Tillställning

I kväll är vi lite stressade, en del vånda över att ha kommit  ihåg allting och ha koll på läget och alla övriga eventualiteter. I morgon förmiddag åker vi ner till storstan för att gå på vår gemensamma uppdragsgivares företagsfest. Företagets anställda och vi som jobbar för dem kommer att vara där såklart, men även deras leverantörer från Belgien, Frankrike och Italien. Språket för kvällen blir alltså engelska. Uppsträckta och fina kommer vi att vara, klänningen med en bar glipa i ryggen för mig - oj, vad jag letade efter en BH i samma färg! Har även letat som en tok efter ståndsmässiga skor till klänningen, men inte hittat något som matchar mina fötter. Hallux vallux, eller vad det heter, är inte lätt att tillfredsställa! Dock hade Kim ett par skor som var väldig sköna på ena foten, men inte den andra, har nu köpt ett hjälpande plåster så jag kan låna dom - tar med mina platta som reserv! Smyckena från en tidigare uppdragsgivare kommer väl till pass i morgon kväll - blingbling med attityd, lite kul att få använda dom vid rätt tillfälle. Uppsatt hår eller utsläppt? Uppsatt, tror jag, måste ju ändå rätta mig efter min ålder och samtidigt inte dölja glipan i ryggen.......
 
Usch ja, det är lite skräckblandad förtjusning över det hela.... hotell blir det natten efter, så det blir nära hem och nära tillbaka på fredag morgon, för då är det en hel dags workshop med nämnda utländska leverantörer..... kan inte säga att jag känner någon som helst förtjusning över det....!
 
Vi kommer förmodligen att vara rejält trötta på fredag kväll! Som tur är blir det då middag med döttrarna och total avsaknad av uppsträckning! DET ser jag fram mot!!!
 
 

Förbannad!

Blir så oerhört förbannad över två saker som rapporterats i media de senaste dagarna; det ena är om den unga invandrartjej som blivit fosterhemsplacerad eftersom de sociala myndigheterna på hennes hemort och även hon själv, ansett att hon i sin familj utsattes för hedersrelaterat våld och risk för att mot sin vilja giftas bort. I fosterhemsfamiljen blir hon våldtagen av pappan i familjen. I hennes underliv hittas DNA från mannen. Det hela borde alltså vara solklart. Men mannen hävdar att han onanerat i badrummet och då använt ett papper att torka av sig med, som han sedan lagt i handfatet. Det skulle flickan sedan ha använt efter ett toalettbesök och på så sätt har hans DNA hamnat i hennes underliv. Det säger han, och så säger domstolen. Så långsökt och dumt så man tror inte det är sant! Men han friades. De sociala myndigheterna hade ju SÅ goda erfarenheter av den här familjen...!
 
Det andra som upprör mig är läx-RUT. Att skillnaderna och ojämlikheten i samhället ökas än mer, när välbeställda familjer, i stället för skolorna, får våra skattepengar. Skattepengar som annars kunde använts till fler resurser i skolan för att hjälpa svaga elever, går nu till familjer som ändå har större förutsättningar att hjälpa sina barn med läxorna. Men inte tid.... Låginkomsttagare, ensamstående, utförsäkrade osv osv, har inte råd att hyra in läxhjälp till sina barn, varken med eller utan RUT-avdrag. De som förmodligen bäst skulle behöva läxhjälp blir på det viset berövade möjligheten till extra hjälp i skolan för pengarna hamnar hos familjer med utbildning och alltså möjlighet att hjälpa sina barn, men som sagt, de har inte tid.... ca 100 miljoner omsätter läxhjälp per år som det ser ut nu. Allt skulle ju inte hamnat i skolorna, men det blir väldigt mycket pengar som skolorna går miste om!
 
 

Sen sist

Bilen avlämnades och vi åkte upp till stugan för lite plåster på själen och gräsklippning, faktum är ju att de är besläktade. Att sitta på en sådan maskin gör att tankarna ligger nere, man är upptagen med annat, det är lite meditativt över det och dessutom luktar det så gott.
 
