Föräldraansvar

I dag var det dags för ännu en vända tur och retur Östersund. Under de fem timmarna är det radion som är på i bilen. Oftast lyssnar jag inte så noga, förutom nyheterna. Men på hemvägen hade Lotta Bromé en gäst som var intressant att lyssna på; Stefan Einhorn, son till den berömda cancerläkaren Jerzy Einhorn.
 
Intervjun handlade om hans bok "Pappan", en bok om hans egen far och deras relation, till viss del fiktiv och till viss del sann.
 
Det jag tyckte var mest intressant var när han i sitt samtal med Lotta hävdade att "som förälder har man ansvar för sina barn ända tills man dör". Att finnas där för dem, hjälpa dem och om någon fnurra skulle uppstå, är det föräldrarna som har ansvaret för att räta upp det hela. Han tyckte såklart att barnen även har ett ansvar gentemot sina föräldrar, men att det är underordnat ansvaret man har som förälder.
 
Detta är något jag de senaste åren har kommit fram till/insett själv också. Självklart har barnen det fulla ansvaret över sina liv och skyldighet att klara sig själva. Gör de inte det har man gjort ett dåligt jobb.
 
Som jag ser det ligger ansvaret mer i att faktiskt fortsätta finnas där för dem, när de så önskar och behöver. Någon att vända sig till när det behövs av en eller annan anledning. Hur det än är, så är man ju (oftast) minst dubbelt så gammal och har fått mer erfarenheter, kunskaper och förhoppningsvis visdom. Dessutom utgör man, om relationen är bra, en slags trygg punkt, en bas i livet. Det var man ju per automatik redan när de föddes, men att fortsätta vara det, är det livslånga föräldraansvaret.
 
Barnens ansvar för föräldrarna kan väl egentligen vara precis detsamma, att finnas där när det behövs. Skillnaden är bara att ens barn aldrig (bör) blir ett ok, medan man som förälder absolut kan bli det. Risken för det blir nog ändå mindre om man själv har tagit, och fortsätter ta, sitt föräldraansvar. Då tror jag viljan att finnas till hands när föräldrarna blir gamla finns där av sig själv.
 

Mys och riv och röj

Det första vi gör när vi kommer hit till stugan är ju såklart att tända eld i kaminen. Det andra som skedde (efter att kylvarorna hamnade där de skulle) var att rigga advent. Vi har inte jättemycket grejer, men fort vill vi ha upp dem!
 
 
 
Som vanligt ser vi till att ha det gott; badar bastu och unnar oss gott att äta och dricka.
 
Men vi jobbar en del också. Äntligen kan vi säga att vår nya hall är helt klar. De smågrejer som var kvar har nu fixats. Tex har hallbänken fått en dyna på sig.
 
 
Skönt att bocka av det projektet!
 
Nästa vi tog tag i var att riva väggen som skapade den gamla hallen. Den tidigare entrén här gick rakt in i vardagsrummet och efter ett antal år satte vi upp en vägg för att få till en liten hall. 
 
Nu hade den gjort sitt. Byggnationen hade inte gjort några skador på vägg eller golv, så inget lagande behövdes. Nu har vi ett stort härligt vardagsrum där den nya altandörren är pricken över i!
 
 
 
 
 
 
 
 
När en längre antennsladd är fixad ska TV:n bort till väggen och en bänk ska på plats. Bänken blir också ett roligt projekt där vi tänkt använda nåt gammalt från lagårn hemma i kombination med kopparrör!
 

Första advent i antågande

Eftersom vi ska upp till stugan i morgon kastade jag mig över adventslådorna när jag kom hem idag. Normalt sett brukar stjärnor och stakar komma upp på fredagen inför första advent, men det gååår ju bara inte att komma hem och rigga allt EFTER första advent varit!!!
 
Drabbades också av insikten att idag är det exakt en månad kvar till julafton. Klart stressframkallande!
 
Måste dock säga att det är mysigt med allt det röda, varma. Vi har ju bara röda värmeljuslyktor och alla adventsstjärnor är av koppar, det blir så ombonat och varmt.
 
