Hjälpsamma gäster

I går vid lunch var det meningen att jag skulle hämta Kim vid tåget i stan, men SJ ville annorlunda. Ett rälsbrott som höll på att repareras gjorde att det först sas att de skulle få sitta och vänta på att det skulle lagas. Efter ett litet tag hade beslutet ändrats till att de skulle få kliva av i Hudik och åka buss därifrån. Ok, tyckte jag, kunde lika bra åka dit som in till stan och hämta henne. Men nytt beslut kom, fullkomligt idiottokigt, tåget skulle ledas om från Gävle, över Bollnäs, Ljusdal till Ånge och sedan Sundsvall. Resan tog 2,5 timma längre, och hon var framme senare än om hon tagit ett två timmar senare tåg.... Rälsbrottet hade snabbt lagats.....
 
På kvällen kom Markus också och vi åt och drack gott - de hade med sig löjrom och champagne! Födelsedagspresent till kära maken.
 
I dag har det hunnits med mycket, på förmiddan var vi ute skogen och plockade en hel del svamp, så härligt att komma ut och att det höll upp efter två dagars regnande. Efter lunch gjorde Kim och Markus årets goda gärning; de plockade ner det fallfärdiga taket över balkongen och ävenså själva balkongräcket, lika fallfärdigt det.
 
 
Nu ska vi försöka komma fram till om vi ska ha balkong däruppe i fortsättningen och om den i så fall ska ha tak....
 
Roligt är att de blir kvar här nån dag till, Markus ska hämta sin nya bil här i stan på tisdag och då åker de hem. Men tills dess får vi rå om dem!
 
 

Konstig höst

En märklig höst har det varit. Eller kanske inte märklig, men ovanlig, annorlunda. Först värmen som bara höll i sig  och höll i sig, sensommar över hela augusti och nästan hela september. Det kändes som sommaren skulle hålla i sig hur länge som helst. Trots att träden, åtminstone här norröver, blev gulare och gulare, så var det fortfarande sensommartemperatur.
 
Och så - pang! På bara några få dar byts klimatet till senhöst, trots att vi inte alls är där egentligen.
 
När vi åkte hem från Stockholm i lördags var det fortfarande ljummet och skönt. Måndag morgon när kylaren ställdes mot Östersund var det fortfarande OK. Men sen! Ett par plusgrader på mornarna och det var bara tack vare parkering på en innergård som natten inte gav frost på rutorna. Min stackars dieselmotor knackade och spikade högljutt när den var tvungen att jobba utan att ha fått nån motorvärme innan!
 
I går när jag åkte hem därifrån låg temperaturen kvar på +3 ända tills jag kom neråt Ånge, sen steg det succesivt till fantastiska 7-8 grader här hemma.
 
Alldeles vitt av frost på marken var det i morse och ett par minus ända fram mot åtta - halv nio på morgonen. Lägg till det rejäl blåst från norr, så blir skillnaden dramatisk på bara fyra dagar. Ävenså på träden, vinden ser till att glesa ut bland kvarvarande löv riktigt ordentligt.
 
 
Med tanke på alla flyttande gäss jag sett och hört - de brukar inte lämna så här tidigt - så funderar jag starkt på att lägga på vinterdäcken redan veckan som kommer, eftersom jag ska norröver veckan därpå.
 
 

Första snön siktad

 
Andra kvällen av två på hotell i Östersund. Träsmak i baken av att sitta i sängen och titta på TV, och såklart en massa TV-tittande för att fördriva tiden. Finns ju liksom inte så mycket annat att göra efter man klarat av efterarbetet dagen har genererat.
 
Positivt på det här hotellet är att middag ingår i rumspriset. Att den dessutom är helt OK gör inte saken sämre.
 
Idag har jag varit upp till Åre. Kunde på vägen dit konstatera att gårdagens regn föll som snö på topparna där.
 
 
 
 
 
 
 

Fredagsparty och lördagsmys

Det fattas tid för mig! Ligger efter med allt, åtminstone allt här hemma. Men det är bara att blunda och låtsas som det inte finns....
 
