Underbar brittsommar!

Ibland blir saker så rätt att det känns nästan som det var meningen! Som att planera och ta ut några semesterdagar den här veckan, med det vädret som vi bjudits på! Igår var det varmt och skönt, sol till och från. Idag har vi haft sommartemperatur, som mest har det varit 22-23 grader! Att den 29 september i Sundsvallshöjd, kunna sitta ute och äta den grillade maten, fast solen försvunnit bakom träden är helt fantastiskt härligt!

En annan sak som blev så rätt, var att jag häromdagen satt och letade på Blocket efter en 140 cm bred säng att ersätta den 120 breda i Bertans arbetsrum med, och fick syn på annonsen om en bäddsoffa som kunde bäddas ut till just en 140-säng! Så himla mycket bättre än en stor klump till säng! Dessutom är det tveksamt om vi hade lyckats få upp en 140-säng för trappan.... En bäddsoffa är mycket smäckrare när den är oanvänd, och är det bara en nattgäst som ska sova behöver den inte ens bäddas ut! I eftermiddags var vi och hämtade den!

Enda problemet det för med sig är var vi ska göra av alla färgburkar som nu är gömda under sängen... Nej, det går inte att ha dem under den nya, för där följde det med en sänglåda där man ska förvara sängkläderna! Men det löser sig!

Anledningen till semesterdagarna är trädfällning. Det är nu det ska fällas som ska bli nästa vinters ved. Därför är det extra fantastisk att få inte bara rätt väder att fälla träd i, utan rent underbart härligt väder!

Så han har slitit, kära maken, med trädfällning - ca 1/3 av behovet är nu fällt, och när han tagit dagens trädranson, har han gått på farstukvist/trappbyggnationer. Det blir kanonbra!



Gissar att i morgon kommer själva trappstegen på plats!

Överjävligt!!!!!!!!!

Morsor is da shit! Överjävligt!

Knuffa mig utför ättestupan när det blir så dags snälla rara barn!!!!!


Helt klart höst!

Nu börjar hösten även krypa innanför väggarna här hemma! I fredags var firman som är ansvarig för torkapparaturen vi haft ända sen början av sommaren här och mätte fukten i stockarna i grunden. Nu är faktiskt fuktnivån nere på rätt nivåer och de stängde av och plockade bort apparaten. Vi har ju haft så varmt så vi nästan storknat under sommaren, och nu i höst har vi inte behövt elda en enda gång, tack vare torkapparaten.

I söndag eftermiddag när alla värmeelementen åkt hem och den kvardröjande värmen från blåsapparaten försvunnit, fick vi elda igen. Höstkylan kom krypande. Å andra sidan har vi ju fortfarande inte nåt riktigt golv i hallen. Där finns en trossbotten, där isolering så småningom ska läggas, och över det ett lappverk av spånplattor. En yttervägg är isolerad, den andra består av brädor... så hösten har ju lätt att komma in!

Apropå höst har jag ett tag kikat efter lämpliga skor/kängor för årstiden. Ville ha nåt som inte är för rufft och tufft, men inte för elegant heller, men inte hittat nåt i rätt mellanläge. Men idag på Eccobutiken hittade jag ett par som jag tror jag ska behålla. Väldigt sköna på foten, en ganska tjock räfflad sula samt kilklack. Inte de billigaste men jag räknar med att de får tjänstgöra flera år.




När spenderbyxorna ändå var på blev det ett par svarta jeans som satt så himla bra (svarta byxor är svårt att få för många av) samt en blus, får man nog kalla det, i en ny orangeröd färg. Äntligen verkar det bli mindre av dessa mammakläder (avskuret och rynk under bysten) som jag var trött på redan när de kom! Den här ser vidare ut än den är, men faller ledigt och snyggt gör den. Gillar färgen, det är alldeles för mycket snälla färger på hösten/vintern = fem nyanser och brunt, grått och svart....


Härlig helg!

Så har då helgen swischat förbi, man tycker att man har så mycket tid framför sig, och så går det så fort så man hinner bara blinka så är det över.

Hur mysigt och roligt som helst har det varit, Ebba hade såklart växt så det knakat och är otroligt stadig för sin ålder. Gillar inte alls att sitta i knäet, utan ska stå upp, och gärna hoppa. Här i en konversation med Fabbe:



Igår var Kim, Markus och jag uppe i skogen och plockade svamp, mest trattisar. Trots att de kalhuggit de bästa svampmarkerna så finns det hur mycket som helst att hämta. Var ute en sväng i eftermiddags när gänget hade åkt och hämtade mer, så nu har vi så vi klarar oss till nästa höst. Om jag inte går upp nån mer sväng för att det är så roligt....

