Sköna dagar!

Dagarna bara flyger iväg, som de oftast gör när man har det trevligt och bra. Och det har vi verkligen haft!
 
I tisdags kom ju kära maken och sent onsdag kväll kom Kim och Markus. Det olycksaliga drevet (och/eller andra saker som blev förstörda under förra helgens härliga båttur) skulle lämnas i Ö-vik hos ett ställe som ska reparera det/den/de trasiga delarna.
 
Så då passade det ju bra för dem att fortsätta hit, eftersom Markus också ska jobba häromkring på måndag och Kim emellanåt har möjlighet att jobba där hon är.
 
De gillar ju fysiskt arbete dessa båda och när de fick syn på vår trave långved från i höstas, blev de eld och lågor; här skulle klyvas ved!
 
När vi klyver använder vi ju en elektrisk klyv. Så löjliga är inte de. Ska det klyvas ved, så ska man ha huggkubbe och yxa, så det så!
 
Det har vi ju, så de satte igång! Envisa är de båda två och gillar arbetet. Regnet och matshopping har sinkat dem lite, men de har kämpat! Här är det Kim som är i arbete:
 
 
Skulle inte bli det minsta förvånad om de är klara med högen i morgon. Vi tackar och bugar, oavsett om det blir klart eller inte!
 
 

Nitton ljuva år!

Hade ju en fantastiskt härlig söndag, men upplevde väder/temperaturskillnader som inte var kul på vägen hem. Lämnade ett Stockholm som bjöd på 26 sköna grader, åt lite skräpmat i Uppsala som gav oss 23 grader. Sen rasade det!
 
När vi kom hem visade termometern +7.....
 
Men lördagen hade tydligen varit bra, gräset hade vuxit å det värsta, men det var ju ingen tid att klippa när man kommer hem strax före 21 och ska fixa och packa inför veckans jobb på bortaplan.
 
Skitväder på måndagen när jag körde upp till Umeå, regn, blåsigt och kallt. Skönt då att tänka på den gångna helgen!
 
I kväll (tisdag) kom kära maken hit också och vi har påbörjat en långhelg. Väldigt skönt!
 
Dessutom firar vi idag 19-årig bröllopsdag med lyxvin (Amarone) och god mat! Tack älskling för de första 19!
 
 

Helgen - lördag, söndag

Lördagen bjöd på lika underbart väder, förmodligen varmare, skönt då att vara ute på sjön. Fantastiskt lyxigt ljuvligt att sitta i solen och bara glida med, låta andra göra allt jobbet med att lägga ut och till (vi kan ju inte sånt). 
 
Strandhugg för lunch, men först ett dopp i värmen. Det var faktiskt 18 grader i vattnet.
 
Lite mer rosé blev det ju också, utom för stackars kaptenen.
 
Sedan vidare till Mariefred för den berömda glassen.
 

Nytt strandhugg för att lägga till för natten hittades sedan. Återigen bortskämda med äkta Kalixlöjrom och tillika Champagne! Därefter grillat älgkött med färsk sparris och sallad, och sen jordgubbar. Kan man ha det bättre? Sedan krypa till kojs, vaggad av vågorna och sövd av vattenkluck mot båten.
 
Söndagen började lika fantastiskt men på vägen hem hände det som inte får hända; tekniken, eller snarare mekaniken höll inte och vi fick kalla på sjöassistans och bli bärgade hem. Förvisso satt vi i solsken och hade det bra medan vi väntade, men det var ju inte riktigt så det var tänkt. För att inte tala om kostnaderna sådant för med sig för båtägarna.
 
Smolken i den stora glädjebägaren som helgen var, var att det inte gick att få träffa barnbarnen. En stor smärta och sorg.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Helgen/fredagen

Saker och ting blir ju inte alltid som det var tänkt, det blev en make over av helgen också. Både åt det tråkiga och det positiva hållet.
 
På onsdagkvällen under middagen med döttrarna med sambosar fick vi förslaget att stanna kvar över helgen och följa med Kim och Markus ut med båten. Något vi pratat om att göra ända sedan de köpte den, men bara varit ute en kortis en gång. Med 45 mils resa enkel väg, är det svårt att bara dra iväg när vädret verkar bli bra och att ingen har nåt annat inplanerat. Enklare när vi ändå var på plats. Så varför inte? Det vi hade planerat hemma, kan vi göra en annan helg. Självklart ska man ta tillfällen till guldkorn och att umgås när de ges!  
 
