Ut med det gamla, in med det nya

Årets sista kväll. Den kommer inte att bli speciellt annorlunda mot en vanlig lördagkväll. Det som skiljer är att det blir förrätt och en flaska Amarone till maten. Skumpa eller dylikt brukar vi hoppa över. Men icke förty är det ett nytt år i morgon.

Och det innebär faktiskt en massa nytt för mig. Har ägnat dagen åt att städa undan massa kataloger, papper och varuprover från de tre företag jag jobbat för inom blomster- och inrednings/presentbranschen. För från och med nu lägger jag ner den verksamheten. Efter fem år känns det faktiskt lite vemodigt. Gillar ju den sortens saker och då är det ju kul att jobba med det. Men det går inte att få lönsamhet i det här i Norrland.

Däremot har det ju gått över förväntan med chokladen vi haft som gemensamt uppdrag. I kombination med att jag fick en förfrågan och nu har gjort klart med ett annat uppdrag inom dagligvaruhandeln, kommer jag att helt gå över till den branschen och även öka min del av chokladuppdraget.

Det nya känns pirrigt, hela branschen är ju fortfarande ganska ny för mig, men det ska nog fixa sig!

Tryggt känns det också att ha en ny bil, som jag är övertygad om kommer att sköta sig.

Önskar mig själv lycka till med nya året, uppdraget och bilen!

 


Svårt att skiljas

Vi har varit uppe i stugan sedan annandagen och av någon anledning har nätuppkopplingen varit nästan obefintlig, förutom första kvällen. Och det var första kvällen slutet av auktionen på min kära Bluebird skedde.

Det var gastkramande kan jag säga. Efter nedräkningstiden har budgivarna 3,5 minut på sig att lägga ett bud, om så sker förlängs budtiden med ytterligare 3,5 minut. Tror tiden förlängdes med över en timma. Men riktigt upp i min minstanivå kom inte buden, det fattades 3000:-. Men jag accepterade ändå. Att lägga ut den ytterligare en vecka tror jag inte hade gett mer, kanske mindre. Pengarna räcker precis för att betala skulden på den och jag är nöjd så.

Men det svider ändå att skiljas från den. Den var speciell för mig. Tillfredsställde flera olika önskningar om vad en bil gärna får ge mig. Fyrhjulsdriften och säkerheten det ger. Stabilt byggd, dvs en del som tar emot om olyckan är framme. Märket med Sveriges mest nöjda ägare tre år i rad när jag köpte den. Rolig att köra och hade en del att ge om man behövde göra en snabb omkörning. Och sen det andra – en tuff design, och så DEN snygga blå färgen! När man nu ÄLSKAR blått. Den syntes. Det tilltalade mitt ego och behov av att ”synas” när jag såg att den väckte uppmärksamhet, det erkänner jag villigt!

Jag var inte klar med den, jag sörjer den.



Jul

Julafton och större delen av juldagen avklarad och gästerna är på väg hem till sig. Julvädret infann sig aldrig, stundtals kunde man ana inslag av blötsnö i regnet, det var det närmaste vi kom. Lite surt när man lätt kan föreställa sig hur stämningsfullt det hade varit om nederbörden inte hade kommit i flytande form!
 
Men trevligt har vi haft ändå! Lite olika gottigheter hade de med sig, mest spännande var en flaska Lambrusco. Ett mousserande, eller pärlande, rött vin. Har hört talas om det förut men inte druckit det. Väldigt roligt att få testa! Betydligt lättare i smaken än vad rött vin brukar vara, samt att det kändes lite som en krock i munnen att både känna smaken av rött vin och bubblandet! Gott och uppfriskande!
 
 
Missen var att vi glömde skära upp lite Serranoskinka att "tapa" till Lambruscon!
 
Julafton förflöt som sig bör, förutom att vi ju kände oss snuvade på snöfallet som kunde varit. Men jul blev det ju ändå, och när mörkret väl fallit är det ju ingen skillnad!
 