Kära maken fyller ju år idag och det passade ju bättre att fira honom i går. Roligt att få anledning att duka fint och använda bästa glasen och porslinet.



Kan inte låta bli att lägga in några fler bilder på farmors lilla prinsessa, hon är så underbar!





Helgförberedelser m.m

Operation städning och fixande har påbörjats inför helgens storfrämmande! Det är väldigt bra och nyttigt att emellanåt få lite gäster så man får lite eld i baken och röjer lite. Är inte så mycket för det där med storstädning för att det ska komma folk, men i vår nuvarande sits med uppbrutna golv och en hall som är till viss del påbörjad renovering av, så är det väldigt svårt att motivera sig till annat än absolut nödvändig ytstädning. Speciellt när man vet att snart ska det bli än värre...

Ser oerhört mycket fram mot den här helgen, att alla kommer samtidigt, det är ett visst pysslande med mat och sängplatser för många, men det är så himla roligt att just vara många!

Är också så väldigt glad över att barnen fortfarande som vuxna, kanske än mer än när de faktiskt var barn och ungdomar, är goda vänner och umgås med varandra. En god syskonrelation är en trygghet och tillgång hela livet.

Nåt som är precis lika roligt är att de respektive som finns klickar in i det här så himla bra, de både förstärker och kompletterar relationerna. Inte bara syskonen emellan, utan även gentemot oss. Tack Heli och Markus!



Och såklart längtar vi ju alldeles väldigt efter att få träffa lilla prinsessan Ebba igen. Senast var den 5 september, men jag är säker att jag kommer att tycka att det har hänt en väldig massa på dessa knappt 20 dagar!

(Sen verkar det ju finnas ytterligare en respektive som vi inte träffat än, det blir kanske så småningom!)


Pensionärer

Under dagens bilåkande har jag på radion hört brottstycken då och då av diskussionen om avdankade politikers pensionsvillkor. De har ju rätt till pension efter att ha lämnat politiken - UTAN krav på att söka jobb! Det är just detta diskussionen har handlat om.

En sådan avdankad är Kristina Axén Olin som numera lever på politikerpensionen, 49 år gammal. Hon hävdar att det är rätt att hon och andra i hennes situation inte ska behöva leta efter ett jobb att leva på eftersom "man är stämplad som politiker", och då blir det svårt. OK, kan så vara, men behöver inte vara negativt. Som politiker har man ju ändå visat att man är verbal, hyfsat intelligent, disciplinerad och hängiven. Egenskaper alla arbetsgivare vill ha. Som f.d moderat politiker har man säkert dessutom en massa kompisar i näringslivet. 

Men hon känner sig stämplad och tycker det är rätt att inte behöva söka jobb.  Nej, hon ska ha pension i stället. Hon hör inte till dem som enbart sysslat med politik hela sitt liv, hon har en musiklärarutbildning i botten, att falla tillbaka på, om hon ville...

Det är lätt att jämföra dessa politiker med andra människor i samhället där kraven på att inte bara att söka jobb, utan vad och VAR som helst, är orimligt höga - cancersjuka, småbarnsföräldrar, långtidssjukskrivna (där försäkringskassa och arbetsförmedling har olika åsikter om arbetsförmågan).

Ska vi prata "stämpel" kan ju också nämnas alla dessa invandrade läkare, jurister, ekonomer, professorer o.dyl. som jobbar som städare, diskare, taxiförare m.m. Hur stor stämpel har de fått i och med att de tagit dessa jobb? Men de hade inget val, ingen pension att försörjas av...

Är det så här vi vill ha det?

Tisdag morgon

Tisdag morgon och jag sitter på ett hotellrum i Sandviken och väntar på att klockan ska bli dags för första kundbesöket. Det är ju betydligt närmare till kunderna när man utgår från ett hotell i samma stad och därmed blir det lite senare morgnar.

Helgen i stugan var väldigt skön, det verkar som bastubadandet till slut fick bukt med viruset, sen i lördags har jag mått ganska OK.

På lördagkvällen efter bastun var det alldeles klart och faktiskt fick vi se året första norrsken! Tror aldrig jag sett något så tidigt på säsongen. Det höll inte i sig länge, men det var roligt att ha tur och fick se det.

Två roliga telefonsamtal fick jag i går kväll, båda med samma budskap; vi får besök i helgen av alla barn med respektive samt såklart älsklingsbarnbarnet! Det ska bli SÅÅÅ roligt! Vet ju att vi är några stycken som vill se om det finns svamp i skogen, så vi hoppas på skapligt väder!

Snälla grannar!