Så fredagen efter konferensen jagade vi runt nån timma på stan för att inhandla badkläder, för det hade vi ju såklart inte tagit med. Årets hittills varmaste dag var ju utlovad! I stället för lunch hemma hos Vickie mötte hon upp oss på stan och bistod med goda råd i shoppingen, bland annat fick hon mig att köpa en stor solhatt; en sak jag länge velat ha, men tyckt att jag sett heltokig ut i. Kanske det är den nya frisyren, men jag tyckte jag såg OK ut.
 
En solig härlig fredag lunchtid i Stockholms City är det inte lätt att hitta ett ledigt bord på en uteservering att få tag på en sallad. Vi fick en ganska lång, men skön promenad. Till slut hittade vi en. Såklart ska man ha ett glas rosé en ledig solig fredag och är man ändå tre kan man lika gärna ta en flaska. Och så var det ju lunch, varför flytta sig när man hittat ett bra ställe med underbar personal? Så vi blev sittande där hela eftermiddagen, åt lunch och sippade rosé. Vi blev klassade som så bra kunder så vi blev bjudna på både kaffe och kaka och shots.
 
 
Vi fick en helt fantastiskt underbar rolig fredag. Massa prat om högt och lågt, skratt, fniss och asgarv. En härlig utomlandskänsla i det underbara vädret och känna sig lite wild and crazy när man knäcker tre flaskor rosé! Förvisso på lika många personer och dryga antalet timmar, men ändå.
 
 

Make over

Det är ju lite av och på, mitt bloggande. Vill ju gärna ha något att säga och känner jag att jag inte har det, så får det vara.
 
Nu blir det nog tyst några dagar för i morgon är det färd till storstan som gäller. På kvällen middag med världens bästa döttrar med tillika sambosar och övernattning. På torsdag konferens hela dan som avslutas med middag på stan. Fredag bjuder mellandottern på  lunch, sedan hemfärd. Eventuellt med ett litet besök hos de finaste barnbarnen på vägen.
 
Och så har det hänt dramatiska saker i mitt liv idag, en big make over!
 
Har ett bra tag nu gått och tänkt på att det kanske är dags att inse att man inte är ung längre och att långt hår hör ungdomen till. Det tänkte jag i och för sig innan jag skulle fylla fyrtio också och klippte mig, Sen fick det växa ut, och bli klippt, och växa ut igen, samt kanske nån gång ytterligare. Men nu, nu är jag ännu mycket äldre och nån gång måste man kanske inse att nu är det dags.
 
Fast mest kanske det ändå beror på att jag inte klarar att ha det långa hängande. Hängande ner i ansiktet när jag kör dammsugaren, eller rensar ogräs eller andra tillfällen när man böjer huvudet framåt. Samt att det enda jag nu kan göra med det är en tofs i nacken. Inga uppsättningar någon annan stans på huvudet funkar när jag kör bil, då tar det emot och det blir totalfel ställning på huvudet. Så det blir så enahanda och tillför ingenting längre.
 
I går kväll togs det ett beslut, i morgon ska det ske. Nog måste det gå att hitta en frissa i stan som inte är fullbokad så här några dagar före löning. Och det gjorde det. Hade med mig en bild jag hittat på nätet på en lagom rufsig, kort och tuff frisyr.
 
Hon klippte och klippte, fönade fram en praktfull tantfrisyr a la page. Inte vad jag ville ha. Hon fick klippa igen, men tjejen hade inte ens kommit fram till tretti och vi sitter ju alla med fördomar och hennes var nog att tanter inte får se ut hur som helst.
 
Men jag är ganska nöjd ändå. Det är en frisyr som man kan ändra en hel del, se lite sober ut, den går säkert att rufsa till också, eller så ser man bara lite allmänt slätstruken ut. Har dock redan bestämt att när det är dags för nästa klippning, så ska den tuffas till lite grann.

Ja, så blev det!
 
 

Mer dammfix

Ännu en dag med härlig sommarvärme och flödande sol! Inte heller idag en endaste liten stund i nån solstol, de är inte ens framtagna... Men det syns ändå att vi varit i solen, men tack vare ständig rörelse lite bruna, inte röda.
 