Har haft ett roligt, mysigt och härligt dygn i storstan. Blev väl ompysslade och utfodrade hos Vickie med massa god mat och dryck. Kim och Markus var ju också inbjudna och allt var bara så bra som tänkas kan.
 
 
Och så blev det ett besök hos det nya lilla barnbarnet Freja. Väldigt lägligt sov Ebba middag när vi kom och Freja var vaken en stund så vi fick bekanta oss lite.
 
När Ebba vaknade och upptäckte att vi var där blev det full fart, såklart. När Freja sedan fått mat och var lite mer vaken passade Ebba på att visa Freja hennes present.
 
 
Det dröjer inte länge innan de här små tjejerna har jätteroligt tillsammans!
 
Nä, nu är det hög tid att börja packa. I morgon åker vi upp till Östersund, båda två trevligt nog. Betyder dela hotellrum, slippa vara ensam, ha nån att prata med, hålla om när det är sovdags. Väldigt nice!
 
Mindre trevligt att det varma vädret vi varit bortskämda med så länge nu inte verkar vilja hänga kvar i Jämtland. Enligt SMHI ska det vara +3 grader som mest i Åre när jag ska dit på tisdag. Huvva!
 
 

På besök hemma!

Ännu en av dessa kvällar när man ÄNTLIGEN är hemma igen. Känslan av hur spänningar i nacke och axlar sakta minskar och den mentala stressen dalar. Härligt!
 
Åkte hemifrån förra måndagmorgonen och återvände vid halv sju i kväll. Det är lite för lång tid att vara hemifrån - om det inte är semester! Ska ändå inte klaga, har bara bott på hotell en natt. Golfhotellet i Piteå, yess! Ett rum med två våningssängar, trinettkök och frukostbricka i lilla kylskåpet. Men man kan ha det sämre!
 
Alla andra nätter i stugan. Jättehärligt.  Men - man är ändå på jobb, ändå ensam. Förutom helgen då.
 
Så även fast det blev en jobbig resa hem; 25 mil i spöregn, så är det ljuuuuvligt att komma hem!
 
Och så härligt det kändes att köra uppför backen till vårt hus och verkligen SE hur fint det har blivit med ny fasad! Nu är alla ställningar nermonterade så man verkligen SER hela skillnaden! Återkommer med bilder, när det slutat regna......
 
Jobbmässigt har jag haft ett par bra veckor, vilket känns otroligt bra och roligt. Något som jag absolut behövde efter den fullkomligt bedrövliga våren, när det bara var "nej" överallt.
 
Nu blir det en dag vid skrivbordet i morgon, efter två veckor borta ligger jag efter med allt av det slaget, samt att det hopat sig en del ringande och fixande som ska klaras av i morgon, för på fredag är det dags för en resa ner till storstan igen!
 
Ser verkligen fram mot det! Vi är inbjudna till Vickie på middag och övernattning, så vi ska ha mys i kubik i hennes etta på 27 kvadrat eller vad den är på! Är inte på något sätt ironisk eller spydig, vi har gjort det förut och det går hur bra som helst! Med nära och kära spelar det ingen roll om man är lite "uppi" varann! Snarare tvärtom!

Freja har kommit!

En härlig helg har vi haft. Fint väder med en värme som inte är vanlig för årstiden. Tyvärr upprepade sig inte möjligheten till bad under stjärnhimmel, de andra kvällarna blev sådär disiga och dimmiga som de utlovades bli.
 
Men ändå blev det än större magi och mirakel när den nya lilla sondottern Freja föddes i fredags. Och dramatik, de höll på att inte hinna fram till BB. Men allt gick bra och nu är de hemma igen.
 

Ser alldeles väldigt mycket fram mot att få träffa det här nya lilla miraklet nästa helg!
 
Men innan dess har jag ytterligare några dagar kvar att bo här uppe i stugan. Kära maken åkte idag och såklart blir det ensamt och tomt. Men det blir det ju för honom hemma också.