En alldeles fantastiskt skön helg blev det, att ha temperaturer på en bra bit över tjugo grader så långt norrut den här tiden i augusti, hör inte till vanligheterna. Dessutom 20 grader i vattnet, så det blev ett sista sommardopp. Självklart även bad efter bastandet, vid ett tillfälle var vi lite sena och ställde en lykta på bryggan för att ha som "invadningsmärke". En viss mysfaktor i det också.
 
Den kära bastun har ju fått ett par smällar av tjälen. Vi har ju sett att de gjutna plintarna lutar och grävt upp en som dessutom skjutits upp och gjorde att altangolvet buktade. Nu var det tänkt att gräva runt de andra båda och koppla på ett spel för att försöka räta upp det hela.
 
 
Döm om vår förvåning när det visade sig att de andra båda plintarna brutits av! Snacka om att det är starka krafter i farten! Tjälen har tryckt på plintarna och huset hållit emot tills plintarna gått av. Får ju säga att huset ändå är välbyggt som stått emot! Något spelande blev det inte denna gång, rejälare grejor ska införskaffas först.
 
Och så Bluebird då. Hämtade den i morse och det visade sig vara "favorit i repris", tror det heter RDS-ventil. Nåt skit som har en förmåga att slagga igen. De lovar inte att det är fixat, problemet kan troligen snart återkomma. Då återstår att byta ventilen vilket inte är billigt. Tjohej, så kul.... Det blir alltså till att fortsätta sitta med hjärtat i halsen tills det är dags. Hoppas nästan att det blir snart...
 

Källarbesök

Har väl hämtat mig lite nu, men det känns fortfarande tungt, stressande, pressande och allt annat negativt som följer med. Hade så mycket sett fram mot att få komma igång igen; skulle ägnat någon dag åt att boka för nästa vecka, gjort lite besök här och där, där det inte behövs bokas i närområdet. Börjat känna på hur det nya höstsortimentet tas emot och slipa av lite rost.
 
Men av det blev det inget. I stället blev det källartrappan. Den som leder ner till de mörka, fuktiga rummen. På söndagkvällen. På måndag morgon efter jag ringt verkstan drog jag nåt gammalt över mig också.
 
Hade ju hoppats att få komma till bildoktorn samma dag, men icke. På torsdag kan de låta datorn titta på min bil. Felsöka. Inte alls säkert att de kan/har tid att åtgärda. Så därför är jag ofrivilligt ledig. Kan inte boka för den planerade Östersundsresan nästa vecka, för jag vet inte om jag har nån bil. Och ingen bil, inget jobb, inga pengar.  Har ju liksom ingen månadslön som stilla tickar in....
 
Ångest, frustration och ilska och den ständiga känslan av att inte räcka till och duga ökade i kvadrat. Så det blev till att bryta ihop och gå vidare, som det så käckt sägs. Gått vidare har jag väl inte gjort, men håller på att ta mig uppför källartrappan...
 
Är ju lite skrockfull och gillade ju inte när dottern kallade min bil för Subba, det är ju en Bluebird! Kanske gav den igen? Som hennes gjorde när hon kallade sin för Pissnisse? Men det hade kunnat vara värre; den hade kunnat tända sin gula lampor på väg ner till Formex, eller tiden där nere, då hade jag verkligen fått problem! Nu var det bara tre mil hemifrån, så ja, det kunde varit värre!
 
Lyft mig har också det härliga vädret gjort, solsken och värme i dagarna två. Har målat de sista brädorna som ska upp på fasaden och fått se den första gaveln bli klar där bakom ställningarna:
 

Tjohoo, det kunde varit värre, man får inte gräva ner sig, det gäller att se det positiva, what doesn't kill you makes you stronger, se det som en utmaning, snart vänder oturen.... det finns säkert fler äckliga osanna klyschor att rada upp.
 
 

Droppen

Kan just nu bara säga att det är skönt att mässhelgen är avklarad, att det varit härligt att umgås med barn och barnbarn och att jag fick ett totalbryt när bilen pajade/flera varningslampor tändes på hemvägen. Ska man hitta NÅT positivt i det så var det samma lampor som i våras, dvs visste att jag kunde fortsätta köra hem, samt att det var ca 3 mil hemifrån......
 
