jag fick av en kär vän för sisådär 25 år sedan och dels min svärmorstunga som jag fick när den var en liten bebis när jag var 16 år
 

Men som sagt, alla växter var på rätt sida gränsen. Helt fascinerande! OCH lärorikt! Det betyder att vi inte är beroende av vattning. Nu ska jag hälla på alla ordentligt i morgon innan vi åker upp igen och ställa undan dem i skuggan, så lär de absolut klara resten av tiden.
 
Igår påbörjades gräsklippningsracet och idag körde vi vidare. På tre veckor blir det ganska vildvuxet, men nu har vi fått ordning på torpet igen!
 
Roligt också att hinna se en del av blomningen:
 
 
En näckros i dammen, dessutom två knoppar. De lär vi inte få se...
 
 
Schersminen håller på att slå ut.
 
 
Paradisbusken blommar fint.
 
 
Snöbollsbusken är på väg att blomma över och snöar ner på gräset.
 
 
 
 
 

Barnbarnsminnen från veckan

Idag har vi vid flera olika tillfällen under dagen pratat med varandra om veckan som varit med barn och barnbarn. Vad som hänt, vad de sagt och gjort. Såklart är det ju barnbarnen vi pratat om, de vuxna händer det ju inte så mycket med!
 
Utvecklingen som den lilla skruttan genomgått sen vi träffade henne sist, vilket inte är mer än ca 6 veckor. Då babblade hon, nu pratar hon!
 
Den stora skruttan som är så kär i sin lillasyster, en glädje att se!
 
Så nyss, redan då, redan saknad!
 
Och ändå så har vi BEKLAGAT oss!
 
Har känt de senaste kanske tre dagarna att ljumskarna har skrikit högre och högre. Trodde att det hängt ihop med mitt gamla problem med ländryggen och bäckenrotation. Men det visade sig att kära maken också har problem i samma område.
 
Tillsammans gissade vi att det är åldern. Hur hemskt det än låter och är, så kan det faktiskt vara så. Att i en vecka, många gånger per dag lyfta och bära dessa fina småttingar, är inte våra kroppar helt kompatibla med. Kropparna protesterar!
 
Men vad gör det? Vissa smällar tar vi så gärna!
 
Men emellanåt gick det att sitta med ett barn på varje knä också! Dessutom bli matad! För sallad är ju nyttigt!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Härlig vecka!

Glest mellan inläggen här nu. Dagarna har varit fyllda av barn, bus, lek, matlagning och umgänge från uppvaknandet till sänggåendet.
 
Underbara, härliga dagar! Först kom ju barnbarnen med sina föräldrar, dagen efter kom även Kim och Markus.
 
Idag har vi alla lämnat stugan, Märstafamiljen stannade till i Sundsvall med oss för lite mat och energiutlopp för barnen innan de åkte vidare hem. Själva ska vi försöka hyfsa till allt det vildvuxna här hemma innan vi åker tillbaka upp igen.
 
Veckan i korthet:
 
 
Roligt med ett litet tält tyckte tjejerna. Roligt tyckte jag att Freja kallade mig "Nanno", som sen förfinades till "Mammo"!
 
Riktig sötnos!
 
Några båtfärder hanns med.
 
 
Kim busar med tjejerna.
 
 
Markus fångade storgäddan!
 
 
Barnarbete.
 
 
Dennis fångade den största abborren nån av oss sett. Ebba tyckte det var liiite otäckt när den togs ur, men spännande. Sen stektes den och åts med god aptit av tjejerna.
 
Självklart blir man lite trött eftersom det är så oerhört intensiva dagar, samtidigt så ger det ju så otroligt mycket! Så himla roligt att få en längre tid tillsammans med dem alla, både små och stora barn. Få leka med och få en djupare relation till barnbarnen på dagarna och hinna sitta prata och skratta med de vuxna barnen på kvällen.
 

Vickie-dagar

Idag har vi varit här i två veckor. Man kanske inte ska räkna dagar och veckor sådär, det är lätt att bli tidsstressad och se att tiden som är kvar minskar....
 
Men ändå, med den bedrövliga våren och försommaren vi haft känns det som vädret till stor del vände när vi kom hit. Midsommaren var ju underbar, sen kom några dagar med sämre väder, sen vände det igen, och i det stora hela känns det som vi haft sju resor bättre väder än vi trodde oss få! Så - "so far so good"!
 
Underbart har det varit också att ha haft Vickie-fröken här! Kom i måndags morse och avlämnades på flyget i eftermiddags. Hon har sovit, pillat sig i naveln, druckit rosé och mest bara hängt, slappat, chillat. Ungefär det hon behövde, tror jag.
 
 
Efter moget övervägande blev det ett kvällsdopp i går kväll också.
 
Idag när vi åkte mot stan och flyget hade vi 27 grader, vem hade trott det? Det värsta är att myggen kläcks så man nästan hör det i värmen, men vad göra?
 
I morgon kväll/natt kommer ett större gäng sötingar; Dennis, Heli och de finaste barnbarnen! Så i morgon ska det riggas och förberedas, kärt besvär!
 

RSS 2.0