Återbruk

I förrgår köpte jag ny spissvärta till vår vedspis. Vedspisar är ju ungefär som gjutjärnsstekpannor, de behöver fettas in emellanåt, annars antar de en vagt roströd färg.
 
Detta gjordes i affären där vi köpte spisen, och det visade sig att förutom spisar och kaminer hade de också diverse inredningspryttlar. Både hantverk gjort av lokala hantverkare/konstnärer och sådant jag kände igen från min tidigare bransch.
 
Fick ögonen på vad som såg ut som gamla träljusstakar, men telefonen ringde så jag var tvungen att gå därifrån.
 
I går fick jag möjlighet att gå in där igen och titta närmare på stakarna. Det visade sig att de är gjorda av gamla bords- och stolsben, som fått en svarvad fot på sig. Alltså sådant som tilltalar mig väldigt mycket. Både den gamla looken, samt återbruket. Bara sur att jag inte kom på idén själv....
 
Självklart fick två stakar följa med mig hem, speciellt när de inte alls var dyra. Det svåra var bara att välja. Alla var ju olika varandra, och lika fina på varsitt sätt. Dessa två blev det:
 
 

Utveckling

I går kväll ägnade vi oss åt lite catch-up av tv-program och såg Jills Veranda där hon hade Tityo som gäst.

Självklart pratades det om country som är Jills genre, och som även Tityo kommit att gilla. Det diskuterades varför countryn anses som en ”vit” genre, som få svarta ägnar sig åt. En insatt man kunde då berätta att banjon, som ju är ett centralt instrument i countryn, faktiskt kom till USA med slavarna från Afrika, samt att gitarren, som är central inom tex bluesen, kom med portugiserna. Samt att det alls inte bara är vita som gillar country, eller spelar den.

Vidare pratades om att countryn har sina rötter, precis som bluesen, i de fattigas musik, både vita och svarta.

Tänker man tanken ett steg till kan man konstatera vilken befruktning det varit, när olika kulturer mötts! Tänk vad tomt det varit utan vare sig countryn eller bluesen! Och steget vidare; då hade vi heller inte haft rythm’n blues eller rock, som också har sina rötter i bluesen.

Denna korsbefruktning är ju inte den enda som varit, det har skett i alla länder genom århundradena. Människor har förflyttat sig mellan länder, ibland genom invasioner, ibland i mindre omfattning. Vi svenskar har både själva invaderat, emigrerat och koloniserat.  Även i modern tid. Snudd på det vi gör på spanska solkusten. Svenskkolonier där vi inte bryr oss om att lära oss språket, för vi umgås ju bara med andra svenskar. Just precis det vi skäller våra invandrare i Sverige för att göra.

Men korsbefruktningen pågår hela tiden där olika kulturer möts. Nya tankar, nya mönster. En utveckling uppstår.

Se bara på den språkliga. De flesta av oss, jag själv inget undantag, blandar glatt upp svenskan med engelska ord och uttryck. Inte för att det saknas svenska ord, utan bara för att….!

Men den uppblandningen beror ju inte på att vi har så många engelsktalande människor här, förstås… men ändå så är det en utveckling. Sen är det kanske så, att ska man skrika om att bevara det svenska ska man kanske se även till sådana saker. Men det verkar inte vara lika angeläget för de som vill bevara Sverige svenskt......

Fler har tänkt samma tanke. Bilden föreställer svensk-amerikan-indianen Frans Johansson under ett tal en Almedalsvecka. Bild lånad från Sveriges Kommunikatörer.

 


Helande helg

Söndag kväll och vi är tillbaka i "vanligheten" igen. Eller inte riktigt ändå. Massa glada skratt och stoj hänger kvar som ett litet eko i luften efter helgen. Plus att tvättstugan är ovanligt full med sängkläder som ska tvättas.
 
Kim och Markus dök upp redan i torsdags kväll och sent på fredagkvällen kom allra finaste barnbarnen och deras föräldrar.
 
Det blev en lång sovmorgon för småtjejerna på lördagsmorgonen, men sen var det full fart. Innehållet i leksakslådan hinner ju nästan bli som nytt när det går så pass lång tid mellan gångerna, så minnet behöver ju friskas upp. Gäller ju även andra vanor och rutiner, som att hoppa och busa i vår säng m.m.
 
