Vårförberedelser

I höstas skulle vi ha påbörjat en ny pallkrage att odla i till våren men fick aldrig tillfälle. Annat skrek högre och så kom det ju en massa snö tidigt i november.
 
Därför kändes det roligt att idag påbörja förberedelser för vårodlingen. Det plogades bort snö och sedan på med uppfläkta kartonger i ett par lager. En pallkrage snickrades ihop och ställdes dit med ett lock för att slippa få i en massa snö.
 
Tyvärr har vi ingen jord kvar och det går inte att köpa i affärerna nu (jo, en säck för 99:- istället för 4 för det priset), så det får vänta.
 
Härligt i alla fall att få njuta av en fin solig vinterdag med förberedelser för våren!
 
 
 
 
 

Goda saker

När kära maken la på mina vinterdäck i höstas talade han om att det nog vore värt att investera i nya; de var på upphällningen.
 
Som med allt annat är ju sådana saker billigare så här efter alla har gjort skiftet, så jag kollade runt och åkte idag iväg för att få nya sulor på bilen.
 
Killen som tog emot mig körde in bilen, hissade upp den och kom sedan tillbaka till mig med en undrande, storögd min och frågade varför jag ville byta däcken?
 
Han tyckte de var helt OK, både mönsterdjup och dubb klarar absolut den här vintern också, kanske även nästa.
 
Två goda saker i det här; jag fick behålla 8500:- och han gjorde världens bästa reklam för sitt företag - att vara ärliga och inte bara sko sig för att de kan! Kommer inte att kolla runt efter annat ställe när det är dags!
 
Nästa roliga sak idag var att kära maken kom hem med årets första tulpaner! Har inte helt monterat ner julen än, men på köksbordet är den borta och det passar då extra fint med röda tulpaner!
 
 

Mat och vin

Vintern håller i sig, men på ett mer OK sätt. I torsdags blev det faktiskt - 30, men dan därpå vände det sakta uppåt igen, för att sedan hålla sig på ca -5, vilket är helt OK.
 
 
I julas när alla våra nära och kära kom fick vi ett par flaskor vin; ett italienskt som såg spännande ut och en Amarone, ett säkert kort och en stor favorit. Alltid lika roligt och välkommet med sådant!
 
I fredags testade vi det spännande italienska och det höll sitt löfte. Italienskinfluerad mat till gjorde inte saken sämre.
 
 
Apropå mat så finns det ett par nya recept på eatit.blogg.se för eventuella intresserade.

Vinterväder

Som vanligt var det lite vemodigt att stänga stugan för sin vintervila. Hade vi kunnat hade den fått vara tillgänglig hela vintern. Det kräver ju dock att vägen dit plogas regelbundet och det blir alltför dyrt. Inför påsk plogas den upp och vi kan öppna igen och se fram mot ett nytt trekvarts år! Som vanligt togs julpyntet ner och påskduk och fejkpåskliljor är framtagna och väntar på oss och våren!
 
 
Men det är ett tag kvar än och vintern verkar bara ha börjat. Det varnades för snöoväder inför min varannanveckas resa till Östersund, så jag lade om planerna och åkte dit en dag tidigare. Hade en hel del snö på hemvägen ändå, men än värre var det igår när jag hade turerna upp till Kramfors och Härnösand. Har sällan varit med om värre. Blåst, väldigt ymnigt snöfall och bara ca -5, så det blev rejält halt, och emellanåt kanske bara 10 meters sikt.
 
Trafikolyckorna och lastbilar som inte kom uppför backarna stod som spön i backen. Eller kanske rättare; de blockerade backarna. Både uppför och nedför. Hamnade i en kö i denna nedförsbacke där en lastbil fick sitt släp före sig eftersom det inte gick att bromsa och vägen var hal. Tog med sig en släpvagn samt att en bil som var tvungen att köra in i skogen för att inte köra in i lastbilen. Hade ändå tur för några minuter bakom mig kolliderade två lastbilar och vägen var sedan avstängd i flera timmar. Jag behövde bara sitta i en halvtimma!
 