Och så en tradition sedan tre år tillbaka; frostade äpplen på granris!
 
 
 
Stöket på köksbordet är inte arrangerat, det är preciiiis det vanliga! :)

Biltvättsvånda

Nu har vi inte mycket snö kvar efter ett par veckors regn och töväder, men det är faktiskt fortfarande vitt på åkern framför huset.
 
I tisdags skulle jag ha åkt till Östersund på min numera vanliga varannan-veckas-resa. Men det utlovades rejält snöfall och halka, så jag ställde in. Just den här gången var jag inte tvungen att åka just på tisdagen, utan kunde stuva om och åka på onsdagen i stället. Det syntes att det kommit en hel del dan innan, men vägarna var bara och i princip utan is. Slaskiga dock. Bilen var inte ren innan och var grymt lortig när jag kom hem. Ínsåg att det var dags för säsongens första biltvättvånda.
 
Gillar ju inte automattvättar där man måste sitta kvar i bilen. Har nån fobi för att vindrutan helt plötsligt ska rämna och de här stora tvättrullarna ska vräka sitt vatten över mig. Som grädde på moset när jag redan fått vindrutan i splittrad form rakt in i bilen.
 
Men det har ju aldrig hänt. Så ej heller idag. Tycker ändå och fortfarande att det är lite obehagligt.
 
 
 
Men väldigt trevligt att det var solsken idag och vägarna nästan torra, så bilen var nästan lika ren fortfarande när jag kom hem.
 

Bland granar och grenar

Eftersom vi har skogen inpå knuten så är det ju enkelt och behändigt för mig att gå dit och hämta mossa och grankvistar till advents- och utomhuspyntning. I år kom ju vintern extremt tidigt och det rasade ju ner en halvmeter snö. På de tio år vi bott här har jag inte behövt köpa vitmossa, men länge såg det ut som jag skulle bli tvungen i år. Likadant med julgran, hade sett ut en tidigare, men tveksamt nu om det skulle gå att ta sig fram dit.
 
Sista veckan har det dock regnat en hel del; eländigt halt blir det när snön blir blankis på gårdsplan och vägar, men snötäcket blir ju mindre.
 
Så det är ju lika bra att passa på så länge det går att ta sig fram; två granar är huggna - en utegran en innedito.
 
 
 
Gav mig också ut på mossjakt och hade tur att hitta tillräckligt. Snön ligger fortfarande i skogen och jag fick borsta bort från stenarna för att vilken sorts mossa som fanns därinunder. Men till slut så!
 
Vissa saker framträder bättre när löven har fallit och inte är i vägen. Till exempel riktigt gamla granar med döda grenar med lång fin lav på. Tycker att det är vackert!
 
 
 
 
Undrar hur gamla dessa jättelånga är?
 
En sådan gren fick ta plats i utekrukan tillsammans med granriset.
 
 
 

Kaffekvarn

Vi unnar oss espresso på fredag och lördag efter maten. Har gjort så i många år. Det kaffe vi då föredrar är Zoegas, mest smak i det.
 
Sedan ett tag tillbaka har vår Icabutik tagit bort det och ersatt med sitt eget märke. Vet ju att de vill styra över oss konsumenter till sina egna varor, men jag gillar det inte, och det kaffet är blekt.
 
Så ett tag nu har vi köpt espresso när vi hittat det på andra butiker, men det är knöligt att komma ihåg det emellanåt.
 
Så nu har vi blivit med kaffekvarn och köpt hela bönor istället. Igår skulle den testas, blir så även i kväll. Lite meckigt var det, när man öppnade locket "dammade" det ut kaffe över hela bänken, samt att det fick malas flera gånger för att få espressomalning på det. Men lite kul var det och gott blev det!
 
 
 

Löklycka

I år var ju första gången vi odlade lök och resultatet blev långt över våra förväntningar. De drogs upp ur jorden under augusti för att sedan hängas på tork. Först fick de hänga ute i lagårn, men när vädret började bli fuktigare och kyligare fick de flytta in och hänga i kökstaket. Har haft fem olika ställen i kökstaket med lökknippen hängandes som varit en prydnad i sig.
 