Desto mer fysiskt arbete även idag. Det har kommit ännu mer vatten i dammen, den är nu ungefär halvfylld, samt en alldeles massa arbete med den lilla bäcken.
 
Det finns en ungefärlig bild i huvudet av hur den ska se ut, och det är ju en bra början. Sen inträffar verkligheten; man hittar inte de stenar man vill ha, nivåskillnaderna är inte rätt, vattnet rinner inte på det sätt man vill mm, mm.
 
Men efter många timmars flyttande av stenar fram och tillbaka, påfyllnad av sand för att korrigera underlaget osv har vi nu kommit en bit på väg.
 
 
När dammen väl är fylld kommer vattennivån att gå upp nån centimeter på stenen som avslutar bäcken och vattnet ska med ett trevligt porlande dansa ner. Högst upp döljer den stora stenen slangen som leder upp vattnet till bäcken, och sen är där ytterligare ett litet fall på mitten.
 
 
Ser själv på bilderna att det ser ganska rörigt ut. Det är långt ifrån klart, förutom den allra nedersta delen av bäcken. Mer sten ska placeras ut för att dölja dammduken, men det ska vara rätt sten på rätt ställe, sånt tar tid! Ändå måste jag säga att jag ALDRIG hade trott att vi skulle kommit så här långt under helgen!
 
Nu ska dammen fyllas på, det blir en bit varje dag för att inte tömma brunnen, sen får vi se var de lägsta punkterna på stränderna är och utifrån det planera för hur dammkanterna ska se ut.
 
Så småningom ska det bli lite växter, både i och runt dammen, från den här punkten vi nu är, känner vi att vi inte har samma brådska.
 
Det är så himla kul att ÄNTLIGEN fått igång arbetet med dammen och att den faktiskt kan sägas är i bruk!
 
 

Dammdomderande

Idag har det lagts mycket muskler och tid på dammprojektet. Visade ju för en tid sedan hur den såg ut, dammen in spe, ett antal år efter grävning. Vi kände att djupdelen var djupare än nödvändigt, så där har fyllts upp med sand, säkert en dryg halvmeter. Det stod ju vatten där, så där var vi nog nere på grundvattennivån och det betyder att det ökar under olika perioder med mycket väta och då kan ställa till problem.
 
Vi trodde nog inte att vi skulle komma så långt idag som vi gjort, men kul och härligt och spännande är det.
 
Kära maken ägnade en del tid åt att väga av "stränderna" på dammen, att de blev hyfsat i nivå med varandra.
 
 
När det var klart var det dags för markduken som ska skydda själva viktiga dammduken från vassa stenar och liknande som annars kan tränga igenom den.
 
Sen då dammduken.... en gummimatta som mätte 9x6 meter och vägde upp mot hundra kilo....  Det krävde en hel del tänkande innan vi kom fram till hur vi skulle få den på plats. Men det gick. Med mycket möda och stort besvär!
 
 
I det här läget är duken så klart alldeles för stor. Den ska så småningom klippas för att passa runt om. Men först ska dammen få i sig vatten, så duken hamnar på plats. Djupdelen har fyllts, mer eller mindre, men eftersom vi valt att ta vatten från sommarbrunnen med naturvatten. vågade vi inte fylla mer idag. Vi låter brunnen fyllas på och tar en bit till i morgon.
 
Den lilla bäcken har vi också jobbat med, men återkommer om den, vi är inte helt nöjda där. Över huvud taget kan det vara så att vi får justera både här och där när det gäller det här projektet.....
 
Sen skulle man ju kunna skriva en hel massa om det underbara vädret som varit idag! Ljuvlig, härligt, fantastiskt är ord som ligger väldigt nära till! När jag var liiiiite yngre hade jag helst bara legat och pressat en sån här dag. Numera tycker jag det är mycket skönare, att just som idag, vara i solen, men röra sig, göra saker.
 
Lite röd på axlarna har jag blivit, men som en kär vän sa; den första brännan svider så skönt! Fast svider gör det inte, men jag håller med ändå!
 
Sen grillade ribbor med coleslaw, sitta ute för första gången i år. UNDERBART!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Våren är här!

Våren kom med stora kliv, men sen stannade den liksom mitt i steget. Men idag känns det som att den är på väg igen, har satt ner foten den höll upp och kanske kommer att flytta nästa fot i morgon igen.
 