Här är det dukat och klart och snart dags att äta.

I kväll laddar vi om, packar och förbereder oss för att åka upp till stugan i morgon!
 
 
 
 
 
 

Mellandag

Än har ju inte mellandagarna infunnit sig, men ändå är det en mellandag för oss.
 
Lite känns det som julen redan har varit eftersom vi haft Kim och Markus här sedan i torsdags. Något julfirande har vi ju inte haft, men granen kläddes igår och massa god mat och dito samvaro har det varit.
 
Men idag åkte de vidare norrut till Höga Kusten och vi har ägnat eftermiddagen åt att städa och bädda om sängar och sånt. I morgon kommer ju nästa gäng på besök; syster med barn. Barn ska man väl inte kalla dem, de är ju vuxna de också.
 
Vi har ju inget julväder, men jul ska vi ändå fira. Enligt prognoserna jag såg i kväll, finns ändå möjligheten till lite blött snöfall på julafton. Man ska ju inte ropa hej innan man är över bäcken, men det skulle ju vara lite trevligt!
 
 

Mycket skinka i jul!

Kära maken och jag har ju, som nämnts tidigare, en gemensam uppdragsgivare. Ett företag som gillar det goda i livet.
 
För en tid sedan fick vi oss tillskickat en julklapp från dem. Ett STORT tungt paket. Vi höll båda två på att trilla baklänges när vi öppnade och såg vad det var.
 
En STOR Serranoskinka. Och då menar jag stor. Ett helt grisben, den väger säkert åtta kilo.
 
I kväll skulle den premiärsmakas tillsammans med Kim och Markus som kom i går. Dels följde det med en ínstruktion om hur den skulle skäras och dels läste jag på nätet och försökte sedan följa instruktionerna så gott jag kunde. Hittade även ett recept på en citronkräm som jag gjorde och som vi åt tillsammans med skinkan som en förrätt i kväll.
 
 
Väldigt gott var det, men väldigt mycket skinka kommer vi att få äta innan den är slut!

Kul i jul.....

Vill ju ha stämningsfullt julväder, men vad är det? Plusgrader som smälter snön till slask och som fryser underifrån dvs. fullkomlig isgata! Får ta på bootsen med broddar för att komma ner till bilen i morgon. Vingla/halka/kana med stövlarna i handen och byta om i bilen.
 
Mer kul? Några tiotusen i restskatt samt även några i moms.
 
Jobbskatteavdrag? Inte för egna företagare!

Härliga tjejer!

Blir så glad och tycker det är så härligt när man ser unga tjejer börja ta plats i typiskt mansdominerade yrken. Yrken som inte kräver nån speciell muskelstyrka, vilket därigenom skulle göra dem svårare för en tjej att klara, utan yrken som bara av tradition (eller vad man ska kalla det) till 99,9 % utövas av män.
 
För ett par veckor sedan var det dags för sotning här i huset, och sååå roligt det var att för första gången kom det en tjej! Nånstans strax under 30-årsåldern, gissar jag, och dessutom med Stockholmsdialekt! Bara det är tufft gjort för en tjej, med det yrket, här i Norrländska landsbygden.
 
Idag var jag och besiktigade bilen; samma där - en tjej stod och vinkade in mig och tog hand om bilen. Ungefär samma ålder på henne som sotaren. Det finns hopp!
 
Hopp för mina bilaffärer verkar det också finnas. Besiktningen av min Bluebird, gick utan anmärkningar. I morgon ska den köras iväg till Kvarndammen för omhändertagande.
 
De sköter (mot provision) om försäljningen. Allt från rekond, fotografering, annonsering på tre olika sajter, prat med intressenter, ev. provkörning och slutligen försäljning.
 
Känns oerhört skönt att slippa allt detta. Slippa vara tvungen att vara hemma och tillgänglig, deala med eventuella intressenter osv osv. Rísken är nog stor att en del intresserade tycker det är för långt att köra 2,5 mil ut från stan till oss för att titta på den också.
 
