Veckan som gått 2

Veckan som åter gått har sett ungefär likadan ut som den förra. Målning blandat med solstol kan man sammanfatta den med. Ingen värme, som mest 21 grader men några fina dagar och några regniga. I natt har ett regnväder modell rejält dragit in som verkar stanna i flera dagar. Kan ställa till det med målningen.....och framför allt solningen....... :)
 
Framför allt är det det ena köksfönstret som vi hoppas kunna måla åtminstone två gånger, nu är det  bara inoljat med linolja. Vi bestämde att inte lyfta ur detta, utan renovera det på plats. Toalettfönstret däremot har plockats ut och är under bearbetning.
 
 

Veckan som gått

Oj oj oj, nu var det länge sedan det blev något inlägg här! Dagarna svischar förbi, fyllda av målning, gräsklippning och annat smått och gott, emellanåt till och med en stund i solstolen! Kvällarna lika så, varannan i bastun, varannan till småprat och en del catch-up på TV:n eftersom något vi följer missas under bastukvällarna.
 
Tillbaka i stugan sedan nu en dryg vecka och vi har väl först nu fått möjlighet att tag i projekten vi planerat för semestern, båda sådant som egentligen skulle gjorts för ett antal år sedan och nu verkligen SKRIKER åt oss!
 
I princip alla fönster vi har i husen här är i stort behov av renovering; färgen flagar och vi är rädda att träet inunder börjar vara/bli dåligt. Detsamma med fasaderna; alla behöver ny färg. Även där flagar färgen och träet spricket och överhuvud taget är det illa underhållet.
 
Men allt kan inte göras på en gång, och vi tar det värsta först. Värst bland fönstren, och viktigast för att de är dyrast att ersätta, är köksfönstren. Krångliga också med spröjsen.
 
Ett är nu urplockat och hålet igensatt med plast, funkar faktiskt även när det som i natt inte är många plusgrader.
 
 
Blir lite sämre utsikt, men men...
 
 
Redo för bearbetning.....tyvärr sprack några rutor, så idag blev det färd till fönsterdoktorn. Men vi lärde oss vad som INTE skulle göras. Till nästa fönster....
 
Stora ommålningsprojektet är garaget. Kära maken har tagit de stora ytorna, de som kan målas med stora, kraftfull penselföring och jag får ta de pilliga delarna; staketet i carporten. Det syns ganska tydligt bara på färgen att det var behövligt:
 

Och då är det ändå bara målat en första sväng.... Men i morgon kommer jag att bli färdig med den andra och sista omgången! Om vädret tillåter.
 
Vädret ja. Sommaren är ju inte den bästa. Ganska kylslagen, för att inte säga en av de sämsta på bra många år. Men ändå har vi väl väntat på den, den dåliga sommaren. Vi tycker oss ha haft förvånansvärt många bra, eller skapliga somrar i ganska många år nu. Så det var väntat. Men inte att både maj, juni OCH juli skulle vara så kalla. Maj och juni dessutom regniga.
 
Ändå, hittills, måste jag nog tycka att vi inte haft det fullt så dåligt som kunde befaras. Ingen värme, förutom den dagen med 29 grader när vi badade 6-7 gånger. Någon, några dagar här och där med regn, andra med hyfsat väder och några, som igår och idag, när det blev alldeles blå himmel fast de lovat annat.
 
 
En extra trevlig kväll fick vi också i veckan när kära makens, min också tycker jag, gamla kompis kom med sin annorlunda, men fina husbil och höll oss sällskap till dagen därpå!
 
Men såklart ska det alltid finnas smolk i glädjebägaren också. Av någon anledning tar sig en del människor friheten att göra som de vill, utan hänsyn till hur det påverkar andra. I det här fallet att göra sig ett promenadstråk tvärs över vår tomt, mellan våra hus. Det är svårt, stressande och jobbigt att behöva tala om vad som egentligen borde vara självklart och vi har försökt göra det på ett snällt sätt. Vi vet inte fullt ut än, men hoppas att budskapet gått fram. 
 