Bild lånad från ST.nu
 
I morse var ovädret borta och ersattes av kallt och soligt väder. När jag skjutsade Kim till tåget i morse hade vi -20, nu närmar det sig -30. Tur att vi kan vara hemma och elda!

Julen

Oj,vad tiden rusat iväg! Julen har kommit och gått och i morgon är det nyårsafton.
 
Julen var riktigt mysig, härlig och rolig. För första gången på fyra år fick vi fira med barnbarnen och för första gången på tio år hade vi alla hemma hos oss!
 
Att säga "fick" fira med barnbarnen är lite fel. Vartannat år firar de med sin mammas släkt och vartannat med sin pappas. Sist det var vår sidas tur var vi sjuka och kunde inte åka, men man kan väl säga att i år fick alla vara friska.
 
Vickie lyckades ta en dag ledigt också så hon och Sasha också kunde komma upp. Det enda som fattades var snön. Lite gammalt ligger det fläckvis kvar, men man hade ju velat ha den riktiga julbilden.Tomten kom i alla fall till barnens stora glädje. Inte blev det avslöjat vem som dolde sig bakom masken heller!
 
Kalle Anka på TV:n
 
 
Många klappar
 
 
Lyckan med en egen Ipad
 
 
Och husbil
 
 
Dan efter alla (utom Kim) åkt hem vaknade jag med förkylningskänsla i kroppen. Tackar försynen att det dröjde tills dess. Vi packade in oss i bilen alla tre och åkte upp till stugan. Nu på fjärde dagen kan jag konstatera att det är en förkylning light som är på väg att backa. Slipper alltså avsluta stugsäsongen och året med en influensa som förra året 

Basilikan

I flera år nu har jag varje vårvinter sått basilikafrön i en kruka och de har snällt kommit upp. I våras upptäckte jag att bäst-före-datumet för länge sedan gått ut på min fröpåse. Har ju använt samma hela tiden eftersom det inte går åt så många.
 
Tänkte då att det förmodligen inte skulle bli nåt av sådden, men jodå, det blev lika bra som alla andra år.
 
Den skördas av så fort den fått lite storlek på bladen och ju mer sommar det blir, ju mer växer den såklart. När man klipper av en stängel för att använda, så grenar den sig och blir två stänglar av. Den brukar alltså bli som en liten buske till slut.
 
Men den lever inte för evigt. Här i mitten på december orkar den inte med ljusbristen längre och blir ranglig och eländig.
 
Så igår tog jag den sista skörden från den och idag hamnade den i trädgårdslandet för att multna bort under vintern och bli jord till våren.
 
Tack för i år, sätter nya frön om nån månad!
 
 
 

Såphalt

Blixthalka är ju ett uttryck som används lite då och då. Idag har jag upplevt hur den faktiskt är. Fast ändå tycker jag att blixthalka är något som uppträder oväntat, den här kunde man uppleva växa til sig. Fullkomlig såphalka skulle jag kalla det.
 
I går och i natt hade vi kallt väder, 10 - 12 minusgrader. Idag varnades det för att det först skulle komma snö på förmiddagen som på eftermiddagen skulle övergå i regn - underkylt regn = halka.
 
Skulle in till stan och göra några besök och sedan hinna julhandla lite i vårt shoppingmecka Birsta. Tänkte att det är lugnt, snö är inga problem och kommer det regn senare, så har de hunnit salta. Vi hade en sanslös isgata på vår väg ut till E 4:an för några veckor sedan, då man fick glida fram i 30 km/h, men väl på E4 var det saltat och OK.
 
Det var bara det att när jag precis kört iväg började det regna -  trots att det fortfarande var -7. Vädergudarna hoppade helt över snöandet. På vägen in till stan var det inga större problem, man fick köra lite försiktigt bara. Förstod dock att det skulle bli värre; regnet som föll frös till is på en gång mot vindrutan trots +23 i bilen och full defroster på vindrutan. Då är det inte svårt att förstå hur det blir när det i stället landar på asfalt som håller -10.
 