Däremot vet jag att folk gärna åker till Sundsvall både från Härnösand och Hudiksvall (Birsta shoppinggetto inkl Ikea drar) och då kan man lätt passa på att titta på bil också.
 
Så nu håller jag tummarna för att min sista resa (förhoppningsvis) med min fina bil går utan mankemang!

Stormen

Ja, så går livet i sina invanda, bekväma hjulspår igen. Stormen har bedarrat och ställde inte till några jätteskador hos oss. Ett par takplåtar lossnade från lagårdstaket, vilket var illa nog, för det är från den utbyggda delen som är i väldigt dåligt skick. När den rasar måste vi bygga en ny vägg på den sidan för den är borttagen för utbyggnadens skull. Jobb vi helst skulle slippa! Plåtarna skruvades hjälpligt fast igen, men lär inte hålla för en ny storm..

Och stormade gjorde det! Lika obehagligt var det som när stormen Dagmar drog över oss. Huset gungar och liksom darrar, vibrerar. Och så ljudet, det dånar som åska.

Den här gången tog vi det säkra före det osäkra och bäddade åt oss på nedervåningen. Dagmar överraskade oss på natten, så då blev vi kvar i vårt sovrum på övervåningen, men det var riktigt rejält obehagligt!

 

Enda ljuskällan är ljuset, resten gör blixten. Elen försvann klockan 22 på kvällen och kom tillbaka kl 11 idag på förmiddagen, så lite drygt 1,5 dygn var den borta.

Det är sådana gånger man är ännu gladare över vedeldningen, vespisen i köket och kaminen på övervåningen. Vi har precis samma värme som om elen är på och vi kan laga mat som vanligt. Många ljus måste man ju ha för att se och de bidrar ju också med värme, och så den kära fotogenlampan.

 

Enda problemet är kyl och frys. Plockade ur kylen på fredagmorgonen och ställde ut i en kylväska. Frysen klarar sig i minst 24 timmar om man inte öppnar dörren, men i går kväll när det var -10 ute tyckte vi det var säkrare att packa ut allt dit.

I förmiddags passade jag på att torka ur frysen när den ändå var tom. Blir ju sällan gjort när den är självavfrostande. Kylen fick också en urstädning och medan vi höll på med den, kom elen tillbaka. Som på beställning! All fryst mat var OK när det var dags att packa in, helt perfekt!

Perfekt var det också att hämta den nya bilen i torsdags och ävenså den gamla i går. Nu är det besiktning av den på måndag och sedan ska jag lämna den för försäljning.

Det är självklart roligt på alla sätt och vis med en ny bil, men det svider ändå att skiljas från min Bluebird, jag var inte färdig med den….


Blåsväder

Det verkar vara dags igen. Inte yrväder, de gillar jag, nu är det storm på gång igen....
 
Måste konstatera att det varit ovanligt många stormar som drabbat landet det här senaste halvåret, för att inte säga senhösten/tidiga vintern.
 
Vi har haft turen att inte vara mitt i dem i år; när den första landade här så var vi i stugan. När det området fick sin, var vi här hemma.
 
Som tur är har inte något av dessa våra tillhåll drabbats av annat än mindre skador av stormarna, det är vi väldigt glada för. Men stormen som var över Västerbotten hade osmaken att knäcka gungställningen som byggdes till Ebba och farmor, men plats planerades även för Freja såklart. Sådana här gånger ser man väldigt tydligt vilka krafter vinden har; gungställningen knäcktes där man skulle kunna tycka att den var som starkast. Friskt, nytt virke knäcktes helt enkelt.
 
 
Men tydligen ska det storma igen i morgon kväll och natt. De verkar vara lite oeniga, prognosmakarna. Den ena säger att det blir storm med orkanbyar, den andra säger att det blir stormbyar. Vi lär få veta. Vi ska se till att vi har ordentligt med ved inne. Då vet vi att vi kan ha det varmt och skönt och kunna laga mat oavsett om vi har el i ledningen eller inte.
 