Haft en riktig vårdag! En sån där som börjar ganska svalt och sedan klättrar termometern mer än man vågat hoppas. Som bäst tror jag 18,5.
 
Den skira grönskan har vi ju haft ett par veckor nu, men även den stannade ju av, en del björkar blev till och med lite bruna, sådär som de blir när det blir för kallt efter lövsprickningen.
 

Asparna är fortfarande kala, de kommer ju senare än björkarna.
 
Men idag har det hänt saker! För det första har vårens första gräsklippning gått av stapeln! Bara att klippa är en njutning vid den här tiden på säsongen, men doften.... åååå doften! Finns det något som luktar så gott som nyklippt gräs? Framför allt i maj?
 
Hittade dessutom årets första Gullvivor!
 
 
Under syrenen, där de brukar växa.
 
Kunde dessutom konstatera att vi nu glider in i den härliga tiden mellan Hägg och Syren, när vi upptäckte att Häggen faktiskt håller på att slå ut!
 
Upptäckte också att Liljekonvaljbladen har kommit upp, de fanns inte när jag tittade efter dem förra helgen.
 
Den här tiden på året är så underbar; alla löften om liv och grönska, sol och värme. Det växer så det knakar, doftar så gott och så ljuset! Ljuset! Vi har bara drygt en månad kvar till midsommar och av nån anledning blir man lika förvånad varje år på kvällarna att det fortfarande är ljust! Så i kväll stängde vi av "gatlyktan", en av de få som finns längs vår byväg, den som är vårt ansvar. Det blir ju inte helt mörkt de närmaste månaderna, så det finns ingen anledning att den ska lysa. Ett säkert vårtecken!
 
 
 
 
 

Ogräsrensning på nytt sätt

Brännässlor är ju ett elände att ha i trädgården. Men de hör ju liksom hemma på en gammal gård som den här. Man får fördra dem. Det går inte att utrota dem, bara att försöka hålla dem borta från de platser  där man absolut inte vill ha dem.
 
Vid den här tiden på året håller de ännu på att spira, har inte brett ut sig i sin fulla omfattning och storlek. Det är ju då man ska passa på att plocka dem och göra nässelsoppa, sägs det. Och för första gången har jag testat det idag! Samtidigt blir det ju lite av ogräsrensning samtidigt, eftersom en hel del kom upp med rötterna.
 
Passade speciellt bra eftersom vi har en 6:1 dag och då brukar vi äta soppa till middag.
 
Hur som helst så var det gummihandskar på, både under plockning, rensning/sköljning och iläggning i soppgrytan. Har aldrig lagat mat med gummihandskar på förut!
 
 

Väldigt gott var det! Liten dragning åt spenat, fast betydligt mustigare och rundare smak! Nässelsoppa kan nog bli tillagad här igen om vårarna!

Tacksam kaktus

Hemma igen efter en väldans massa mil under de här dagarna. Som vanligt alldeles väldigt vansinnigt skönt!
 
Vi konstaterade båda två ändå, där uppe på Moose Garden att även fast man inte kan göra så mycket mer på ett sådant ställe än att fördriva tiden tills det är läggdags, så är det ändå skillnad på att bo i en liten stuga än på ett hotellrum. Med fördel stuga alltså!
 
Väl hemma kunde konstateras att min tokiga Novemberkaktus följer sin vana och blommar två gånger om året. Dock lite senare i år än annars. Den brukar blomma i oktober/november och sen i mars/april. I år blommar den i maj, och den blommar ordentligt i år! Kan vara att det var liite blek blomning i höstas, samt sen, den blommade i början på december. Men den SKA ju bara blomma en gång om året egentligen!
 
 

Inte som tänkt, men OK ändå!

Så är det dags för Östersundsdagar igen. Nätterna brukar tillbringas på samma hotell varje vända här, men när jag skulle boka för en vecka sedan visade det sig att inte ett enda ledigt rum gick att uppbringa. Inte bara på det hotellet, utan det var fullbokat i hela stan, sa tjejen på hotellet. Stor konferens i stan, sa hon.
 
Viss panik uppstod hos mig, det går ju liksom inte att köra 22 mil enkel väg två gånger om dan i tre dar! Kollade booking.com och det visade sig vara sant. Inte ett enda rum ledigt i hela stan.
 