 
 
Ebba har en stor förkärlek för stenar och annat smått man kan plocka i och ur burkar och annat. Dekorationsstenar och dito glaspärlor, som vi har på bordet tillsammans med ett ljus, är ju då lite julafton för henne. Många timmar är det de här dagarna som hon pillat och plockat med dem, fram och tillbaka.
 
 
Ofta är det ju de enkla sakerna som är de roligaste för barn.

Lilla Freja har vuxit så alldeles väldigt, men det första året är det ju raketfart. Lite förkyld och hängig, men tillät ändå farmor att bära runt på henne, trots att det var så länge sen vi sågs. Fast pappa och mamma är ju såklart bäst!
 
 
Lite lunch innan de åkte hem igen, gänget. Fast Ebba tyckte inte det alls var nödvändigt att åka hem idag......
 
 
Tack alla för att ni kom!
 
 
 

Bönhörd

Vinter är det. I morse när jag vaknade på hotellet i Skellefteå var det -22. De tyckte jag skulle vara glad som inte var där dan innan när det varit -28! Det var jag.
 
Men betydligt mindre snö där än här hemma, även fast påfyllnadsgraden här lugnat sig som tur är!
 
Har i veckan alltså gjort mig en sväng norröver; Ö-vik, Umeå och Skellefteå. Vid lunchtid idag vände jag hemåt. Skönt att ha lite tur med vädret när man har 40 mil hem!
 
Som vanligt otroligt skönt att vara hemma och än mer härligt är det när man får veta att vi får besök i helgen!
 
I lördags fick jag ett bryt när jag såg en bild på två av mina fina tjejer; en av de stora och en av de små. En rejält svårartad, djup, skriande längtan svepte iväg med mig och jag undrade återigen hur i h - e jag/vi kan bo så långt ifrån dem alla? Längtade så alldeles på djupet efter dem alla, stora och små, både med och utan biologiska band.
 
Kände att jag KAN inte vänta till vår nästa planerade nerresa, MÅSTE få träffa dem tidigare! Men de hade ju annat för sig, såklart. Som det är för de allra flesta. Annat inplanerat. Inget konstigt med det, alls!
 
Och så går det någon dag och så får vi den första frågan om vi kan tänka oss besök i helgen. Tänka oss? Tänka oss???? Vi vill inget hellre!!!!
 
Och så idag, nästa fråga om även ytterligare ett gäng möjligtvis får komma? FÅR KOMMA????? Den frågan finns för det första inte i min värld. Det ska väldiga ytterligheter till innan vi säger att nej, det går inte.
 
När det gäller besök av det slaget så kan i princip ALLT skjutas upp till morgondagen! Eller nån annan dag.
 
Så ikväll njuter jag av tankar och funderingar över kommande helg! Enda smolken är att det kommer att fattas två personer, men jag hoppas, och längtar efter, att de kan hitta ett tillfälle att komma och hälsa på, de också!

Snö i kubik

Fredag är ju oftast kontorsdag för vår del, då man försöker knyta ihop säcken från veckan, hinna med bokföring, ringa samtal som inte hunnits under veckan, samt förbereda för nästa. Alltså en dag när man slipper ge sig ut på vägarna.

Idag var jag extremt glad för det.  Har ju beklagat mig en del för alla snöbyar under veckan som gett en massa snörök och dålig sikt. Men det var det lilla mot vad som varit sista dygnet.

Vår lilla grusväg plogas bara när det behövs, oftast inte förrän det kommit sådär 15 cm snö. Mellan i går kväll vid sjutiden till i eftermiddags vid tretiden, har de plogat tre gånger. Från det att jag kom hem i går eftermiddag har det vräkt ner oavbrutet. Det snöar fortfarande, fast inte lika mycket.

Kaos i trafiken i hela länet, i varje backe står lastbilar som inte kommer upp utan blockerar, hör just att över 45 trafikolyckor skett.

Minst en halvmeter snö har vi helt plötsligt. I morgon måste vi ta fram snörakan och få ner snö från taken.