Men det var min droppe.....

Fasad- miljö- och tandbyte

Igår kom våra "gubbs" och påbörjade fasadrenoveringen. Väldig tur med vädret som bjöd på mestadels sol och uppehåll ända till kvällen, då kom både åska och kraftigt regn.
 
Idag var vädret sämre och gubbsen kunde inte hålla på lika länge, men framåt har det gått och det är såååå roligt att se:
 
 
Tyvärr kommer jag inte att kunna fortsätta följa framstegen på ett antal dagar, för i morgon åker jag till storstan och jobbar på Formex. Det ska bli intressant att se hur det blir där, besökarantalet har minskat drastiskt de senaste tre mässorna. Gissar att det är konjunkturen som påverkar folks ekonomiska möjligheter att åka på mässan. Men förutom mässan så ska jag njuta av samvaro med nära och kära!
Idag var äntligen min tandläkare tillbaka efter semester och turligt nog kunde jag få komma dit med tanden jag lyckades bita sönder under semestern. Tur i oturen är det en krona, så jag har inte haft ont, men domen var att kronan måste bytas ut. Men hon lade på plast på ytan som bets bort, så jag klarar mig ett tag framåt och kan göra bytet längre fram. Skönt att slippa det nu när säsongen precis ska dra igång och jag vet att det blir ett race, som vanligt, med mycket bortovaro hemifrån.

Ansiktslyftning

Idag har vi fått ställningar uppmonterade runt halva huset; nu ska den (nästan) sista omgången av fasadrenovering ske! Den här "halvan" av huset är större än den som togs förra året, så vi hoppas verkligen att vädret blir bättre....
 
Det är dessa sidor som ska få en ansiktslyftning:
 
 
Ska bli så härligt att slippa se alla gamla igensatta fönster, flagnande färg och omålade, provisoriska fönsterfoder! Nästan allt virke som ska upp ligger färdigmålat och väntar, så förvandlingen kommer att inträffa för varje bräda som hamnar på fasaden.

Men som sagt, det krävs bättre väder! Varken vill, eller begär att våra "gubbs" ska jobba i regn. Det var uppehåll idag tills fram mot två-tiden, tillräckligt för ställningsuthyraren att montera ställningen (han började halv åtta...!) och att jag skulle kunna göra mig en lucka i målningen och gå upp i skogen och kolla de närmsta kantarellställena.
 
Årets första skörd:
 

Telia hade ett stort internet-breakdown här i stan i torsdags/fredags. Sen dess är vi utan TV och i princip telefon. Har inte saknat TV:n eftersom vi sällan tittar under fredag/lördag, men i kväll hade det varit nice!
 
 

Dramatik

Lever ju inte ett liv där det hela tiden händer nya spännande saker, är inte ofta ute i svängen eller där dramatiska situationer uppstår då och då.

Men de två senaste dagarna har, med mina mått mätt, innehållit lite mer dramatik än nödvändigt.

I förrgår när jag kom hem såg det ut som det skulle kunna dra ihop sig till åska, låg mörkt runt kanterna. Samtidigt har vi bara några kilometer till havet och vi har ofta sett hur sådana här områden inte riktig orkar ta sig ända hit, havet håller emot. Det började försiktigt att mullra avlägset och jag trodde det skulle klara sig, men plötsligt var det rakt över huset. Inget muller utan stenhårda smällar, sådär så jag tog ett steg tillbaka från fönstret. Så kom den, jättesmällen. Och då menar jag jättesmäll. Nånting skramlade till ordentligt i köket och jag bara visste det, nu har blixten slagit ner i huset. Så vad göra? Samlade ihop datorn, handväska med bilnyckel och plånbok, stoppade även ner bankdosan. Ställde det i hallen och gick och kollade övervåningen men inget syntes. Öppnade dörren till vindstrappan för att känna om det luktade rök, men nej. Avvaktade. Luktade igen. Elen fungerade fortfarande. Hängde en jacka över huvudet, trotsade regn och åska och gick ut för att se om något syntes utifrån. Inget ovanligt. Väska och dator fick stå kvar i hallen nån timma till åskan dragit förbi helt och hållet. Kollade vindstrappen flera gånger under kvällen för att vara säker på att det inte luktade rök, men inget kännbart. Tur att det hände på sena eftermiddagen och inte innan läggdags, då hade jag nog tagit en vaknatt istället för att lägga mig. Såklart är man ensam hemma en sån här gång, kära maken på konferens…