Men innan dess ska jag hämta min nya bil. Ja, så är det! Känns bra.
 

Tvära kast

Inför Lilla Jul-firandet i helgen kom förslaget upp att inte ge några julklappar oss vuxna emellan, utan istället skänka en slant där var och en tycker den bör hamna.
 
Eftersom jag tidigare läst om Dr Denis Mukwege och hans arbete på Panzisjukhuset i Kongo och åter gjorde det nu när han var i Stockholm, hamnade vår slant där.
 
Över huvudtaget behövs ju pengar till sjukvården i krigsdrabbade länder, men den här doktorn är något utöver de flesta andra doktorer. Det han oftast jobbar med är att försöka reparera skador efter våldtäkter. Våldtäkter har ju blivit ett "vapen" i krigföringen, inte bara där, utan överallt där krig pågår.
 
Den här mannen verkar verkligen brinna för det han gör och ha ett stort rättspatos och socialt engagemang. En annan stor man har ju nyss gått bort, Nelson Mandela, och jag tycker att det finns likheter dem emellan. Får Dr Mukwege leva, tror jag att vi får höra och se mer av honom. Men det finns krafter som vill ha bort honom. Han håller nämligen inte tyst, han heller.
 
Läs gärna det här inlägget på Vimmelmammans blogg! Läs framförallt hennes korta summering av hans tal inför Sveriges riksdag i veckan. Det han berättar är så hemskt, så det är svårt att ta in.
 

Sista

Nu är den avklarad; årets sista hotellnatt! Yess! De bortanätter som nu finns i sikte är de vi vill! Men just i kväll känns det så otroligt skönt att veta att sista jobbnatten för i år är avklarad! Kontorsjobb här hemma kommer det att bli en hel del av, men även tid att kunna fixa, dona och greja med sånt som jag vill och har saknat och som behöver göras!
 
Avklarat är också mötet i Umeå idag som, om allt går som det ska, kan ge mig lite nytt att jobba med nästa år.
 
Uppresan till Umeå igår gick bra trots en okänd bil, visade sig att det blev en Kia Sportage. Säkert inget fel på den bilen, men riktiga vänner blev vi inte. Inte riktigt bekväm att sitta i och inte den bästa körställningen i övrigt.
 
bild från fantom-xp.com.
 
Rätt snygg att se på, hade den här färgen också, bra sikt när man sitter lite högre.
 
I går var det ordentligt kallt, som lägst -13. Idag var vädret ett annat; snöyra när jag åkte in till Umeå för mötet och runt nollan på hemvägen. Vilket betyder slask! Och då behöver man schyssta torkare. Det fanns det inte på den bilen. Självklart inte bilens fel, utan Avis. Alldeles vågiga, så det spelade ingen roll hur mycket spolarvätska jag körde på, ränderna var massiva ändå. Inte kul när det är nattsvart och trafiken och skvättet tätt!
 
Ordentligt trött var jag när jag kom hem, det tar på att inte se ordentligt när man kör många mil. Men vad gör det när man äntligen är hemma och kan slappna av!

Yrväder

Hemma igen efter underbara dygn med barn och deras respektive och framför allt barnbarnen! Har varit intensiva, roliga dagar som gått i raketfart. Då menar jag både att tiden gått fort och även att det mesta som ett yrväder på dryga 2,5 gör, går i den farten. Speciellt fort gick det när maken, ýrvädret och jag var på stormarknaden själva för att handla inför Lilla jul-lördagen..... vi tyckte vi var fiffiga som tog två vagnar, en vanlig och en med bil, eftersom vi skulle ha två olika kvitton på det vi handlade. Yrvädret skulle så snällt tycka det var roligt att sitta i bilen...... Pyttsan! De första två minutrarna tyckte hon det var kul. Resten av tiden försökte vi hålla reda på henne, varandra, våra vagnar och vad vi skulle fylla vagnarna med. Inget av det är speciellt lätt i en butik man inte själv hittar i heller.... Vi var lätt svettiga när vi äntligen kunde åka hemåt!
 