Väl i stan kände jag att det var lite halt på trottoarerna, men det låg grus så det gick bra. Men efter varje besök jag gjorde kände jag att det blev halare och halare. Insåg att ut till Birsta åker jag inte, shoppingen får bli här i stan.
 
Såg att folk halkade ordentligt på trottoarerna och en tjej ramlade. Lite stressad för att p-tiden var på väg att rinna ut glömde jag att hasa mig fram och vips! låg jag också på marken. Hade turen att landa på höften och axeln med huvudet ovan mark. Ont i axeln, men annars OK. Såklart undrade jag hur i hela friden hemresan skulle gå?
 
Hann inte långt på E4 innan det var stopp i trafiken. Lastbilar som inte tog sig uppför backarna och en som såklart inte tagit det tillräckligt försiktigt och vikt sig i alla tre leder och blockerade. Kära maken som varit till Härnösand tappade räkningen vid 27 lastbilar som inte klarade uppförsbackarna.
 
 
Tog steget ut ur bilen under stilleståendet och gissar att det var ca 3-4 cm tjock is på vägen. Fanns inte en chans att gå på den. Efter ca 1 timma hade de som blockerat lyckats ta sig åt sidan tillräckligt för att personbilar skulle kunna passera och jag kunde äntligen ta mig hem. Men jag hoppas att det var sista gången jag kör i 40 km/h på motorväg....
 
Men än värre verkar det vara nu på kvällen; det är mer eller mindre totalstopp i trafiken från Härnösand och förbi Sundsvall. Bärgningsbilar hamnar i diket och sandbilarna tar sig inte fram. Polisen försöker ta sig till olyckor med personskador i övrigt låter de folk klara sig bäst de kan. Hade de förhindrat trafiken att ta sig upp på E4 från stan och istället valt gamla E4 hade läget blivit bättre. Men nä.

Oduglig och värdelös

I fredags var vi på konferens med vår nya gemensamma uppdragsgivare. Det har känts lite svajigt och otydligt med detta sedan vi började och vi har på deras inrådan koncentrerat oss på ett av varumärkena som ingår. Tänkt att frågetecknen med de övriga skulle lösa sig så småningom.
 
På konferensen kändes det som en hel del bitar föll på plats, vilket såklart gjorde att man kände sig lite peppad.
 
Idag gick större delen av dagen åt till att försöka få ordning på all info och alla papper vi fick med oss hem. Det som hände var att de bitar man tyckt hade fallit på plats, inte låg kvar där längre.... Det är så fruktansvärt rörigt med vad som är godkänt och inte på de olika kedjorna, en del produkter levereras direkt från kedjornas lager, annat ska vi ta order på.
 
Vi hade hela köksbordet och halva köksgolvet fullt av papper som skulle hamna i något slag av strukturerad ordning i pärmarna.  Det enda som hände för min del var att jag kände mig som en fullkomlig amatör, oduglig, värdelös och totalt oförmögen att få till det hela. Prestationsångest en masse i kombination med den taskiga självkänsla livet har skänkt mig. Mådde inte så bra.
 
I mer eller mindre panik satte jag in en del av materialet i pärmen, resten har jag lagt i en röra i mitt arbetsrum.
 
 
Har jag tur så kanske tomten kommer och fixar det åt mig eller så kanske det helt enkelt bara försvinner och jag slipper fundera mer.... eller så får jag ta nya tag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Föräldraansvar

I dag var det dags för ännu en vända tur och retur Östersund. Under de fem timmarna är det radion som är på i bilen. Oftast lyssnar jag inte så noga, förutom nyheterna. Men på hemvägen hade Lotta Bromé en gäst som var intressant att lyssna på; Stefan Einhorn, son till den berömda cancerläkaren Jerzy Einhorn.
 
Intervjun handlade om hans bok "Pappan", en bok om hans egen far och deras relation, till viss del fiktiv och till viss del sann.
 
