Stugan igen

I söndags fick jag verkligen TVINGA mig själv att putsa klart fönstren. Visst är det ett jobb där man verkligen får ett synligt resultat, men ganska tråkigt och framför allt får man ont i både händer, axlar och armar, man får ju ta i en del!
 
När det var gjort blev det en sväng upp i skogen för att se om det ändå inte kommit upp lite mer svamp. Efter mycket letande hittade vi 4 gula kantareller och en handfull trattisar. Det är så sanslöst torrt i markerna så det finns inte en chans till svamp. Vi har ett litet kärr i berget snett ovanför vårt hus där det emellanåt är så mycket vatten att det knappt går att ta sig förbi på stigen som går där. Nu fanns där ett djupt hål i mitten av det, med massa spår av älgar och annat som stått och grävt med klövarna för att gräva fram lite vatten. En halvmeter ner i hålet fanns det lite dyigt vatten. Det säger en del om förutsättningarna för svamp.
 
 
Men när vi nu ändå fick leta i 1,5 timma för att hitta detta, så tas det såklart tillvara.
 
På kvällen lätt stress när en veckas arbete på bortaplan skulle förbereras och kläder packas. Så sedan i går kväll sitter jag i stugan igen. Solokvist till slutet på veckan då vi ska ha en skööööön, avkopplande helg med bastubadande och trevligt fixande och donande. Exakt vad får vädret avgöra, det finns både ute- och innefix att ta hand om.
 
 
 
 

Så mycket bättre!

Inte uppe med tuppen i morse, men hyfsat tidigt och hörde efter en stund ljud, lite sådär svårdefinierbara dova. Strax efter kom kära maken upp, så jag tog för givet att det var han som klampat lite extra. Men strax efter insåg jag att vi hade besök av ställningsbyggaren som hade kommit och påbörjat nedmonteringen av byggställningen.
 
När allt var nere kunde vi äntligen se hur byggnationerna har blivit, och det var så alldeles jävla sanslöst fantastiskt roligt att se att det blivit så mycket bättre än vi vågat hoppas!
 
 
Självklart ska det bli ett balkongräcke däruppe och projekterandet för det är igång. Det härligaste är att det fula raka taklyftet är inte längre tongivande utan det nya sadeltaket är det som syns. Den nya balkongdörren och fönstret där bredvid lyfter hela bygget och ger det en helhet som saknats.
 
Att se detta var dagens stora höjdare!
 
Medan ställningskillen demonterade fortsatte jag fönsterputsandet (har övervångingen kvar...), efter lunch skurade jag sommarmattorna, slängde pelargonerna jag inte hann ta in innan den rejäla frostnatten häromsistens tog död på dem. SEN, blev det blommor av blader; lönnrosor!
 
 
 
 
 
 

Jobb, jobb och litet nöje

Hela veckan har väckarklockan stått på en ganska okristlig väckningstid, måste ju vara så om man ska hinna 20 mil innan första besöket.
 
I morse var ingen klocka ställd. Vad händer? Jo, man vaknar ändå lika tidigt. Skönt då att kunna gå på toa och sen tillbaka till sängen och sova en stund till.
 
Som vanligt på fredagar så går större delen av dagen åt till att ringa, ringa för att boka för nästa vecka, ringa för att återkomma med besked av olika slag, fixa pappersarbete av olika slag och bokföring, till exempel, ligger fortfarande efter där..... får ta resten i morgon!
 
För fönstren här hemma var så alldeles in i grymhetens skitiga och har varit så sedan i somras. Några timmar på eftermiddagen ägnades åt några av dem och gardiner byttes ut.
 
Så vad händer när man sitter där nöjd med sig själv och ser vilken fantastisk skillnad det blev? Jo, det börjar regna! Ordentligt! Driver från väster och det fullkomligt sköljer ner på mina nyputsade fönster! Jaha.... OK....Jobb
 
När det senare höll upp kände jag att jag måste testa det här med att göra lönnlövsrosor. Har sett det på Facebook och nu ligger det ju en hel del blad från vår lönn på gräsmattan. Så ut och hämta lite blöta blad och börja vira. Det blev bara en ros innan matlagningsdags, men jag tycker den blev ganska OK. Blir nog fler i morgon!
 