 
 
 
 
 
 

Den stora överraskningen

Ända sedan vi flyttade hit för snart nio år sedan har ju vår snälla granne Märta vattnat blommorna åt oss när vi varit på semester. Hon lovade att göra så även i år. Några dar innan vi skulle åka hade hon kört ett för hårt pass i trädgården och hade ont i ett ben. Både hon och vi trodde det skulle gå över, men hon hade fortfarande väldigt ont när vi åkte. Blev det inte bättre skulle hon strunta i våra blommor, kom vi överens om.
 
Blommor är ju ändå en världslig sak, går att ersätta.
 
När vi kom hem i torsdags, efter tre veckor borta, var blommorna trötta, men OK. Men småsakerna vi lämnat till Märta var kvar. Trodde att hon kanske tvingat någon annan vattna åtminstone en gång.
 
Dock när jag pratade med henne visade det sig att hon fått en ny höftkula inopererad och såklart inte kunnat vattna, och ingen annan har varit och vattnat våra blommor!
 
Förvisso har det inte varit någon tokvärme, ej heller stekande sol i flera dagar, MEN ÄNDÅ! De flesta av växterna står ändå i fönster och får därmed både värme och sol på sig.
 
Mest är det pelargoner, men jag har ett par växter som betyder lite extra och som hade varit tråkigt att förlora; dels min novemberkaktus som jag fick av en kär vän för sisådär 25 år sedan och dels min svärmorstunga som jag fick när den var en liten bebis när jag var 16 år
 

Men som sagt, alla växter var på rätt sida gränsen. Helt fascinerande! OCH lärorikt! Det betyder att vi inte är beroende av vattning. Nu ska jag hälla på alla ordentligt i morgon innan vi åker upp igen och ställa undan dem i skuggan, så lär de absolut klara resten av tiden.
 
Igår påbörjades gräsklippningsracet och idag körde vi vidare. På tre veckor blir det ganska vildvuxet, men nu har vi fått ordning på torpet igen!
 
Roligt också att hinna se en del av blomningen:
 
 
En näckros i dammen, dessutom två knoppar. De lär vi inte få se...
 
 
Schersminen håller på att slå ut.
 
 
Paradisbusken blommar fint.
 
 
Snöbollsbusken är på väg att blomma över och snöar ner på gräset.
 
 
 
 
 

Barnbarnsminnen från veckan

Idag har vi vid flera olika tillfällen under dagen pratat med varandra om veckan som varit med barn och barnbarn. Vad som hänt, vad de sagt och gjort. Såklart är det ju barnbarnen vi pratat om, de vuxna händer det ju inte så mycket med!
 
Utvecklingen som den lilla skruttan genomgått sen vi träffade henne sist, vilket inte är mer än ca 6 veckor. Då babblade hon, nu pratar hon!
 
Den stora skruttan som är så kär i sin lillasyster, en glädje att se!
 
Så nyss, redan då, redan saknad!
 
Och ändå så har vi BEKLAGAT oss!
 
Har känt de senaste kanske tre dagarna att ljumskarna har skrikit högre och högre. Trodde att det hängt ihop med mitt gamla problem med ländryggen och bäckenrotation. Men det visade sig att kära maken också har problem i samma område.
 
Tillsammans gissade vi att det är åldern. Hur hemskt det än låter och är, så kan det faktiskt vara så. Att i en vecka, många gånger per dag lyfta och bära dessa fina småttingar, är inte våra kroppar helt kompatibla med. Kropparna protesterar!
 
Men vad gör det? Vissa smällar tar vi så gärna!
 
Men emellanåt gick det att sitta med ett barn på varje knä också! Dessutom bli matad! För sallad är ju nyttigt!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Härlig vecka!

Glest mellan inläggen här nu. Dagarna har varit fyllda av barn, bus, lek, matlagning och umgänge från uppvaknandet till sänggåendet.
 
Underbara, härliga dagar! Först kom ju barnbarnen med sina föräldrar, dagen efter kom även Kim och Markus.
 
Idag har vi alla lämnat stugan, Märstafamiljen stannade till i Sundsvall med oss för lite mat och energiutlopp för barnen innan de åkte vidare hem. Själva ska vi försöka hyfsa till allt det vildvuxna här hemma innan vi åker tillbaka upp igen.
 