Så då kikar man lite utanför stan, det är ju OK att köra några mil. Det enda som fanns tillgängligt inom fem mils omkrets var Moose Garden. En anläggning med tama älgar dryga milen utanför stan, dvs en typisk turistanläggning. Men vad göra? Bokade, hyfsat billigt blev det också.
 
Så nu sitter vi här, i en egen liten stuga i en stuglänga. Enda som saknas är TV, tack och lov för datorer!
 
Bild lånad från Moosegarden.com
 
Vi bor i längan till höger i bild.

Älgarna ha nog ganska stora ytor att röra sig i skogen på ena sidan stuglängan, men har varit nere på åkern här utanför.
 
På andra sidan har vi utsikt över Storsjön och vy ända bort mot Årefjällen.
 
 
Ja, som vanligt blir ju allt lite platt på bild, framför allt med mobilkamera.
 
I morgon ska jag ända bort till Storlien, norska gränsen. Blir lite spännande. Har faktiskt varit där på en konferens en gång för sådär 23 år sen, men det är ju inte riktigt samma sak....
 

Vårprojekt

Idag blev vårens årliga måste-projekt klart; vedklyvingen! Vi kunde ju börja tidigare än vanligt eftersom snön försvann hyfsat tidigt och hade en ganska liten hög kvar för tre veckor sedan. Då inföll ju ett par nöjeshelger (storstan, stugan) som gjorde att det hela gick i stå.
 
Men nu så!
 
 
Den är inte så hög, men bred. Fördelad på ca 17 pallar. Sen ska det ju ladas in också..... Ved värmer som sagt fler än en gång....
 
Ett annat projekt som har rört på sig lite idag är dammen. Tror att det i vår kan vara fyra år sedan det grävdes för den, men tiden har inte räckt till att göra något som helst för att komma vidare i det projektet.
 
Har förstått på kära maken att han bestämt sig för att i år - j-ar anamma, ska det hända saker! Idag blev det grävt både för bäcken som ska vackert porla ner till dammen, samt för ett dike för el- och vattenrör.
 
 
Nivåskillnader är ju alltid svårt att få med på bild, framför allt när man inte är så duktig på fotandet. Den lilla vattenspegeln som syns är djupdelen i dammen. Det finns en avsats runt som är avsedd för växter, lite svår att se. Lättare att se är att hela dammgrävningen håller på att växa igen...  Vattenytan ska så småningom gå nån liten bit upp på den stora stenen som ligger i bäckfåran. Grävningen som går åt vänster i bild är till för tillvattnet. Tanken är att vattnet ska liksom bara springa fram där uppe och sedan lekfullt kasta sig ner i dammen, på sin väg passerande ett litet fall, eller två. Lätt att tänka/skriva, svårt att få till som man vill!
 
Och när jag stod där och fotade fick jag syn på rabatten intill dammen. Den ska flyttas så småningom, men det får nog bli en annan vårs projekt.....
 
 
 
 
 
 

Kära Fabbe

Käraste maken var tvungen att åka till storstan på ett möte idag. På vägen hem svängde han in i Märsta för att hämta en matta som inte hade kommit till användning hos sonen och svärdottern, men som vi kan ha användning för.
 
Vi pratade innan om att det ju vore bra om Ebba inte såg honom, eftersom hon nog skulle ha svårt att acceptera att han inte stannade.
 
Så vad händer? Självklart ser Ebba, som är på lekplatsen, vem det är som sitter i bilen som kör förbi. Blir såklart jätteglad att hennes Fabbe kommer. Men accepterar efter förklaring att han inte kan stanna, utan måste åka hem till farmor som är ensam hemma.
 
En alldeles underbar klok liten unge.
 
Men en alldeles tokkär Fabbe berättar när han kommer hem, klart rörd, om mötet, om vad hon sa, vad hon gjorde, hur hon visade "samvetsklänningen", hur hon checkade bilen, och hur svårt det var att inte kunna stanna en stund.
 
Vad kan jag säga? Förstår precis och önskar att jag varit med!
 
 
 
 
 
 

Långdragen förkylning

Förkylningen som bröt ut för drygt 1,5 vecka sedan hänger fortfarande med. Börjar bli rejält trött på den. Mår fortfarande absolut inte bra. Arbetsplaneringen även för den här veckan fick lov att läggas ner. Måndag och tisdag tillbringades hemma, i viloläge.
 