 

Hipp hipp hurra!

Oj, oj, vad trötta vi har varit i veckan! VÄLDIGT många mil har det blivit och besöken har varit många. Måndag var jag i Hälsingland, tisdag i Ångermanland/Jämtland, onsdag ännu längre ner i Hälsingland och idag kortaste turen, bara till Härnösand och runt stan här. Det känns att det varit många veckor med mycket resor och jobb! Det är bara att konstatera att det sliter. Kommer ju att fortsätta så några veckor till innan en väldigt efterlängtad semestervecka!
 
Torsdagkvällar är alltid väldigt sköna kvällar; det är väldigt sälla några besök på fredagen. Jobb ska göras, bokas för nästkommande vecka och få ordning på alla papper. Det där med pappersarbete/bokföring ligger jag alltid efter med.... framför allt efter så här intensiva veckor med jobb och hemmafix så hamnar det i mappen "att  bokföra" så jag vet vad och var jag har att ta tag i. Tänker att på lördag när det blir halv storm kan det bli läge....
 
Men idag fyller kära maken år! Inget extremfirande, men han har fått favoritmaten; biff med potatisgratäng, en flaska Amarone kompletterade, en blombukett förgyllde bordet och en flaska Lafroigh får kittla gom och näsa!
 
 
Veckans höjdpunkt är förutom denna dag att våra "gubbs" blev klara med fasad och takbygge på den del av huset som var kvar! Så alldeles vansinnigt otroligt skönt! Nu är faktiskt hela fasaden åtgärdad! Inga bilder tagna på resultatet än, ställningen står ju fortfarande kvar, men ska kanske försöka ta några bilder i morgon. Det är lite svårt att se resultatet när ställningen "blurrar" bilden.
 

Inne- och utefix

Oj, vilket väderomslag det blev! Från sensommar till kall höst på mindre än ett dygn. För vår del passerade vi gränsen nånstans mellan Uppsala och Gävle i söndags, men hade tur och slapp det värsta regnandet. Inte ens här hemma hade det kommit så mycket, det hade behövts, det är otroligt torrt här!
 
Natten som varit hade vi den första rejäla frosten med bara nollgradigt fortfarande vi 8-tiden på morgonen. Än är ju marken varm så det är ingen stor risk för halka. Som högst idag +8, men soligt och fint och såklart varmt i solen.
 
I går kväll verkade Telia ha något kardinalknas så vi hade ingen internetåtkomst förrän sent på kvällen. Genast ser man hur mycket annat man helt plötsligt hinner med. Såsom att äntligen byta soffklädsel exempelvis. Vi har normalt två som vi växlar mellan årstidsvis, men den gamla gav upp vid sista användningen och sprack i sömmarna. Ny har stått i sin förpackning och väntat ett bra tag, men tid har saknats (för mycket internet...?) Lite nya kuddfodral också och genast kändes det lite fräscht.
 
 
Den kan möjligtvis se rosa ut, soffan, men det är tunna röda och beiga ränder.
 
I morse efter nattens frost såg blasten på morötter och palsternackor i vårt lilla grönsaksland väldigt slokande ut så när jag kom hem i kväll drog jag upp det mesta av dem. Vi har ju tagit en del då och då, men med det lilla landet tycker jag det har blivit hyfsad utdelning.
 

Och så fick jag se hur det blir när man missar i gallringen!
 
 
 
 
 
 

Fantastisk lördag!

Vid tvåtiden i går eftermiddag var vi framme i storstan.  Strax efter oss kom barnbarnen med föräldrar, så vi möttes redan på parkeringen. Ebba hade somnat i bilen, men blev fort klarvaken när hon såg oss. Puss- och kramkalas utbröt där på parkeringen. Freja var också på ett strålande humör men som ettåring har hon ju såklart inte kommit fram till puss-och kramstadiet än.