Luddig, ulligt, bulligt vitt och fint är det förvisso, men nu räcker det!

Ska försöka få till några vinterbilder i morgon.


Snörökselände

Det skulle inte snöa, men gjorde det i alla fall igår kväll. Ordentligt. Kall, torr snö. Dryga decimetern. Då vet man hur, och vad, det blir på vägarna; SNÖRÖK och halka. Framför allt när man vet hur halvdant det plogas. Och såklart var det ju dags för en 30-milaresa.
 
Och det blev ungefär som förväntat. I snitt. Stundtals alltså värre, och andra bättre. Mycket snöbyar längs kusten som driver in, på hemvägen så kraftiga så man inte såg framförvarande bil förrän man var alldeles för nära. Förutom snöandet och snöröken så blir ju bilarna täckta av ett tjockt lager snö på baken, så bakljusen knappt tränger igenom. Det är då man stirrar sig nästan blind in i tjockan för att kunna se så långt det går, vilket inte är många meter....
 
Inåt landet, har varit i bla Ljusdal och Delsbo, var vädret bättre och på tillbakavägen (ut mot kusten) sken till och med solen. Oerhört vackert, men de vackraste vyerna var ju redan passerade när jag fick upp telefonen. Men ändå:
 
 
I morgon blir det också en resa söderöver, fast längre; Söderhamn och Bollnäs. Tyckte de sa på radion att det inte blir lika mycket snöbyar...... ja, vi får se. Bilen sköter sig bra i alla fall!
 
 
 

Julen ut, vintern in

Skrev ju här på bloggen för ca en vecka sedan att när julen kastats ut, så kommer inte med automatik våren, inte här i alla fall. Förvisso har vi fått väldigt mycket ljus tillbaka, dryga timman på eftermiddagen; härligt!
 
Nej det är fortfarande vinter, än mer nu än i julas. De senaste dagarna har vi fått mer snö och temperaturen har pendlat mellan 10 och 15 minusgrader.
 
Så det känns rätt att ta in det vita, blanda det med lite vintergrönt, de röda julstjärnorna får vara kvar och sprida lite röd värme som en tråd bakåt till julen.
 
Gillar ju dessutom att använda det som är gratis, på olika sätt. Att återanvända, eller som nu, ta in naturen. Eventuellt ge den lite make-up.
 
Så granriset i den röda krukan i köket är kvar, fast i en gammal zinkhink, och fick sällskap av några gamla vitmålade glittriga kvistar.
 
 
En del av kottarna jag duttat på vit färg och som ingick i juldekorationerna fick samsas med en blandning av gamla prismor jag sparat från en kasserad takkrona, samt lite vita stenar runt ett vitt ljus.
 
 
Och så vita tulpaner, vintertulpaner!
 
Resten av kottarna hamnade på den gamla bänken i hallen tillsammans med lite vitmålat blåbärsris inblandat i grankvistarna i en stor vid glasskål, så grankvistaran kan få lite vatten.
 
 
 
 
 
 
 
 

Vinter

Det har ju blivit vinter, om det är ett tillfälligt besök eller inte visar väl sig, men enligt prognoserna ska ju kylan hålla i sig nästa vecka i alla fall.
 
Ca åtta minus när jag kom hem igår. Ute. Inne hade jag 16,3 nere och 15,4 uppe. Så det var bara att tända i båda eldstäderna och efter några timmar var det varmt och skönt.
 
Fick skotta undan en del igår när jag kom hem, inga mängder som kommit, ca 5 cm och sen kom det ungefär lika mycket i natt.
 
Så det har blivit vinter, vitt och fint och kylslaget, mellan -10 och 12 hela dan idag. Var ute och skottade undan nattens nederbörd, riktigt skönt att få både ljus och luft!
 
 
 
 
Det var så fin ljusrosa färg på himlen, men tyvärr ville den inte fastna på bild!
 
 
 
Våra nissar på farstubron. De får nog vara kvar och vakta ett tag till.
 
Planen var att börja plocka bort julen idag och vara färdig i morgon. Men idag har det inte blivit något av det. Känt mig seg och trött. Eftermiddagen och kvällen är ju min tid, så det kan tänkas hända nåt i kväll, eller så blir det i morgon. Eller en annan dag.....
 