 
Under de här månaderna har vi såklart ätit av dem, inte köpt en enda lök. När jag igår gissade att de kunde ha torkat tillräckligt länge för att plockas ner och bli av med blast och löst skal, för att sedan hamna i sin förvaringslåda, så har vi fortfarande lök för ytterligare några månader!
 
 
 
Och så himla praktiskt att de ska förvaras i rumstemperatur! Nästa år kommer lökodlingen att dubbleras, så himla lättodlat och lättskött! Och en prydnad under förvaringen även i den gamla skäppan på golvet.

Medan han lever

Läser åter om en kvinna som blivit misshandlad av sin man och där en del vänner inte tycker misshandeln angår dem. ”Han är en genomtrevlig kille och han har aldrig gjort mig något”.

 

Deras budskap är ju att misshandeln är OK, både till henne och till honom.

 

”Oj, slog han halvt ihjäl dig, det var ju tråkigt för dig. Men vet du, det har inget med mig och min relation till honom att göra, det är mellan er.”

 

För det är faktiskt så, att reagerar du inte på en misshandel eller annat övergrepp, då bekräftar du för både förövaren och offret att det inte spelar dig någon roll. Du accepterar det skedda, det är OK för dig. Du väljer sida. Förövarens sida.

 

För förövaren innebär det att hans liv fortsätter som tidigare, bibehållna vänner och förmodligen misshandel/övergrepp i nästa förhållande också.

 

För offret är det värre, hon får leva både med övergreppet och sveket från sin omgivning. OCH bekräftelsen att hon inte är värd bättre. Att det skedda inte har någon betydelse. Att HON inte har tillräcklig betydelse för annan reaktion än ”oj då”.

 

 

När jag, efter många, många års vånda kom fram till att jag av olika anledningar till slut var tvungen att berätta om de sexuella övergrepp jag utsatts för i barndomen så valde mina närmaste att avsluta relationen med förövaren. De valde mig. Det är jag oerhört tacksam för.

 

Dock finns det andra i min ”sfär” som ”har en egen relation” till förövaren. Som inte ens brytt sig om att fråga hur det påverkat mig, hur jag mått. Som fortfarande ”mår som de förtjänar” tillsammans med förövaren. Som inte valde mig.

 

Självklart gör det ont, men det förvånar mig egentligen inte.

 

Men alla är såklart fria att göra sina egna val, utifrån vad som är viktigast för dem.

 

Även jag.

 

 


Ensam

Idag är huset väldigt tomt, tyst, kallt och ensamt, vilket alltihop beror på att jag är just ensam. Döttrarna åkte ju igår och kära maken åkte i morse till Östersund på en tre-dagarsvistelse. Tack vare/på grund av mina nya jobbförhållanden har jag numera ingen anledning att åka med. Mina resor dit behöver numera/än så länge bara bli över dagen. Så småningom blir det fler kunder och anledning ligga över, det sliter att sitta i bilen 5 timmar för några timmars jobb, och är bättre att ha anledning stanna över natt, framför allt den här årstiden.
 
Förra veckan när Kim var ensam hemma här på dagarna när vi jobbade, fick hon tillfälle att ta lite fina bilder, som jag får använda. Hon är en väldigt duktig fotograf och har utrustning därefter. Lyckosamt då att hon fick storfrämmande utanför köksfönstret:
 
 
Hon fotade även betydligt mindre gäster; fåglarna vid fröautomaten. Själv kan jag inget om fåglar; känner igen domherre och talgoxe. Eller rättare sagt, så trodde jag att alla gula var talgoxar, men det visade sig att blåmesen ser nästan likadan ut. Så vi sökte på nätet och lärde oss:
 
Talltita
 
 
Blåmes
 
 
Talgoxe
 
 
Nötväcka
 
 
Domherre såklart
 
 
Och så nötskrikan som är för tung för att kunna sitta på automatpinnen och får plocka från marken det de andra tappar.
 
Dessutom tog hon ett par bilder på vårt hus från en vinkel jag aldrig gör; nerifrån vägen.
 