I sann ping-ponganda mår jag då lite bättre idag. Alltså har det utförts arbete; den gamla häcken ska ju bort för att släppa fram den nya och idag har jag ägnat en hel del timmar åt att klippa ner den. I marknivå, eller helst under, för att det inte ska sticka upp "stubbar". Resultatet, förutom att häcken försvinner, blir ont i ryggen och axlarna. Rejält ont. Ska alldeles snart in i bastun och hoppas då på att det läker....

Dagens glada överraskningar har varit trevliga grannar, där den ena gett oss hembakt tunnbröd och den andra en STOR bytta med trattkantareller! Det blev fyra rejäla påsar trattisar i frysen. Extra roligt eftersom jag inte haft tid att gå upp i skogen hemma och plockat. Vet dessutom inte om det finns några eftersom de kalhuggit de markerna där det fanns som mest av dem.

Uppdatering söndag: Vet inte vad det tagit åt mitt minne, men jag glömmer ju käraste svägerskan när det gäller snälla grannar! Hon var ju nån dag före de övriga, kanske är det därför.... men hon kom ju också mad matnyttigheter: egenodlade morötter, potatis och krondill!

2-1 till viruset

Idag känner jag mig högst tveksam att matchen mot viruset kommer att vinnas i helgen, men man ska ju inte ta ut nåt i förskott...

Det verkar absolut bli en ping-pongmatch; igår mådde jag bättre än i förrgår, idag mår jag betydligt sämre. Har ju så mycket som skulle göras här uppe i helgen, får se vad/om som orkas med.

Idag har det med möda bara blivit några strukna gardiner samt några fönster putsade, dvs vad jag beräknat hinna på förmiddagen...

Nu väntar bastun, men det blir inget bad, vågar inte utsätta kroppen för det. Annars är det lättbadat; det har regnat så mycket här de senaste veckorna att sjön har stigit ända upp på gräsmattan...

En trevlig upplevelse är ändå att det går att använda strandbastun fortfarande! Den behöver lite längre uppvärmningstid, men det funkar!

Virusfight

Vaknade i morse med klara signaler om en begynnande förkylning. Vitlökskapslar och c-vitamintabletter intogs till frukost, till middag blev det morotssoppa med vitlök och ingefära, ingefära är ju en gammal medicinalväxt. Nu på kvällen kan jag inte säga att jag mår bättre, men inte sämre heller. Tror att jag har ett ganska bra immunförsvar vilket gör att det kanske blir ping-pong-match med förkylningsviruset. Ena dan mår man OK, andra sämre och det kan hålla i sig ett par veckor innan immunförsvaret vinner (har gjort hittills). Men det är slitsamt.

Speciellt när det blir en bortavecka nästa vecka. Det är lättare att bli frisk hemma, tror jag. Å andra sidan finns ett visst dygnetruntsprut av adrenalin när man ligger ute på jobb, man kopplar aldrig helt av, kanske kan adrenalinet hjälpa till att utrota också?

Men efter kundbesök i morgon bär det av upp till stugan! Bara att vara där får kroppen och själen att varva ner, sömnen brukar vara extra god där, och så får man upp febertemperatur i kroppen när man sitter i bastun! Feber är ju effektivt att döda virus! 

Så kanske vinns matchen redan i helgen?


Framsteg

Tyvärr blev det inte mer än en dag med skön sensommarvärme. Idag har det varit grått och tråkigt igen. Som tur är bara en liten skur på hela dan ändå, fast de på radion pratade om ett regnväder som kulle röra sig norrut.

Alltså blev det biltvätt för min del (efter städningen inomhus) och Bertan kunde måla det första lagret med rödfärg på den nya fasaden på hallutbyggnaden. Den fick grundfärg igår. Han hann dessutom gräva för plintar framför, de ska så småningom bära upp den nya farstukvisten som ska byggas där.



Oj, vad vi längtar efter den dagen när hela huset har fått ny fasad och blivit rödmålat, det kommer att bli så fint! Den nya farstukvisten kommer såklart att hamna i samma nivå som brädorna han lagt över bockarna framför, och gå över hela väggen.

Sensommarlördag

Idag har vi haft en riktig solig och hyfsat varm sensommardag (eller vad man ska kalla det). Har ägnat dagen åt att flytta över alla pelargoner från balkonglådor till krukor och tagit in dom, samt klippt gräset - tar tid, men doftar så gott!

Nya panelen på hallutbyggnaden blev klar i går och kära maken har grundmålat den idag. Vi hoppas nu på en dag i morgon med uppehållsväder så det går att måla första svängen med slutfärg. Det kommer då att bli den allra första biten av det här huset som får röd färg! Det är ju så det ska bli så småningom; ett rött hus!