Testkörning

Nu kan jag ärligt säga att jag faktiskt har gjort ett mer ordentligt test av min nya bil. I går morse åkte jag upp till Umeå för ett möte och så hem idag igen. In alles sådär 60 mil. På uppvägen bar, lite saltsmutsig väg. På hemvägen idag olika former av vinterväg, dvs först ganska isig, sen hyfsat torr med issträngar, för att från Härnösand och hem följas av väg som var lite vintermoddig.
 
Men den kändes bra! Trygg och stabil. Om några hundra mil till behöver jag kanske inte längre påminna mig om att jag inte har manuell låda längre heller! lHar också haft tid och möjlighet att lära mig hur den inbyggda telefonen i bilen fungerar. Fel, den har ingen inbyggd telefon, men koppling till min via Bluetooth och allt det där.... oerhört behändigt! En alldeles väldig skillnad att prata i telefon i bil utrustad med sådan teknik sådana här dagar när det är just dessa underlag!
 
Hotellnätter är ju inget jag gillar, men det är sköna FASTA sängar! Inbillar mig att ryggen känns bättre även dagtid... önsketänkande kanske, det visar sig!
 
 

Ny säng

Ny säng längtar jag verkligen efter nu.
 
Har de senaste åren upplevt att min rygg blivit skörare och skörare, jag som aldrig varit drabbad av ryggont. Men har svårt att stå framåtböjd mer än högst en minut, så säger den ifrån. Och så ryggskottet som kom i våras eller när det var.
 
Att det var sängen det var fel på har jag nog inte tänkt. Mer att det hör till åldern, förslitningar, i värsta fall början på diskbrock.
 
Men vi har sedan några månader börjat tänka på nya sängar, de vi har är gissningsvis 15 år gamla. Och valda som "mjuka". Lägg sedan till alla årens användning av det mjuka.... Tanken var att göra det till våren, när det är torrare på vägarna.
 
När jag nu under julhelgerna började att ha ont i ryggen när jag vaknade på morgonen, insåg jag att det går nog inte att vänta så länge. Testade en natt att sova i en av våra gamla gästsängar och vaknade utan ont. Dagen efter bars den upp till sovrummet och är nu "min". Min gamla får nu terrorisera stackars gäster!
 
Men jag kan väl säga att den är lite hårdare än nödvändigt, eller kanske snarare, det är en enkel, billig säng, utan alla de "individuella" spiraler som finns i nyare. Men ryggen mår sååå mycket bättre!
 
Så jag ser fram mot en ny säng!
 
Bild lånad från Ikea

Stannar i julen

På Facebook, övrigt på nätet och i tidningar läser man lite här och där om att "nu rensas julen ut" och "in med våren".
 
In med vilken vår? Mörkret råder fortfarande, max 6 timmar ljust om dan. Dessutom ingen snö ute som lyser upp utan i princip barmark, lite fläckar och trötta gamla drivor kvar. Och värst är dimman som hänger i gräsrotsnivå så gott som varje dag.
 
Behåller hellre alla julattiraljer till kommande helg, då det NÄSTAN är tjugondagknut. Behåller den röda varma färgen lite överallt i form av julstjärnor, dukar och annat smått och gott, och alla de små ljuspunkterna från stakarna och levande ljus.
 
 
Men nån vår inbillar jag mig inte kunna efterlikna sedan heller. Den får vänta nån månad. Istället kommer det att bli vitt, och lite glitter av olika slag. Vitglittrande värmeljushållare, lite vintervita (målade) kvistar uppblandat kanske med lite blåbärsris. Behåller nog lite granris, fast inte i den röda krukan, utan en vit.
 
Det blir varmvinter inne. Kan ju passa när de säger att vintern till helgen ska vara i antågande även utomhus.
 
 
 
 
 

Bakslag

I detta nu skulle vi suttit och ätit å det vildaste av smörgåsbordet på en Finlandsfärja för att sedan försöka dansa av oss intaget efter bästa förmåga på dansgolvet. Innan dess skulle vi hälsat på våra underbara små barnbarn var det tänkt.
 