 
 
Tack för bilderna Kim!

Skilsmässa

Sedan lunchtid idag är vi ensamma igen. I två veckor har vår fina Kim bott hos oss, varit med oss uppe i stugan och sedan stannat här hemma hos oss den senaste veckan.
 
Vi har haft förmånen att få, och kunna, ta hand om henne dessa två första veckor efter att hennes sambo sedan 13 år, släppte bomben att han vill att de går isär.
 
I fredags kom Vickie upp hit för att umgås över helgen och sedan ta med henne ner till storstan igen. Många prövningar återstår för henne; först nu att komma tillbaka till lägenheten, men sedan också att träffa Markus igen. Senare också hitta ny lägenhet, flytta och gå vidare med livet. Men jag vet att hon kommer att klara det, hon är en klok och stark kvinna.
 
Lite annorlunda kändes det ändå att ha båda tjejerna här utan några respektive, men väldigt trevligt!
 
 
Riktigt vinterväder har det varit över helgen; under -10 på nätterna och max -6 dagtid. Dagarna innan var det bara strax under nollan och när solen låg på droppade det från taket, blev vackra istappar när kvicksilvret kröp ner.
 
 
Att vintern kom så tidigt hade ju ingen förväntat sig och vi hade trott att vi skulle ha hyfsat gott om tid att ta upp morötterna här hemma. I går, efter den första riktigt kalla natten, insåg vi att vi måste se om vi överhuvudtaget kan gräva oss ner i odlingslådan. Över morötterna hade jag ju flera lager fiberduk och överst en markduk. Därpå ca 3 dm snö, som ju också isolerar.
 
Tur var, att det inte hade varit någon kyla innan snön kom, så när vi hittat dukpaketet så var marken därunder inte frusen och de sista morötterna kunde hämtas.
 
 
 
 
 
Det sista för den här odlingssäsongen är alltså gjort. Det känns som en slags skilsmässa det också. Första året som vi gjort mer allvarligt menade försök och lärt oss en hel del.
 
 
 

Snökanon

Det var inte roligt att ge sig ut på vägen i morse. Snön hade fortsatt vräka ner hela natten och där det hade plogats drev det igen på bara någon timma. Halt som rackarns och därför en hel del olyckor så klart. Tack och lov gick det bra både för kära maken och mig.
 
Gissar att det kommit ca halvmetern här hos oss, men när jag var uppe i Kramfors var där bara puder på marken. De ligger utanför snökanonens område.
 
 
 
I morgon ska jag upp till Östersund, dit snökanonen inte heller når. Bra.

Underbart är alltid för kort

Underbart är kort, eller går alldeles för fort i alla fall. Alltså är vi hemma igen. Till snökaos. Ca 3 decimeter i oskottat skick mötte oss, samtidigt som det fortsätter vräka ner. Enligt SMHI ska det fortsätta så i två dygn till. Hoppas de har fel.
 
Förvisso är det vackert när grenarna dignar av snö, men det är ett elände på vägarna. Det är ju inget nytt, men första gången man ska ut i det är alltid värst, fastän det upprepas varje år.
 
Härliga dagar har vi haft där uppe, och hunnit nästan helt klart med hallen, det är bara handtagen på garderoberna vi inte hann få på plats.
 
 
 
 
 
Och så har vi ju haft glädjen att ha Kim hos oss hela veckan.
 
 

Bedrägeriförsök?

Förrförra torsdagen upptäckte jag att en person  med för mig okänt namn, satt in 5000:- kronor på mitt bankkonto. Ringde genast banken för att ta reda på hur jag skulle agera; någon måste ju skrivit fel på någon siffra. De kunde inte säga eller göra någonting, utan lämnade över till sin säkerhetsavdelning.

De ringde mig på tisdagen och berättade vilken bank pengarna kom från och rådde mig att vänta tills personen hörde av sig, de kunde dock inte se vilket kontonummer pengarna kommit från.

I torsdags kväll hörde en person av sig som sa sig vara syster till den insättande och angav ett kontonummer jag skulle föra över pengarna till.