Det jag tyckte var mest intressant var när han i sitt samtal med Lotta hävdade att "som förälder har man ansvar för sina barn ända tills man dör". Att finnas där för dem, hjälpa dem och om någon fnurra skulle uppstå, är det föräldrarna som har ansvaret för att räta upp det hela. Han tyckte såklart att barnen även har ett ansvar gentemot sina föräldrar, men att det är underordnat ansvaret man har som förälder.
 
Detta är något jag de senaste åren har kommit fram till/insett själv också. Självklart har barnen det fulla ansvaret över sina liv och skyldighet att klara sig själva. Gör de inte det har man gjort ett dåligt jobb.
 
Som jag ser det ligger ansvaret mer i att faktiskt fortsätta finnas där för dem, när de så önskar och behöver. Någon att vända sig till när det behövs av en eller annan anledning. Hur det än är, så är man ju (oftast) minst dubbelt så gammal och har fått mer erfarenheter, kunskaper och förhoppningsvis visdom. Dessutom utgör man, om relationen är bra, en slags trygg punkt, en bas i livet. Det var man ju per automatik redan när de föddes, men att fortsätta vara det, är det livslånga föräldraansvaret.
 
Barnens ansvar för föräldrarna kan väl egentligen vara precis detsamma, att finnas där när det behövs. Skillnaden är bara att ens barn aldrig (bör) blir ett ok, medan man som förälder absolut kan bli det. Risken för det blir nog ändå mindre om man själv har tagit, och fortsätter ta, sitt föräldraansvar. Då tror jag viljan att finnas till hands när föräldrarna blir gamla finns där av sig själv.
 

Mys och riv och röj

Det första vi gör när vi kommer hit till stugan är ju såklart att tända eld i kaminen. Det andra som skedde (efter att kylvarorna hamnade där de skulle) var att rigga advent. Vi har inte jättemycket grejer, men fort vill vi ha upp dem!
 
 
 
Som vanligt ser vi till att ha det gott; badar bastu och unnar oss gott att äta och dricka.
 
Men vi jobbar en del också. Äntligen kan vi säga att vår nya hall är helt klar. De smågrejer som var kvar har nu fixats. Tex har hallbänken fått en dyna på sig.
 
 
Skönt att bocka av det projektet!
 
Nästa vi tog tag i var att riva väggen som skapade den gamla hallen. Den tidigare entrén här gick rakt in i vardagsrummet och efter ett antal år satte vi upp en vägg för att få till en liten hall. 
 
Nu hade den gjort sitt. Byggnationen hade inte gjort några skador på vägg eller golv, så inget lagande behövdes. Nu har vi ett stort härligt vardagsrum där den nya altandörren är pricken över i!
 
 
 
 
 
 
 
 
När en längre antennsladd är fixad ska TV:n bort till väggen och en bänk ska på plats. Bänken blir också ett roligt projekt där vi tänkt använda nåt gammalt från lagårn hemma i kombination med kopparrör!
 

Första advent i antågande

Eftersom vi ska upp till stugan i morgon kastade jag mig över adventslådorna när jag kom hem idag. Normalt sett brukar stjärnor och stakar komma upp på fredagen inför första advent, men det gååår ju bara inte att komma hem och rigga allt EFTER första advent varit!!!
 
Drabbades också av insikten att idag är det exakt en månad kvar till julafton. Klart stressframkallande!
 
Måste dock säga att det är mysigt med allt det röda, varma. Vi har ju bara röda värmeljuslyktor och alla adventsstjärnor är av koppar, det blir så ombonat och varmt.
 
Och så en tradition sedan tre år tillbaka; frostade äpplen på granris!
 
 
 
Stöket på köksbordet är inte arrangerat, det är preciiiis det vanliga! :)

Biltvättsvånda

Nu har vi inte mycket snö kvar efter ett par veckors regn och töväder, men det är faktiskt fortfarande vitt på åkern framför huset.
 
I tisdags skulle jag ha åkt till Östersund på min numera vanliga varannan-veckas-resa. Men det utlovades rejält snöfall och halka, så jag ställde in. Just den här gången var jag inte tvungen att åka just på tisdagen, utan kunde stuva om och åka på onsdagen i stället. Det syntes att det kommit en hel del dan innan, men vägarna var bara och i princip utan is. Slaskiga dock. Bilen var inte ren innan och var grymt lortig när jag kom hem. Ínsåg att det var dags för säsongens första biltvättvånda.
 