Av allt detta blev det intet.
 
I värsta fall är det så att makens bakterier inte blev utrotade av antibiotikan han ätit, utan åter har samlat styrkorna till en förnyad attack.
 
Han vaknade igår och var ganska sänkt och jag hörde ju att hostan var tillbaka, den som enligt läkaren tydde på en påbörjad lunginflammation.
 
Att då ge sig iväg i bil 40 mil enkel väg för att orka röja järnet på en flytande nattklubb kändes idiotiskt, så vi bokade av allt.
 
Att missa nöjeshelgen, framför allt nöjet att träffa de små fina tjejerna, känns såklart surt. Men värre är att min älskade mår sämre igen. Bakterier som inte dör av antibiotika är jag lite rädd för.
 
 
 

Förändringar

Har ju genom åren som yrkesverksam varit med om olika omorganisationer i företagen jag jobbat på. Ofta har jag känt mig väldigt tveksam till dessa. Har aldrig känt att nytt med automatik blir bättre. För det är det budskapet som starkt har förmedlats i samband med omorganisationerna. Samt att om man inte är för, så är man mot. Då är man en bakåtsträvare. Inte förändringsbenägen. Och DET är en av vår tids stora dödssynder att vara.
 
Men många gånger har det handlat mest om att en VD ska visa handlingskraft, och det blir ju lätt synligt om man rör om i grytan och flyttar på folk. Se; jag har gjort något, jag har förbättrat!!! Fan ta den som då vågar ifrågasätta om det verkligen var bra, eller blev bättre.
 
För åtta år sedan satt jag i ett utvecklingssamtal med en chef och fick höra att jag just "inte var förändringsbenägen" eftersom jag uttryckte tvivel om den då pågående omorganisationen. Samtidigt var maken och jag i sjösättningsfasen av ett av våra livs stora förändringsprojekt; att säga upp det trygga, välbetalda jobbet, sälja huset, flytta från barnen upp till Sundsvallsområdet. Vart visste vi inte, för vi hade ännu inte hittat någonstans att bo.
 
Att några månader senare när jag sa upp mig, kunna kontra på detta "icke förändringsbenägen", kändes ganska bra!
 
Allt detta kom upp när jag läste ett inlägg från en blogg jag följer; http://airams.wordpress.com/2013/12/26/visdomsord/
 
Om länken inte skulle fungera är det här vad romaren Petronius 27 e.Kr - 69 e.kr. sa:
Vi tränade hårt, men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation och också vilken underbar metod detta är för att skapa illusionen av framsteg medan den åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering.
 
Visst är det fascinerande hur lite världen förändras? Att redan för tvåtusen år sedan fanns samma scenario, nya tuppar som skulle visa hur en slipsten ska dras.
 
Självklart ska man ha förändring. Hör ju till dem som skulle bli tokig om allt, alltid gick i sina gamla uppkörda hjulspår. Men förändring är inte alltid förbättring, det krävs eftertanke också.
 

Flytt

Nyårsaftonen förflöt lugnt och stilla, svårt att det blir annorlunda när det bara är vi två. Försökte dock sträcka upp oss lite och ta oss ur mysbyxträsket och snygga till oss för varann. Glitterkläder och bling-bling.
 
 
 
Idag har årets första projekt påbörjats på allvar. Makens arbetsrum står på tur för renovering. Det är det sista rummet vi har kvar att renovera, återstår sedan hall på övervåningen.
 
Rummet ska tömmas, så klart, och därför flyttar han in i "pigkammaren", vårt gästrum. Inför detta köpte vi ett nytt skrivbord till honom i måndags hos vår lokala loppis/antikhandlare. Det vi inte tänkte på var att dörren in till det rummet är väldigt smal, så skrivbordet gick inte genom. Problem är till för att lösas och funkar det inte som tänkt, får man tänka om. Alltså flyttade vi in mitt skrivbord dit (lös överdel över två hurtsar) och jag tar hans tillsvidare.
 
 
 
Hans skrivbord i mitt arbetsrum.
 
Det gjorde ju att även jag med automatik rensade en del i mitt skrivbord när jag blev tvungen att flytta min grejer från det ena till det andra!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0