Veckan i korthet:
 
 
Roligt med ett litet tält tyckte tjejerna. Roligt tyckte jag att Freja kallade mig "Nanno", som sen förfinades till "Mammo"!
 
Riktig sötnos!
 
Några båtfärder hanns med.
 
 
Kim busar med tjejerna.
 
 
Markus fångade storgäddan!
 
 
Barnarbete.
 
 
Dennis fångade den största abborren nån av oss sett. Ebba tyckte det var liiite otäckt när den togs ur, men spännande. Sen stektes den och åts med god aptit av tjejerna.
 
Självklart blir man lite trött eftersom det är så oerhört intensiva dagar, samtidigt så ger det ju så otroligt mycket! Så himla roligt att få en längre tid tillsammans med dem alla, både små och stora barn. Få leka med och få en djupare relation till barnbarnen på dagarna och hinna sitta prata och skratta med de vuxna barnen på kvällen.
 

Vickie-dagar

Idag har vi varit här i två veckor. Man kanske inte ska räkna dagar och veckor sådär, det är lätt att bli tidsstressad och se att tiden som är kvar minskar....
 
Men ändå, med den bedrövliga våren och försommaren vi haft känns det som vädret till stor del vände när vi kom hit. Midsommaren var ju underbar, sen kom några dagar med sämre väder, sen vände det igen, och i det stora hela känns det som vi haft sju resor bättre väder än vi trodde oss få! Så - "so far so good"!
 
Underbart har det varit också att ha haft Vickie-fröken här! Kom i måndags morse och avlämnades på flyget i eftermiddags. Hon har sovit, pillat sig i naveln, druckit rosé och mest bara hängt, slappat, chillat. Ungefär det hon behövde, tror jag.
 
 
Efter moget övervägande blev det ett kvällsdopp i går kväll också.
 
Idag när vi åkte mot stan och flyget hade vi 27 grader, vem hade trott det? Det värsta är att myggen kläcks så man nästan hör det i värmen, men vad göra?
 
I morgon kväll/natt kommer ett större gäng sötingar; Dennis, Heli och de finaste barnbarnen! Så i morgon ska det riggas och förberedas, kärt besvär!
 

Ljuvligt härligt!

Prognosen i går lovade oss en solig dag idag, men i går kväll när vi la oss var det väldigt svårt att tro på. Tunga moln på himlen och en gråkall dimma som såg ut att tjockna.
 
Men, vi vaknade till strålande solsken som höll i sig resten av dagen. Inte ens de lätta stackmolnen de utlovat till eftermiddagen dök upp. Faktiskt inte ett moln på hela dagen!
 
 
Så det blev solstolarna! Och på eftermiddagen lite målning också. Ett av sommarens projekt är att måla om åtminstone garaget, helst alla byggnader här..... men garaget först.
 
Men de närmaste dagarna blir det nog inte så himla mycket målning, för i morgon kommer Vickie och hälsar på några dagar. Det blir till att går ifrån semestervanorna och ställa klockan för att hämta henne från flyget.
 
Tyvärr verkar det ju inte som vi får behålla det ljuvliga vädret, i morgon verkar det bli sämre igen. Men det verkar vara lite hit och dit, så vi hoppas! Ljuvligt var det att bada efter bastun i kväll när det faktiskt var 19 grader i vattnet! Det är ju så vi vill ha det!
 
 

Begynnande semesterlunk

Får väl säga att vi börjar komma in i vår semesterlunk. Som alltid har vi en massa olika saker som ska göras, några för att det är roligt, några för att det måste göras och så några som är nånting där mitt emellan. Dagarna rinner i väg. De sista dagarna har varit rent bedrövliga, vädermässigt; regn, regn och kallt. Så det passade ju att lägga tid på städning. Inte det roligaste, men måste-göras. Och så passade vi på att ta hit svärmor på lunch idag. Glad var hon för en liten "utflykt" och nu fick hon se vad det betytt när vi pratat om att vi byggt och målat i gäststugan. Hon har ju tyckt att det inte borde ta så mycket tid att måla och att vi borde varit mer hos henne istället. Nu var hennes kommentar att "ni har ju byggt om hela huset"! Det har vi väl inte, men nästan. Faktum är att jag tror hon var klart imponerad över resultatet, hade jag inte riktigt trott. Kul!