Lilla Freja växer så det knakar. Sen vi såg henne senast för två veckor sedan har jättemycket hänt. Hon håller huvudet stadigt, har vuxit till sig både på längden och bredden och har börjat skratta och jollra.
 
Snart är hon för stor för Ebba att ha i knäet:
 
 
Väl hemma var det snöröjning som väntade. Yrväder hade det varit här också och några decimeter hade det kommit sen vi åkte, men blåsten hade gjort så att det fläckvis var barmark och på sina håll drivor på upp mot 60 cm.
 
I morgon blir det årets sista bortanatt. Ska upp till Umeå på ett möte som vi får se om det kan leda till nåt bra. Eftersom jag är utan bil blir det hyrbil. Hoppas att det inte blir mer snö, räcker med det vinterväglag som ändå är när man ska köra en okänd bil!

Lilla jul!

I morgon förmiddag åker vi ner till storstan igen. Ett väldigt flängande hit och dit har det varit de senaste helgerna för vår del. Men vi åker ju till såna trevligheter, så det är bara roligt!
 
I morgon eftermiddag ska vi på pepparkaksbak på Ebbas dagis; och på lördag ska det firas lilla jul i Märsta, ska bli väldigt roligt och mysigt!
 
Tittade på bilder från två år sedan när det även då firades lilla jul i Märsta. Hon har vuxit Ebba, men är ändå väldigt lik sig! Bild nr 2 är från i höst.
 
 
Om två år får jag nog lägga upp liknande bilder på Freja; då och nu!
 
 
 

Gravid

Lite så känner jag mig. Men det blir en ganska kort graviditet, om ca 2 veckor är det dags. Fast det är kanske mer adoption över det...
 
Men om två veckor hämtar jag min nya bil; en Volvo V60.
 
De ska väl kolla upp att jag är en hyfsad adoptivförälder först, och med mitt taskiga resultat på företaget vet man ju aldrig om det går vägen...
 
Ska testa nåt jag aldrig gjort och ta bilen på leasingavtal. Det sägs att det ska vara förmånligt som egenföretagare. Framför allt känner jag efter de senaste fyra, fem årens bilkrångel att nu ska jag ha en bil som jag är så säker jag kan på att den går och funkar som den ska!
 
Så den är sprillans den här maskinen och det är ju alltid trevligt! Tror till och med att det är samma ljust silvergrå färg som på den jag väntar på!
 
Bilder lånade från Volvo och Lincah
 
 

Bilbyte

Bilen ja.....
 
I förmiddags ringde de från verkstan och berättade att de nu fått OK från försäkringsbolaget. Tack och halleluja, säger jag!
 
Men det tar ca 5 dar att få hem delarna, så nån bil har jag inte förrän i mitten på nästa vecka. Blir tvungen att ta hyrbil till Umeå när jag ska dit på möte.
 
Har varit mycket funderande på bil sen det här dök upp, kan jag säga. Hade ju hoppats på att få köra den här bilen, som jag tycker mycket om, ett antal år till. Framför allt tills den är slutbetald och därmed blir billigare att köra och man förhoppningsvis får möjlighet att ladda plånboken inför nästa bil.
 
Men det var lite det misstaget jag gjorde med den förra bilen, fortsatte att köra den trots att än det ena och än det andra - som inte skulle gå sönder, gjorde det - i hopp om att det var det sista.
 
Så beslutet har värkts fram - främst nattetid - den ska säljas!
 
Och eftersom jag är som jag är; när beslutet väl är taget, så ska det gå fort! Har kollat på nätet och kära maken har varit in till en handlare och fått lite erbjudanden, så i morgon kan det bli provkörning och se till att få mer information.

RSS 2.0