Efter lite presentutdelning till alla som fyllt år gick vi en promenad till ett litet minizoo eller vad man ska kalla det, som en liten gård med kaniner, får, getter, katter, gris och hästar. Jätteskönt i det härliga sensommarvädret.

Förutom det så var nog den stora behållningen att se Freja som med outsinlig energi gick omkring själv. Ett år gammal och redan gått i ca 1,5 månad. Hon ville inte sitta i vagnen utan skulle absolut gå själv. Många sidospår blev det och mycket intressant hittade hon.

 

Sedan middag när Vickie och Sasha anslutit. Godaste älgsteken så klart med både för- och efterrätt, mycket prat och skratt och så barnen som jag tror trivdes nästan bäst av alla. Hela tiden någon att leka med eller sitta i knäet på.

 

Ebba slog nog sitt rekord och höll ut ända till klockan 23, på ren och skär vilja.
 
Vår tanke var att hälsa på dem idag också, men vi insåg att vi då skulle ta oss vatten över huvudet. Med 3,5 timmar hem och alla papper, pärmar och annat som ska hinnas med för att förbereda morgondagens jobb, så fick vi lov att bita i det sura äpplet och åka hem utan att stanna till hos dem. Men å andra sidan blev det många mysiga timmar i går!

Skön fredag

Nu har det gått en hel del veckor in på höstsäsongen och det har varit hektiska sådana. Många besök som ska hinnas med och många mil som ska köras. Dessutom många bortanätter och isär-nätter. Det sliter. Vi känner båda två att vi börjar vara lite trötta, för att uttrycka det milt.
 
Fredag idag och det är ju en dag som brukar ägnas åt att hinna boka för nästa vecka (det man inte hunnit tidigare i veckan), bokföring och allmänt pappersarbete. Förhoppningsvis även lite fritid på eftermiddagen för att hinna med hus, hem och trädgård.
 
Idag blev det mest av det första - boka för nästa vecka, för det fanns inte många stunder över till under Jämtlandsdagarna. Nu är det hjälpligt bokat, resten får tas på uppstuds.
 
På eftermiddagen denna sensommarens sista varma, soliga smekning rycktes de spretiga, tråkiga penseérna från i våras upp och ersattes med ljung och någon gråsilvrig hängande växt. Borde såklart tagit bild......och en av pelargonlådorna tömdes på plantor som fick flytta inomhus.
 
Dessutom vittjades grönsakslandet på palsternackor som var tänkta att få vara tillbehör till mormors goda kycklinglevergryta, men med det härligt varma vädret så ändrade vi oss och grillade kotletter och gjorde en gratäng av de goda rötterna i stället.
 

Gjorde egentligen precis som om det varit potatis med kryddning och allt, och det blev precis lika gott, faktiskt nog godare! Palsternackor har ju både mer smak och även en liten sötma som inte potatis har. Kommer att upprepas! Och såklart en väldig tillfredsställelse med egenodlat och giftfritt!
 
I morgon blir det en resa ner till storstan för att träffa barn och barnbarn, det ska bli så alldeles oerhört roligt och är så väldigt efterlängtat! Det känns som väldigt länge sedan vi träffades och i morgon kommer alla att sammanstråla! Underbart!
 
 

Fasadrenoveringen

Våra kära "gubbar" som vi anlitat nu i många år för sådant vi inte klarar själva i vår husrenovering, har ju varit i gång nu två veckor med den sista, svåraste delen av fasaden.
 
När jag kom hem i söndags efter min Ume-vecka hade ju mycket hänt. I går när vi kom hem från Östersunds-dagarna hade såklart ännu mer hänt. Härligt att ha sådan tur med vädret så de har kunnat jobba. Det har ju varit en del klättrande på taket för dem, och det går ju inte alls om det är blött, kallt och eländigt. De har det tufft nog ändå med gamla stela leder. OBS att de själva väljer att säga ja till jobbet!
 