Ibland blir det bäst!

Efter den här kalla bedrövliga våren fanns det snudd på en viss rädsla att åka upp hit till stugan och ha semester. Ingen av oss kände på något sätt den där vanliga stegrande känslan av vår, försommar, sommar och sen semester. Vi har ju för sjutton knappt haft vår! Och absolut ingen försommar!
 
Så förväntningarna var noll.
 
Och så blir vi välkomnade av detta underbara väder vi haft nu i tre dagar! Helt fantastiskt underbart härligt ljuvligt och dubbelt upp!
 
Idag är det ju den riktiga midsommardagen, toppen. Eller botten, om man så vill. På mörka timmar. Här finns de inte. Det blir bara lite mindre dagsljus. Midnattssol har vi ju inte, men inte mörkt heller.
 
Och så dessa fantastiska dagar, återigen. Underbart!
 
 
Plockade lite nya blomster till middagsbordet. Slutar aldrig att känna mig bortskämd med den här utsikten från just middagsbordet!
 

En av mina få selfies. Det roliga med den här (tycker jag) är att fönstret bakom visar vad som finns framför mig...

Inga svalor

Någonting är fel, förmodligen väldigt fel. Här finns inga svalor.
 
I alla år har vi förbannat svalorna som bygger bon överallt. Under vartenda tak, altaner osv, och vi har ju tre byggnader här och alltså många potentiella ställen. Och de har hittat dem. Sen sitter de på TV-antennen ovanför solaltanen och skiter ner på altanen. Kommer man för nära där de har bo, går de till skenattack. Ett gissel har de varit.
 
I år finns det inte en enda svala här. Är ganska säker på att när vi var här sist så såg vi dem och konstaterade att vi nog skulle hinna tillbaka i tid för att försäkra oss om att de inte skulle bygga bo för nära oss.
 
De är borta! Det är inte bara det att de inte har byggt här hos oss, för fanns de i omgivningen skulle vi ändå se och höra dem i luften. De finns inte. Inte här. Det är även mycket färre Sädesärlor. Skulle väldigt gärna vilja veta vad anledningen är. Tycker att det känns lite skrämmande.
 
Bildresultat för svalor bilder
 
Förutom denna fundering, så har vi haft ytterligare en härlig dag. En del stackmoln på sena förmiddagen som försvann efter lunch och lockade oss till horisontalläge på nämnda solaltan.
 
 
 
 

Midsommarafton

Viss betalning för alla kalla vårdagar har vi fått idag. För ovanlighetens skull har bästa stället att fira midsommar på varit i Norrland. Annars brukar ju södra delarna av landet vara det säkra alternativet.
 
Vi tackar, bugar, niger och njuter!
 
Växlande molnighet under dagen, men så när det var dags att njuta midsommarmaten, försvann det sista molnflaket och himlen blev magiskt vackert klar och blå!
 
 
Temperaturmässigt förvisso inte mer än 17 grader, men den här våren och försommaren har inte skämt bort oss med mer tidigare heller, så vi är jättenöjda! I solen där på altanen hjälpte ju solen till så till den grad att t-shirtarna åkte av! Ingen insyn och klatschig färg på BH-n (skulle kunna tagits för bikini-BH) om någon mot förmodan skulle dykt upp.....
 
 
 

Karl-Alfred = jag

Igår, nån timma efter vi kommit hit, fick jag ett bett av något slag av insekt. Kände inte själva bettet, utan kände att det kliade lite och såg bettstället, där det blivit som en liten blodblåsa.
 
Duttade på av min lifesaver Tea Tree Oil, som snabbt och effektivt tar bort myggbett 9 gånger av 10. Förstod efter en stund att det inte funkade den här gången, tror inte det var en mygga som bet mig heller.
 
Då hade det blivit en hård 50-örings stor "kaka" av bettet, duttade på mer men när det var läggdags hade det vuxit till ca 10 cm i diameter.
 
Vaknade på natten av att det kliade och i morse och resten av dan har jag sett ut som Karl-Alfred, på ena armen.
 
Bildresultat för karl-alfred
Fast tyvärr inte lika stark..
 