Igår hamnade jag mitt i en bilolycka. En bil som ligger framför bilen framför mig girar helt plötsligt ut i mötande körfält och rammar en mötande bils släpvagn. Själv hade jag fokus på bilen framför och ser som i ”ögonvrån” fast framför, hur bilen girar, krockar och släpvagnen far genom luften samtidigt som den passerar mig och landar i diket i höjd med bilen bakom mig. Som tur var skedde det på en 50-sträcka och farten var därför låg. Men trafiken var tät och hade bilen som drog släpet också hamnat ur kurs, hade det kunnat blivit värre. Eller om inte alla hade hunnit bromsa, utan kört in i varandra.  Brandbilar, ambulanser och polis var snabbt på plats och som tur var hade ingen människa blivit fysiskt skadad. Efter en halvtimma kunde vi åka  därifrån.

En tankeställare får man självklart; hur fort det går, hur lätt hänt det är och framför allt, vikten av att hålla avstånd!


Utropstecken!

Idag har äntligen frågetecknen runt Formexmässan rätats ut. Inte för att det gör att hösten och framtiden är spikrak och röda mattan har rullats ut, men det känns bra att veta hur nästa vecka ser ut i alla fall.
 
Det betyder att jag kommer att drabba en del nära och kära och hoppas att de tycker det är OK. För egen del kommer jag att njuta! Av mötet med dem!
 
Och helgen då som var, helt underbar! Så glad att vi var lite tokiga och åkte upp redan några dagar igen efter semestern. Vi fick en helt underbar helg, där vi till och med tog oss en extra dag och åkte hem först i går, måndag. Det lär oss att inte bara gå på kalendern, utan på känsla. Ta vara på de fina dagarna och njut livet!
 
 
 
 
 
 

Njutningar!

Maken och jag satt med kalendrarna på tisdagseftermiddagen för att få klart för oss hur augusti skulle se ut med hans konferens och min mässa och när vi eventuellt skulle kunna ses.... gör vi såklart men framför allt när vi skulle kunna åka upp till stugan igen. Gräset växer ju och behöver klippas där osv osv. Vi kom fram till att han skulle bli tvungen att åka upp när jag var på mässan.... oerhört orättvist!
 
När väderprognoserna på tisdagskvällen började visa på en fin helg föddes tanken på att styra om det hela lite och åka upp redan till den här helgen och fånga den kanske sista soliga sommarhelgen. Åtminstone den sista när vi kan vara här båda två. Sagt och gjort. Nu är vi här och har haft en helt ljuvlig dag med mycket sol och bad. Fantastiska 24 grader i vattnet!
 
Det känns som att ju äldre jag blir inser jag mer och mer vilka nöjen/behov som är viktiga för mig och som jag har försummat i en hel del år. Att bada/simma är en sån sak, att dansa är en annan och att sjunga är en tredje.
 
De får mig att må bra. Förmodligen är det så att det frisätts endorfiner osv, men det viktiga, för mig, är att jag har insett att jag behöver detta och tar de tillfällen jag kan att njuta av det.
 
Så en sån här dag är rena glädjepillret för mig. Vet inte riktigt hur många gånger jag badat, men tre bikinisar har det bytts mellan och de har knappt hunnit torka mellan gångerna.
 
Bastat har vi ju såklart gjort och vi är ju lite "eljest" och har musik i bastun = jag har fått sjunga också! Det är då dansen som fattas, men man kan ju inte få allt....!

RSS 2.0