Ställningarna runt huset gör det ju lite svårt att se, men först en bild av hur det såg ut strax innan ställningen byggdes och sedan två bilder från i eftermiddags.
 
 
Härligt med en riktig balkongdörr in mot övre hallen som släpper in ljus i stället för kyla, detsamma med ett fönster i det som nu är vindstrappeskrubb och som kanske en dag blir en liten toalett.
 

Tappadtelefonpanikstress

Känns alltid skönt när man vaknar på hotell och vet att det är sista dagen. Göra de besök man ska och sedan få ställa kosan hemåt. Brukar liksom ha en lugnande inverkan.
 
Så och idag. Tills jag upptäckte att jag inte längre hade någon mobiltelefon. Hade en lucka och skulle ringa och boka besök för nästkommande vecka, men hittade den inte. Eftersom telefonen är hopkopplad med bilen kunde jag också se att symbolen för telefon var borta, därmed också inse att den inte fanns någonstans i bilen.
 
PANIK!
 
Kunde inte dra mig till minnes att jag stoppat den varken i handväskan eller jackan någon gång under dagen heller. Hoppades alltså att jag glömt den på hotellrummet. Åkte tillbaka dit, städerskan hade inte hittat någon, men fick gå in i rummet igen och leta. Personalen hjälpte mig att ringa telefonen och se om någon upphittare svarade, men hamnade direkt i telefonsvararen. Alltså någon som hittat den och stängt av den. Ridån ner.
 
Men, det skulle ju kunna vara så också att jag tappat den i marken utan att märka det, och den gått sönder och därför var okontaktbar. Kändes ju inte troligt att tappa den utan att höra att den trillar i marken?
 
Ut i bilen igen och åka tillbaka till de butiker jag besökt, men såklart hade ingen lämnat in en telefon nånstans. Tittade även runt de parkeringsplatser jag stått på och på sista stället stod en annan bil parkerad på samma ruta jag använt. Och se! under den ligger min telefon i bitar!
 
Det gick inte att nå den utan att lägga sig på magen, så det vara bara att sätta sig och vänta på att bilägarna skulle komma. När de gjorde det förklarade jag vad som hänt och de backade försiktig för att inte köra över den, jag plockade upp och ihop den, och vips! var ordningen återställd!
 
Men stressen innan dess var inte kul. Telefonen i sig går att köpa ny, alla kontakter går att sakta men säkert få tillbaka. Men alla jobbkontakter jag lämnat ut telefonnumret till, är svårare att nå ut med en ändring till. Så jag hade varit väldigt nöjd med att bara hitta SIM-kortet i ett användbart skick för att slippa byta nummer. Ibland ska man ha tur också!
 

Den vackra sidan av hösten

Känns som om hösten är sen i år, inte bara på grund av det sköna sensommarvädret, utan även om man ser till hur pass grönt det fortfarande är på träden. Även i helgen uppe i stugan upplevde jag det som grönare än det brukar vara där den här tiden på året.
 
Även här i Östersund känns det grönare än det "ska" vara, men dimman som låg tjock i morse när jag åkte härifrån och upp mot Storlien, talade om att det var höst.
 
Dimman lättade ett tag innan jag kom till Åre och därifrån och resten av vägen var det väldigt vackra vyer, med varmt gula och röda färger, som blev ännu starkare i det höstvarmgula solskenet.
 
Vet att man inte ska fota medan man kör, men håller man bara upp mobilen och ögonen kvar på vägen och låter bilderna bli som de blir, är det OK, och så fri väg.
 
Sen är det ju alltid så att det är vackrare i verkligheten än på bild.
 
 
 
 

Sensommardag!

Lördag kväll och helgen känns lite som att den är slut. I morgon blir det städa, packa och plocka ihop och undan, åka hem, packa upp och packa om.
 