Morgonen därpå kontaktade jag banken pengarna kom från för att rådfråga hur jag skulle göra.

Rutinen är tydligen att den som upptäckt att man fört över till fel konto kontaktar sin bank som skickar ett brev om vilket nummer jag ska föra tillbaka pengarna till. Men personen som ringde hävdade att banken sagt att de inte kunde hjälpa till, vilket jag inte tror på. När jag sa att jag inte gör något förrän jag hör från banken, skulle hon polisanmäla mig. Det får hon gärna göra, då kanske jag äntligen får reda på vart jag ska föra över pengarna.

Grejen är ju att jag inte vill föra över pengarna till fel person och sedan bli krävd på lika mycket pengar till, till rätt mottagare. Säger inte att det är så, men tydligen är det ett vanligt bedrägerisätt. Det konstiga var ju att de hade både mitt namn och telefonnummer utan att ha kontaktat sin bank...

Ska bli lite spännande att se om, och vad för slags brev som väntar när vi kommer hem igen!


Höstlov

Vårt efterlängtade höstbreak pågår. Vår vana trogna har vi några semesterdagar veckan före Allhelgonahelgen.

Fortsätter bygga på nya hallen, elda ris efter sommarens häckklippning och ta hand om det sista från trädgårdslandet. Morötterna här såg inte mycket ut för världen men när allt kom ur jorden var det mycket mer än jag trodde.

 

Årets första snö kom i går kväll och spridda byar har kommit idag också. Men hanterliga mängder.

 

 

 

Unnar oss favoriträtterna, vin och mår bra. Chips såklart efter bastun

 


Vilt

Vi hade härliga dagar i storstan och på havet förra helgen. Valde att byta från Viking till Birka, skillnaden var kanske inte jättestor men tillräcklig för att de ska få ett besök till nån gång.
 
Dock gick det väl vilt till vid ett tillfälle när ett par tog ut svängarna rejält och inte insåg att vi var många som skulle ha plats på dansgolvet. Både kära maken och jag höll upp varsin arm som skydd för att inte bli omkulldansade. Det var inte populärt. Karln gav sig på kära maken och kvinnan la armen om min hals och klämde till. Som tur var kom folk på dansgolvet till vår hjälp. Ingen trevlig upplevelse!
 
På lördag middag hos Kim med hela gänget, förutom Markus som fortfarande var och jagade storvilt. Som alltid skitmysigt, roligt och en massa babbel. Och så de allra finaste barnbarnen.....som jag kände att jag skulle vilja haft mer tid med..... Men några timmar är tusen gånger bättre än inga!
 
Apropå vilt hade vi en magisk stund i går eftermiddag. Stod vid köksbänken i färd med matlagning när jag genom fönstret ser något röra sig ute på åkern. Första sekunden tänkte jag rådjur, de är frekventa här. Nästa sekund ser jag att nej, det där är inget rådjur, men ungefär samma storlek. Varg? Nej, lodjur! För några år sedan såg jag spår i nysnön som jag gissade var lodjursspår, men vi har aldrig sett något.
 
Som tur var satt kära maken vid bordet, så vi kunde båda konstatera att det faktiskt var ett lodjur. Det gjorde sig ingen brådska, hade förmodligen varit nere vid ån och druckit och var på väg upp i skogen igen. Även fast det var på visst håll blev jag förvånad över storleken och att man såg de jättestora tassarna. Lite oproportionerligt som på en häst, som har smala ben och sedan stora hovar, var det samma här; tassar som inte var proportionerliga till benen. Men väldigt karaktäristiska.
 
Bildresultat för lodjur bild
bild från djurparker.ifokus.se
 
Väldigt häftigt var det att se det vackra djuret!
 
I övrigt har dagarna även den här veckan varit hektiska; möte med de nya uppdragsgivarna i måndags kväll och samresa med dem igår. Allt för att lära oss så mycket som möjligt om produkterna och villkoren mm. Som grädde på moset Östersund tur och retur idag.
 
Men tack och lov väntar lite lugnare dagar framöver; upp till stugan i morgon.........yessss!!!!

RSS 2.0