Svullnaden kliar, fast inte jättemycket, småmolar emellanåt och är alldeles het.
 
Det här är inte första gången sån här inträffar för mig, har en viss allergi mot insektsbett, och det lägger sig så småningom. Men ändå, lite obehagligt är det.

Semester!!!!!!!!

I morse lämnade vi ett grått och kallt (+9) Sundsvall. Gjorde lite jobb i Birsta, handlade, satte oss i bilen igen och andades ut. SEMESTER!
 
Såg termometern stiga ju längre norrut vi kom och molnen bli tunnare.
 
Väl framme satte vi oss på altanen, tog ett glas rosé och bara njöt!
 
 
Vem har bråttom att packa ur och upp när det är första dan på semestern?????
 
Det känns som en stor bonus och en liten första betalning för den hemska, kalla, blåsiga icke-våren vi haft att få en sådan här start på semestern!
 
Molnen sjönk undan än mer, vi satt ute och åt, solen sken in i bastun så det gjorde ont i ögonen, vi badade såklart och aldrig hade vi väl trott att vi skulle få en så  fantastiskt skön eftermiddag och kväll!
 
 
 
 
 

Sista natten

borta i jobbet för den här säsongen! Känns väldigt skönt, men samtidigt jobbigt. Så mycket att göra och fixa hemma innan semestern drar igång till midsommar, samt att jag är ensam här i Östersund. Kära maken kunde stanna hemma, han.
 
Bor som vanligt inte på något flashigt hotell, men det som behövs finns. Utsikt över bangården och Storsjön med Frösön i bakgrunden. Bilen i förgrunden är min...
 
 
Just då sken solen, men det har varierat under dagen, rejäla skurar har kommit och sommardagen har bjudit på +8 grader som mest...... lägg till det en rejäl blåst.....

Men som sagt, nu ska sista natten klaras av, sen några besök i morgon, har kört järnet idag för att inte ha mer än några stycken kvar i morgon och kunna komma hem i bra tid.
 
Torsdag har vi båda plockjobb som vi tar på vägen norrut, mot stugan och semestern. Ska bli skööönt!
 
 

Snarkband

En väldigt fysisk och produktiv helg har vi haft; framför allt har vi äntligen blivit klara med veden! Varje vårs återkommande projekt, med både för- och nackdelar.
 
Nu är den som sagt klar och i år har vi valt att lada in den i den takt den blivit kluven. Normalt ska den ju ligga ute och torka, men eftersom vi nu (äntligen) ligger ett år före vad gäller ved, får den torka inne i lagårn i stället. Den är så skruttig och gles så veden lär nog kunna torka ändå!
 
Tvättat bilar, klippt gräsmattor, grästrimmat, målat staket runt bron, listan kan göras ganska lång. Vädret har varit med oss och det har varit skönt att få vara ute och fixa.
 
Idag däremot har det regnat. Igen. Den här våren är verkligen inte rolig; det måste vara väldigt många år sedan vi var i mitten av juni och ännu inte haft en enda dag med en temperatur på 20 grader! Dessutom väldigt blåsig.
 
Så idag har det varit inomhusaktiviteter. Har sytt ett snarkband till kära maken t.ex. Han snarkar rejält och får apné av det, dvs andningsuppehåll. Själv sover jag som en stock och störs inte jättemycket av hans snarkningar, men själv mår han dåligt av dem, eller rättare av apnén. Ständigt trött och förkylningskänningar, de beror nog på att slemhinnorna torkar ut. Han har varit hos läkare och fått med sig utrustning hem för att se hur illa det är, om det går att få hjälpmedel. De har konstaterat att han har dem, men de är inte tillräckligt allvarliga för hjälpmedel för ynka 8000:- (bettskena). Så nu försöker vi med egna hjälpmedel; snarkband.
 
Ett tygstycke där man syr in ett par bollar så personen som har det i sömnen ska finna det obekvämt att ligga på rygg (och därmed snarka).
 
 
Nu blev det inga bollar i det här snarkbandet, utan två tomma snusdosor - man tager vad man haver! Vi tycker båda två att det ska bli spännande när detta provas i natt!
 

RSS 2.0