Bilångest, andra delen

Min kära bil, min fina, sköna Bluebird. Just nu känner jag mig lite ambivalent inför den.... hoppas att den återger mig tilltron!
 
Lämnade den ju åter på verkstan på torsdagen och de ringde på fredagen och hävdade att nu var den OK och det var bara att komma och hämta den, betala och se glad ut, nu var den fixad!
 
Åkte dit, betalade och åkte därifrån. Hann inte ens en kilometer innan två av de tre lamporna som tidigare lyste, återigen tändes. Så det var bara att vända och åka tillbaka. Hann dock uppleva att värmen nu fungerade i bilen.
 
Ny felsökning visade att det inte fanns några fel, det var nu GIVAREN som inte var OK. Alltså sattes en ny sådan in. Á ett par tusenlappar. Till.
 
Sen hemfärd. Hjärtat i halsgropen och blicken nästan mer på instrumentpanelen än på vägen. Men inga lampor tändes.
 
Men som sagt, det hänger kvar en del rädsla/misstro/ångest.... Har drömt en massa konstiga drömmar i natt....
 
Är ju helt beroende av den där maskinen för att kunna göra mitt jobb!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0