Sen blev Luther för stark och mot egentligen bättre vetande, har jag varit ute och försökt göra nytta i går och idag.
 
Men öronen är fortfarande svullna och i kombination med min redan taskiga hörsel, hör jag knappt vad folk säger. Knoppen är inte heller helt med på banan, så jag har varit glad åt lite trafik och bra väglag.
 
I morgon är det kontorsdag med bokning för nästkommande vecka, då det blir Jämtland ända upp till norska gränsen. Hoppas att vårvärmen återkommer, så  man slipper hamna i nåt snöoväder med sommarsulorna uppe fjällen!

Politikerförakt

Politikerförakt är ett ord som vuxit mer och mer i relevans. Idag har det spätts på ytterligare när man kunde läsa DN:s artikel om hur de själva tillåter sig stå över sina egna lagar och regler.
 
http://www.dn.se/nyheter/sverige/sjuka-men-de-behaller-hela-lonen/
 
Att det dessutom handlar om fusk med sjukskrivningar kan i och för sig vara lite skrattretande när det är just samma politiker som skrikit så högt om hur det fuskas med just sjukskrivningar, och skruvat åt regler och lagar för att vi ska vara sjukskrivna mindre och jobba mera. Och OM  vi ändå måste vara sjukskrivna, så ska vi få mindre och mindre och till slut ingen ersättning. Själva riskerar de ju inte att bli utskrivna, när de inte ens sjukskriver sig, än mindre går miste om lön eller ersättning.
 
Förvisso har de plikt att vara tillgängliga 365 dagar om året. Självklart gäller det bara i nödsituationer. Annars är ju riksdagen stängd under ett par sommarmånader. Men å andra sidan är lönen relaterad till denna plikt. Men de ska sjukanmäla sig när de är sjuka och inte kan arbeta, och därmed få löneavdrag. Det är detta ingen som gjort sedan 2009. Men anmält att de inte kunnat delta i olika sammanhang pga sjukdom har de gjort.
 
Återigen, det här är människor som absolut har råd med avdrag för en veckas sjukdom, det knäcker inte deras budget. Ändå anser de sig stå över lagen som säger att de ska anmäla sjukdom. Det är så ynkligt så det är inte sant. Girighet är ett annat ord. Människoförakt ett annat.

Tavelflytt

Fick ett litet anfall av energi i går eftermiddag och gjorde en omflyttning av tavlor. Det mesta blev bra:
 
Gammal placering:
 
 
Ny placering:
Lite svårt att se, men det är en liten tavla gjord av jeanstygsbitar, föreställande hav och klippor. En idé jag såg nånstans och snodde, men borde lagt mer tid på att få bra. Men, men....
 
Nästa omflyttningsobjekts tidigare placering:
Också hemmasnickeri; stora vykort av Lena Linderholms underbart glada tavlor, inramade med billiga Ikearamar målade i matchande färg.
 
Ny placering:
Det här blev inte bra, men orken räckte inte för att göra om. Nästa gång vi kommer upp ska de uppåt och ihop!
 
Ersättningen ovanför soffan:
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nytillskott

En seg och jobbig förkylning är det jag har. Svänger fram och tillbaka, ena dan lite bättre, andra lite sämre. I dag är det sämre igen. Börjar känna mig stressad över kommande arbetsvecka, det måste till rejäla kliv framåt om det ska vara möjligt orka.
 
Det enda jag orkat göra de här dagarna är en lampskärm, som inte ens blev bra. Någon kanske kommer ihåg den här foten som jag klistrade snöre runt för något år sedan?
 
 
Skärmen har ju sett bättre dagar. Men som sagt, den nya är jag inte nöjd med, ska ge mig på den igen en dag med mer ork.
 
Kära maken har ju hållit sig frisk och fått lite mer gjort, bla monterat ihop bäddsoffan till det nya rummet. Den passar jättebra in i rummet och den observante ser lampan med ny skärm i fönstret.
 
 
Detta gör att vi för närvarande faktiskt har 10 sängplatser tillgängliga, fördelade på fem sovrum. Kan låta mycket för sommarstuga, men rummen är små, ämnade att just bara sova i. Och fördelade på två små hus.
 
Rättelse: vi har 12 bäddar fördelat på sex sovrum. Skyller på förkylningen, huvet är fullt av bomull....
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0