En annan premiär idag var att använda dynan jag gjort till trägruppen vi har utanför köket. Där ska det ju så småningom bli en altan (när det är "omspönat" och målat).

Det är en altanmöbel som vi fick av svärmor för ett par år sedan. Den är handgjord av några snickare där uppe, på beställning av salig svärfar. Svärmor fick svågerns plastmöbler och tänkte slänga den här fina gruppen, så vi tog hand om den.

Dynan gjorde jag av skumgummimadrassen som blev över uppe i stugan när vi köpte nya sängar till Kims o Markus rum förra sommaren. Köpte tyg på rea nu på sensommaren och sydde överdrag.

Tänk bort den gråa träfärgen i soffan och den flagade vita färgen på husväggen och tänk i stället vitmålad träsoffa och rödmålad vägg:



Fasadbyte steg 0,5

Idag har våra snickargubbs varit här igen. De skulle kommit igår, men det regnade för mycket. Nu är det utomhusjobb som gäller och det går ju inte att "spöna" om väggen när det vräker ner.

Men idag idag har det dragits igång. Hela huset är ju i stort behov av att få ny fasad, och det ska bli. Vi fick ju rådet när vi köpte att jobba "inifrån och ut". Det var ett bra råd och det har vi gjort. Nästa sommar är det tänkt att dra igång med fasadbyte på allvar.

Men nu har i alla fall fasadbytet påbörjats på en av väggarna på hall/toalettutbyggnaden. Är ju nödvändigt eftersom där nu finns en ny dörr och vi ska bygga farstukvist och trappa till den.

Dels kan man börja ana hur det kommer att se ut, och dels ser man hur bedrövlig den gamla fasaden är:



Till höger syns både var det flyttade fönstret hamnade och var det satt! Ett nytt fönster i toaletten kom in i dag också, totalyta samma som det gamla, men mycket mindre fönsteryta.

Om det inte regnar en massa i morgon kommer väggen att bli färdig"spönad".

Ska försöka hinna lägga in ett nytt recept på eatit.blogg också i kväll. Fick en idé och maken tyckte att jag skulle föreviga det för att kunna repetera.

Sist men inte minst är det ju så att för 30 år sedan i kväll befann jag mig på förlossningen för att mitt första barn skulle komma till världen. Det var tre veckor före utsatt tid, men hon skulle ut, tyckte hon. Kom in dit vid 18.30 och vid den här tiden (20.30) vill jag minnas att det var vandring i korridoren. Sen blev det lite TV-tittande och när det var klart tyckte barnmorskan det var dags att sticka hål på fosterhinnan för att få lite fart på det hela. Efter det var gjort gick alla (utom jag) och tog en fika. Medan de satt i godan ro och fikade gick det i en rasande fart och när de behagade komma tillbaka var det bara att sätta igång. Tror att det var 23.07 hon kom till världen. Kim som nu fyller 30...hur gick det till? Grattis älskade Kim!



Här med sin darling Markus.


Käftsmäll

Sedan i lördags har jag funderat fram och tillbaka, vänt och vridit, analyserat och försökt låta bli, allt i ett försök att förhålla mig till vad som hände.

Människor kommer in i våra liv, och människor försvinner ur våra liv. En del minns man, andra inte. Människor man haft en nära relation till och/eller som haft betydelse i ens liv, tror jag man känner igen även om det går väldigt många år. Såvida inte personen drastiskt ändrar utseende, dvs ökar eller minskar väldigt mycket i vikt eller blir skadade i ansiktet eller gör extrem frisyr/makeupförändring, speciellt i kombination med något av de övriga.

Kan ju konstatera att jag lätt känt igen människor på suddiga bilder på Facebook, fast jag inte träffat dem i levande livet de senaste 30 åren.

Men i lördags hävdade en person som känt mig hela livet att hon inte kände igen mig. OK, det är tre år sedan vi träffades senast, men jag vågar hävda att mer skillnad än några fler rynkor, är det inte på mig sedan dess.

Min röst kände hon igen när jag kom in i hallen, hävdade hon, men frågade ändå tre (3) gånger vem jag var, när jag kom in och pratade med henne – med samma röst. Fick till slut presentera mig med namn för att bli igenkänd . Av min mor.

Senil? Kan finnas tendenser, men inte av det här slaget, och då borde inte namnet hjälpt till, namnet och ansiktet brukar försvinna ur minnet samtidigt, och inte komma tillbaka så plötsligt. Så jag köper det inte riktigt.

Så varför?

En markering? Så här blir det när du har lämnat mig i sticket och inte synts till på tre år?