Men nu ska jag inte ta ut det tråkiga i förskott. Vi är fortfarande kvar, vi har precis kommit in igen efter bastun. Vi har även i kväll badat i sjön. Det är faktiskt fortfarande 15 grader i vattnet. Inget man ligger i och plaskar i, men absolut badbart! Och det är en väldigt speciell känsla att gå i och bada när det är nästan nattsvart ute. Eftersom det är klart finns ju lite ledljus från himlen. Dels finns nog ett ynka sken från den nedgångna solen, och dels är ju månen fortfarande ganska stor. Det blir en blandning av att se vart man sätter fötterna och vetskapen om hur det ser ut.
 
Vi har haft en fantastisk tur med vädret. Soligt och fint idag också, och vi återupplivade roséträsket från semesterveckorna i detta som jag måste kalla sensommaren.
 
 
Inte nog med det. vi inte bara grillade utan kunde också sitta ute och njuta av maten! Både det och dagen i sig själv kändes som en stor bonus och som en sista smekning av sommaren. Så härligt att vara på rätt ställe en sådan dag! 
 

Avkoppling

Äntligen fredag kväll! Vi har bastat och faktiskt badat! Det är kallt i kväll, bara ca 4 grader i luften så det kändes nästan ljummet att komma ner i vattnet. Men väldigt fort började det isa i benen, så det blev ett snabbdopp - hoppa upp och dyk ner, repeat och sen upp på land. Men så oerhört skönt!
 
Veckan har varit lite småjobbig. Haft lite svårt att somna på kvällarna i min ensamhet. Tror att grannen har byggt på sitt garage till sent på kvällarna för det har dunsat och dunkat efter jag lagt mig, ljudet har varit som om någon slagit i dörrarna i vårt andra hus här intill. Sådant som gör att man kommer upp till ytan, precis när man är på väg att somna. Och sen är det kört. När man väl somnar blir det ingen bra sömn.
 
Konferensandet med uppdragsgivaren var bra, gav det det skulle och dessutom träningsvärk. Det bowlades nämligen häromkvällen. Bowling är roligt, det är bara det att det är säkert tio år sedan sist. Betyder att man ska hitta stegen, hur man håller klotet, hur man siktar mm. När man väl har kommit så långt är det redan för sent, då börjar musklerna redan svikta och man tappar koncentrationen. Men som sagt, kul är det!
 
Inte bara kul utan underbart när kära maken kom, härligt också med det sköna sensommarvädret som varit hela veckan, hoppas det håller i sig hela helgen! Det är precis vad vi behöver för att koppla av och klara av att ladda om inför nästa vecka som också kommer att vara ganska krävande.
 
Hem på söndag, packa upp och packa om, sedan till Östersund måndag morgon. Många mil i bilen blir det....
 

Olika slags mörker

Måndag och dags för bortavecka igen. Stugan den här gången, så det känns ganska OK. Jobb runt ikring de närmaste dagarna, sedan ett par dagars konferensande med en av mina uppdragsgivare, vilket ska bli intressant.
 
Visst märker man av hemma hur tidigt det mörknar nu, men det blir än mer tydligt när man kommer tillbaka hit och har minnet av hur det såg ut för ett par veckor sedan som referensram. Usch så mycket tidigare det mörknar på den relativt korta tiden.
 
Redan klockan sju dalade solen ner bakom berget på andra sidan sjön:
 
 
Riktiga nedgångstiden är nog fram mot halv åtta, men är berg i vägen, blir det tidigare.
 
I övrigt fastnade jag framför TV4:s program om äldrevården, eller snarare vanvården. Fullkomligt mardrömslikt skrämmande. Det värsta var när en professor inom geriatrik berättade att både lidande och kostnader skulle minska dramatiskt om de sjuka gamla fick adekvat vård, om resurser sattes in tidigare och personaltätheten blev större. De flesta följd- och tilläggssjukdomar skulle undvikas, vilket alltså i långa loppet skulle spara miljarder, och framför allt skulle de gamla skulle slippa onödigt lidande.
 
Men det finns ingen som ser längre än innevarande budgetperiod.....
 
 
 

Gillar läget!