Sammetsvatten i stjärnljus

En förtrollad kväll, sa prinsessan. Nu är jag ju ingen prinsessa, men en känsla av förtrollning har det känts som i kväll.

Först en härligt solig och varm dag i dessa nordliga delar av landet, 19 grader i skuggan och mer ändå i solen.

Kära maken kom vid 4-tiden och vi laddade snabbt grillen och fick njuta maten i solskenet på altanen. Gick in när solen försvann i skogen på andra sidan sjön vid 7-tiden.

Drog igång bastun och vid halv tio var det dags för svalkepaus. En stjärnklar himmel gav oss både stjärnljus och en anings eftersken från solen som gick ner ett par timmar tidigare, så vi kunde se och känna vart vi skulle gå i vattnet. En lykta tänd på bryggan så vi skulle hitta rätt på tillbakavägen.

Helt underbart att bada i det mörka vattnet och titta på en så fantastisk stjärnhimmel. Fantastiskt också att vattnet inte var speciellt kallt; gissar på 18 grader. I det läget önskade jag att jag hade en inbyggd kamera för att föreviga stunden, men den får finnas i minnet. Om den inte upprepas i morgon….

Men sådana här upplevelser brukar inte komma på rad…. Magiskt!

Hade ju ingen inbyggd kamera, så lånad bild, men ungefär så här!

 

 


Den kunde!

Den lätta euforin efter att ha lyckats ta mig upp på tre meters höjd ersattes på söndagkvällen av vånda över om min bil skulle hänga med utan tända varningslampor på min trip norröver. Verkstan lutade ju starkt åt hållet att lamporna (= ventilen) skulle återkomma ganska snart, det förstod jag. Men resorna neråt Hälsingland gick ju utan problem, men skit händer ju oftast när det är som mest olägligt, så jag hade VÅNDA! Men i kväll sitter jag åter i stugan och bilen har skött sig. Har kört hemifrån till Umeå och stugan i måndags, sen Burträsk, Skellefteå, Piteå, Boden och är alltså tillbaka i stugan i kväll, utan varningslampor. Sååååå, det kan gå vägen, det här! Roligt är också att den här resan har betalt sig, kunderna har lättat på plånboken. Med andra ord mår jag riktigt bra i kväll! Det har varit långa dagar, kundorder ger mycket kvällsarbete, och många mil, så ikväll när man är "hemma" igen känner jag hur trött jag är. I morgon blir det bara ett kundbesök, men den kunden brukar ta ett par timmar på sig att bli klar. Sen lite ringande inför nästa vecka, handla mat och invänta maken. Ser jag fram mot!

JAG KUNDE!!!!!!

Det är helt sanslöst, det här sköna vädret som vi fortfarande har. Inte sedan vi flyttade hit 2006 har det varit en så varm, skön och solig sensommar som i år. Känns som mycket har gått emot oss, på olika sätt, många gånger, men om man ser till helheten, så är det mycket genom åren här som vi har haft tur med också.
 
Som nu, i år, med det här årets fasadrenovering. Att vi fick en så solig och fin vår och kunde måla så mycket i förväg av virket som skulle upp. Nu, de sista veckorna, har det ju visat sig att vi trots våra beräkningar köpt för lite, och fått komplettera.
 
Att då få det här vädret, och kunna fortsätta måla, känns så alldeles oerhört bra! Fast en del av det vi köpte hann vi inte måla innan det hamnade på väggen. Det var ju liksom bara att gilla läget, och låta gubbsen sätta upp det som skulle upp, oavsett om det hade färg på sig eller inte. Så en del hann vi grundmåla innan det hamnade på väggen, annat har vi valt (sådant som ska hamna på för oss nåbara nivåer) att låta vara kvar på marknivå för målning, innan vi själva sätter upp det.
 
Och. Det som har hamnat på väggen utan att vara färdigmålat, måste ju målas. Så då får man/jag/vi försöka komma över våra/mina rädslor. Nöden har ju ingen lag, det MÅSTE målas!
 
Och ja, JAG KUNDE! JAG KLARADE AV ATT KLÄTTRA UPP PÅ STÄLLNINGEN OCH STÅ DÄR OCH MÅLA!
 