Eller så har jag inte lämnat större avtryck. Eller haft nån större betydelse.

Det är dessa alternativ jag funderar på hur jag ska förhålla mig till. Men en käftsmäll var det.


Fönsterflytt

Förra onsdagen när jag åkte ner till Formex började våra snickargubbs "projekt flytta hallfönster". Igår när jag kom hem fick jag se det färdiga resultatet och det blev/blir kanonbra!

När det ursprungliga fönstret sattes in i det här huset var inte trappan placerad där den är idag. Vi gissar att det ursprungliga fönstret nog suttit på plats i 75 -100 år, dvs långt innan utbyggnaden som idag är hall kom till. Då fanns det förmodligen bara en brant vindstrapp till övervåningen, som gissningsvis bara användes under sommarhalvåret.

När hallutbyggnaden gjordes och trappan flyttades, hamnade det lilla fönstret i trapphuset och i princip onåbart högt.

När vi flyttade in hade en ganska stor bit av fönsterglaset gått sönder och försvunnit vilket alltså bidrog till det allmänna draget i huset.

Vi satte in ett nytt fönster även där i samband med att vi bytte de flesta andra fönster.

När vi velat putsa det har vi varit tvungna att ta in en stege för att nå det. Nu i hallrenoveringen kommer vi att bygga kapprum/förråd under och bredvid trappan och alltså inte kunna ställa någon stege där längre. Med andra ord var det tvunget att flytta fönstret.

Nu är det som sagt gjort och nu har vi helt plötsligt nytta av det, det sitter lagom högt i trappan för att man ska kunna se ut genom det, putsa det och ha en blomma i det.





Här syns var det tidigare satt, helt omöjligt!

När jag kom hem i går mötte jag killen från torkapparatursfirman i dörren. Han hade varit och mätt fukthalten i våra dränkta timmerstockar nere i grunden, och det visade sig att ett område fortfarande inte är nere i acceptabel fuktighetsnivå. Det betyder att vi får ha kvar torkapparaten några veckor till. Men det är ofta så att "inget ont som inte har något gott med sig"; vi har varmt som bara den inomhus! Vi behöver inte elda utan vi vädrar vilt för att hålla nere inomhustemperaturen under 25 grader, vi kan fortfarande inte ha några täcken i påslakanen och försäkringsbolaget betalar för varmluften!

Formexfördelar

Äntligen hemma igen efter Formexmässan, så himla skönt! Det har blivit långa dagar och sena kvällar över hela linjen. Den stora tröttheten kommer ju så här efteråt och jag gissar att jag kommer att sova som en däckad i natt. 

Dagtid har det har varit mycket och hårt jobb, kvällstid har det har varit både underbara och roliga stunder.  

Exempelvis på fredagkvällen när vi tog en tur med Markus båt. Kära maken kom ju ner på eftermiddagen och vår förhoppning var ju att åtminstone kunna få titta på båten. Nu hade vi sådan tur att vädret var perfekt så strax efter halv sju på kvällen åkte vi från deras hemmahamn in mot Gamla Stan, där Vickie stog och väntade. Där la vi till och åt en jättegod kycklingsallad, drack vin och njöt av den fina båten, goda maten, trevliga sällskapet och framför allt det lyxiga i själva upplevelsen av att se stan för sjösidan på ett sådant sätt!



Kapten Ramström med besättning!



Vi satt och mådde bra tills det blev mörkt och sedan var det läckert att glida hemåt i mörkret och lyssna på fräsandet av vattnet som trycktes undan av båten!

En helt underbar kväll!

På lördagen firades Kim som snart fyller 30 år. Det är inte klokt att hon är så gammal, när hände det? Min lilla första skrutta!



Innan jag åkte hem idag var jag och hälsade på nästa generation "skruttor", underbara lilla prinsessan Ebba.

Så otroligt roligt och mysigt att få ett par timmar med henne och Heli, att få möjlighet prata med Heli i lugn och ro, och få umgås med Ebba. Skruttan växer så det knakar!

Hon har så mycket hon måste hålla koll på, det händer ju saker runt omkring, hela tiden!



Vem har tid att äta då?



Och så finns det ju så många saker som måste undersökas, övervinnas och hanteras! 



Det är ju fantastiskt egentligen att så här kunna dra privata fördelar med jobbandet, att få dessa timmar med både barn och barnbarn som en högst positiv bieffekt av dagar som annars bara skulle upplevas som råslit. Den enda jag egentligen inte fått växlat mer än fem ord med är Dennis, men det blir nog tillfälle att ta igen det så småningom.


 

RSS 2.0