Gillar ju inte automattvättar där man måste sitta kvar i bilen. Har nån fobi för att vindrutan helt plötsligt ska rämna och de här stora tvättrullarna ska vräka sitt vatten över mig. Som grädde på moset när jag redan fått vindrutan i splittrad form rakt in i bilen.
 
Men det har ju aldrig hänt. Så ej heller idag. Tycker ändå och fortfarande att det är lite obehagligt.
 
 
 
Men väldigt trevligt att det var solsken idag och vägarna nästan torra, så bilen var nästan lika ren fortfarande när jag kom hem.
 

Bland granar och grenar

Eftersom vi har skogen inpå knuten så är det ju enkelt och behändigt för mig att gå dit och hämta mossa och grankvistar till advents- och utomhuspyntning. I år kom ju vintern extremt tidigt och det rasade ju ner en halvmeter snö. På de tio år vi bott här har jag inte behövt köpa vitmossa, men länge såg det ut som jag skulle bli tvungen i år. Likadant med julgran, hade sett ut en tidigare, men tveksamt nu om det skulle gå att ta sig fram dit.
 
Sista veckan har det dock regnat en hel del; eländigt halt blir det när snön blir blankis på gårdsplan och vägar, men snötäcket blir ju mindre.
 
Så det är ju lika bra att passa på så länge det går att ta sig fram; två granar är huggna - en utegran en innedito.
 
 
 
Gav mig också ut på mossjakt och hade tur att hitta tillräckligt. Snön ligger fortfarande i skogen och jag fick borsta bort från stenarna för att vilken sorts mossa som fanns därinunder. Men till slut så!
 
Vissa saker framträder bättre när löven har fallit och inte är i vägen. Till exempel riktigt gamla granar med döda grenar med lång fin lav på. Tycker att det är vackert!
 
 
 
 
Undrar hur gamla dessa jättelånga är?
 
En sådan gren fick ta plats i utekrukan tillsammans med granriset.
 
 
 

Kaffekvarn

Vi unnar oss espresso på fredag och lördag efter maten. Har gjort så i många år. Det kaffe vi då föredrar är Zoegas, mest smak i det.
 
Sedan ett tag tillbaka har vår Icabutik tagit bort det och ersatt med sitt eget märke. Vet ju att de vill styra över oss konsumenter till sina egna varor, men jag gillar det inte, och det kaffet är blekt.
 
Så ett tag nu har vi köpt espresso när vi hittat det på andra butiker, men det är knöligt att komma ihåg det emellanåt.
 
Så nu har vi blivit med kaffekvarn och köpt hela bönor istället. Igår skulle den testas, blir så även i kväll. Lite meckigt var det, när man öppnade locket "dammade" det ut kaffe över hela bänken, samt att det fick malas flera gånger för att få espressomalning på det. Men lite kul var det och gott blev det!
 
 
 

Löklycka

I år var ju första gången vi odlade lök och resultatet blev långt över våra förväntningar. De drogs upp ur jorden under augusti för att sedan hängas på tork. Först fick de hänga ute i lagårn, men när vädret började bli fuktigare och kyligare fick de flytta in och hänga i kökstaket. Har haft fem olika ställen i kökstaket med lökknippen hängandes som varit en prydnad i sig.
 
 
Under de här månaderna har vi såklart ätit av dem, inte köpt en enda lök. När jag igår gissade att de kunde ha torkat tillräckligt länge för att plockas ner och bli av med blast och löst skal, för att sedan hamna i sin förvaringslåda, så har vi fortfarande lök för ytterligare några månader!
 
 
 
Och så himla praktiskt att de ska förvaras i rumstemperatur! Nästa år kommer lökodlingen att dubbleras, så himla lättodlat och lättskött! Och en prydnad under förvaringen även i den gamla skäppan på golvet.

RSS 2.0