 

Övning ger färdighet

Den här veckan har jag äntligen kommit igång med jobbet ordentligt, vilket känns väldigt skönt. Då slipper jag känna mig usel och värdelös. Smolken har ju varit hjärtat i halsgropen för att varningslamporna ska börja lysa igen. Det har de ännu inte gjort, trots att jag nu säkert kört 100 mil sen jag fick tillbaka bilen. Men de kommer att göra det, det tror jag och det trodde ju verkstan också. Så på ett sätt har jag nästan önskat att de ska göra det så jag får det fixat. Nu, innan jag åker norröver. Men, problem får väl lösas när de dyker upp....
 
Några som jag såg försökte lösa problem idag, var polisen. Gävleborgs län har lånat ut ett gäng poliser för att vakta/skydda Obama, har jag hört på radion. Då tycker man kanske att de som är kvar ska ha mycket att göra med det vanliga jobbet. Men en onsdag förmiddag kanske buset håller sig lugnt? Hursomhelst var de ute och övade omkörningar på vägen mellan Söderhamn och Bollnäs idag. Såg på långt håll att det kom en polisbil bakom mig, som såg ut att köra fort och köra om andra bilar. Strax efter såg jag att det var två. Och att de körde om både varandra och andra trafikanter.
 
På den vägen är det hyfsat gott om långa raksträckor så jag kunde se dem till och från ganska länge, och det de gjorde var faktiskt att träna på omkörningar. De turades om att köra om varandra.
 
Känns lite kluvet att se detta.  Å ena sidan kanske det här var nyutbildade poliser och det har ju klagats i media på polisernas bristande körkunskaper. De kanske behöver träna. Å andra sidan kan jag tycka att har man körkort och har haft några år, så ska man ha lärt sig när och hur du kan köra om andra bilar. Ja, ja.
 
 

Avklarat

I går kväll kom vi åter efter utflykten till storstan. Trötta och nöjda med att komma hem helskinnade. Råkade ut för ett rejälare skyfall på vägen, men lyckades köra ifrån resten av ovädersområdet. Det hann ikapp oss i natt.... blixt och dunder tillräckligt för att knäcka de nya telefonerna som inköptes för att ersätta de som det förra åskvädret knäckte.... samt att det varit tillräckligt intensivt för att jordfelsbrytaren löste ut och flera proppar gick, men ingen mer apparatur än telefonerna sönderslagna!
 
Festen på torsdagkvällen gick bra, både klänning, skor och jag skötte oss enligt regelboken. Regnet höll sig borta så vi kunde mingla och äta i deras utegård. Vilken lyx att ha en egen utegård mitt i centrala Stockholm! Med liten gräsmatta och allt!
 
Riggad:
 
Bodde på väldigt bekvämt avstånd intill Centralen, två stationer till och från festen och workshopen dagen efter.
 
Fredagkvällen hos Kim samt Vickie som kom efter jobbet. God mat och MYCKET prat! Underbart!
 
På lördagen på vägen hem stopp i Märsta och fick njuta av Ebba några timmar.
 
Ska bli intressant att se hur september utvecklar sig. Sommaren har ju faktiskt hängt i hela augusti, vilket ju inte är alldeles vanligt. Idag när vi har den 1 september verkar hösten ha infunnit sig, efter ovädret i natt har vi inte haft mer än 12 grader som mest, och en absolut höstkänsla i luften. Det som oroar mig är att jag i ett par veckor redan sett och hört Kanadagäss som samlat sig och kacklat inför sin resa söderut. Tycker att det känns väldigt tidigt, de sista brukar man se lämna så sent som i slutet på oktober. Undrar vad vi har för höst framför oss? Min uppfattning är ju att fåglarna vet väldigt väl vilket väder som är på gång. På våren ser vi ju de första Sädesärlorna så fort det finns några bara gräsytor och man undrar hur de ska kunna överleva. Men vips, så är snön borta och de har bordet dukat! De vet. Och det oroar mig.
 

RSS 2.0