Dagen började mulet med dimmoln som dragit in från havet som inte ligger så många kilometer härifrån. Kändes lite tungt med tanke på den underbara dagen i går och löftet SMHI gett om en likadan idag. Tanken var ju att fortsätta fixa med dammen mitt i den gassande solen i shorts och linne som igår - nytta med nöje!
 
Men - då får man tänka om! Så det blev målning. Vi har haft två fasadytor där locken inte kunde målas klart pga för kallt väder förra hösten efter det årets fasadbyte. Har tagit en bit i taget efter jobbet eftermiddagarna i veckan och det passade ju bra att ta den sista biten som ligger på norrsidan och alltså inte nås av solen. Är det ändå mulet så...
 
Men strax efter lunch kände sig solen tillräckligt stark för att orka torka upp dimmolnen och gjorde oss sällskap.
 
Så trots träningsvärk efter allt stenbärande/lyftande igår gav jag mig på det igen. Men det dröjde inte innan kroppen sa till mig att ´"hörru, det här blir liiite väl mycket", Men betydligt närmare någon slags färdigställande är den. Dammduken som legat en bra bit ut på gräsmattan är bortklippt och uppvikt, stenar har lagts ut för att hålla den stående. Men de har just bara lagts dit för att hålla den stående, det har inte funnits någon estetisk tanke i det. Det var där kroppen sa STOPP NU!
 
Men strax där innan fick jag en känsla av att vara betraktad, tittar upp och våra ögon möts.
 
 
 
Hen satt så snällt kvar medan jag gick och hämtade kameran och lät mig komma så här nära för en bild. Tolkar det som att hen gillar vår gemensamma damm!
 
 

Dammbygge - på't igen!

Senare halvan av augusti gav oss ju ingen sensommarkänsla precis; kallt och regnigt, och känslan var ju att hösten skulle bli tidig och eländig.
 
Senaste veckan däremot har ju varit plåster på såren. En värme som vilken svensk normalsommar som helst hade blivit uppskattad för! Soligt, varmt och fint väder, synd bara att man jobbat! Igår på väg hem från Hälsingland talade bilen om för mig att det var härliga +25 i höjd med Hudik! Några mil därefter "rasade" temperaturen ner till 22. Inte tokigt det heller! Att kära maken sen kom hem från sin konferens söderöver och vi fick en grillkväll var bådadera rent njutbart!
 
Fördelen med det här jobbet är ju som jag sagt förut; att till viss del kan jag välja när jag vill göra saker och ting. Som företagare måste jag sköta min bokföring, men om jag gör det onsdag eller söndagkväll spelar ingen roll, huvudsaken är att jag gör det.
 
Så idag, fredag och solen och värmen är med oss, så blev det en del ringande inför nästa vecka på förmiddagen, sedan ägnades resten av dagen åt dammen.
 
Det har ju forslats sten uppifrån stugan och hit under sommaren. En del har kommit på plats runt dammen, mer eller mindre välplacerade.
 
Idag har jag skaffat mig lite träningsvärk på att förflytta stenar. Från upplaget till dammkanter, plus att jag byggt om i princip hela stensättningen i lilla bäcken. Är inte alls färdig, fortsättning följer i morgon har jag tänkt. Men det känns som jag är på rätt väg! Några stora stenar har placerats i själva dammen, och växterna har spritts ut.
 
Placeringarna av stenar runt dammen tror jag att jag är klar med, men sen ska det till ett varv till bakom dessa stora. Dammduken som fortfarande breder ut sig ska först klippas av och sedan vikas upp för att förhindra att vattnet svämmar över, och hållas uppvikt av en rand stenar. Färdig sen? Nej, det tror jag inte. Det här är nog ett projekt som är everlasting! Men hur mycket är det som är perfekt från början och inte behöver förbättras? Precis som att jag byggde om bäcken är det ju en stor del i det hela, att fila och fixa och trixa och göra om och bättre, tills man känner att ja, det här gillar jag! Men - det här funkar att bygga vidare på (tror jag).
 
 
Och så fick vi ju grilla och sitta ute och äta även i kväll.....ljuvligt!
 
 
 

RSS 2.0